min vikthistoria

Jag föddes väl som en normal bebis, som alla andra. Så länge jag kan minnas så har jag känt mig annorlunda alla andra, jag har aldrig tyckt om mig själv. Det eskalerade givetvis när jag blev 10-11 år. Jag kommer ihåg när jag första gången verkligen insåg att jag var tjock jämfört med mina klasskamrater.
Vi satt några stycken utanför klassrummet i femman och pratade. Klassens "snyggaste" tjej var en av dem och hon sa att hon hade varit på JC och köpt kläder dagen innan. Hon berättade vad hon hade köpt och i vilken storlek. Så började vi prata om vilken storlek alla hade men problemet var att jag hade typ 2 storlekar större än de flesta. Jag gick därifrån.


När jag var 11 år blev jag tillsammans med min första pojkvän. Det var en känsla jag aldrig hade känt men samtidigt vid den tiden började mina bröst växa. Jag kommer ihåg att jag stod i spegeln och tittade på mig själv i evigheter. Jag var så tjock och ful. En tanke som höll i sig rätt länge var "men mina armar är ju ändå inte tjocka iaf". Det var det jag höll mig fast vid. Nu när jag ser tillbaka på mig själv så var jag nog rätt normalviktig, eller max lite rund.


   
Dessa korten är tagna mellan 14 och 16 år, ungerfär.


När jag var 14 träffade jag min andra pojkvän som jag skulle hålla ihop med i 5 år framöver. Problemet var att han var både kortare och mindre i storlek än mig vilket fick mig att känna mig ännu tjockare. Jag skämdes över att vara bredvid hans sida och jag brukade skämta om att vi var som en myra och en elefant. Åter igen, när jag ser bilder på den tiden nu är jag verkligen inte tjock. Jag ser ut precis så som jag skulle vilja göra nu.

När jag var 15 eskalerade dock allt på riktigt. I samma veva som jag blev gravid och gjorde en abort skildes mina föräldrar och livet sjönk i botten. Jag kan inte minnas att jag tröståt men logiken säger ju att så måste ha varit fallet. I samband med aborten så skrev dem in mina siffror på ungdomsmottagningen. Då vägde jag 60 kilo och var 160 lång. Normalvikt.


Eftersom jag gick in i en svår depression så slutade det med att jag började äta antidepressiva som skolläkaren skrev ut till mig. Jag frågade honom om det fanns några större biverkningar för att jag visste att man bl.a. kunde gå upp i vikt av sådana tabletter. Nej svarade han säkert och jag trodde på honom.
Ungefär då började jag också värda på friskis och svettis i kommunen och jag tränade 2-3 gånger i veckan. Jag hittade min grej och jag älskar det än i dag.


Men när jag hade ätit tabletterna i cirka 10 månader så kunde jag nästan inte ha några av mina gamla kläder. Jag vägde mig aldrig på den tiden men då gjorde jag det. 25 kilo plus. Jag vägde 86 kilo och skämdes som en gris. Jag slutade med tabletterna på stuts trots riskerna med det. Jag gick tillbaka till läkaren och skällde på honom för att han inte hade upplyst mig om att den medicinen jag fick var känd som den mest viktökande av de alla. (i efterhand kollade jag upp dem på nätet och insåg att det var hur många som helst som hade ökat drastiskt i vikt) Hans svar var: "Du kanske inte är smal och slank men du är söt och rund."  Que!? Det här var i början på höstterminen 2004.

Oktober det året på min födelsedag hade jag en tid för att förnya receptet på p-piller på ungdomsmottagningen. Jag fick då också väga mig och vågen visade på närmare 90 kilo. Människan där var klantarsel nummer två för vet ni vad hon sa? "Ja, egentligen borde du inte få fortsätta på p-piller för risken för blabla men jag skriver ut ett till recept men om 3 månader måste du ha gått ner 10 kilo för att få ett nytt recept. Annars får vi byta till minipiller." Vad tror ni att jag gjorde? Från oktober till julafton gick jag ner 15 kilo. Jag åt en halv portion middag varje dag, tränade 4-5 dagar på friskis och ofta dubbla pass. Jag orkade knappt ta mig igenom hela timmen och  kände mig svimfärdig dag in och ut. Men på julafton vägde jag 75 kilo.

I nyårsskiftet träffade jag min nästa pojkvän. Ett godismonster som levde på mackor, pasta, pannkakor men framför allt pizza och McDonald's. Hur snabbt tror ni att jag var tillbaka på samma ruta som innan? Efter några månader vägde jag åter igen nånting på 90 kilo. För inte nog med att jag tog efter hans matvanor utan jag slutade också tvärt att träna.


  
sommar och höst 2005 och våren 2006


Sen dess har jag faktiskt mer eller mindre struntat i mig själv, undvikit speglar och undvikit vågar. Jag gick på folkhögskola 06/07 och gick upp typ 5 kilo, sen träffade jag min senaste pojkvän och vi blev sambo. Vi båda gick upp i vikt under tiden tillsammans och jag slutade på strax under 100 kilo. Sjukt, men sant.


Det finns så mycket som jag skulle vilja ändra på men samtidigt inte. Jag må ha mått dåligt både fysiskt och psykiskt största delen av mitt liv men det har gett mig den styrkan jag har idag. Nu är jag här och nu gör jag något åt det, på riktigt. Jag svälter inte mig själv och jag har spänt på mig säkerhetsbältena för nu är jag inriktad på mitt livs resa!


Kommentarer
Postat av: ullis

Vad underbart att du vill dela med dig av ditt liv gumman. Du är stark. Jag beundrar dig massor och varför censurerar du ditt ansikte? Du är ju så söt. Ja det där med knäppa läkare och usla pojkvänner vet jag allt om. Fy fan.

Jag är glad att du har inbjudit mig som en av dem som får följa med dig på ditt livs resa. Jag slår mig gärna ner bredvid dig om jag får och spänner på mig bältet jag med. Nu kör vi så det ryker.
Sist jag vägde mig (i torsdags) så vägde jag över 90 kg men jävlar om den inte visar under det nästa vecka.

It´s now or never girlfriend.
Jag är med dig hela vägen och skulle du vilja prata mer privat så har du min mail ;o)
KRAM till en otroligt söt tjej som har tagit sig in i mitt hjärta på nolltid.
All heder och allt beröm till dig gumman.

2008-04-12 @ 15:00:25
URL: http://itsnowornever.blogg.se
Postat av: Minus

Här är en till som spänner fast bältet och följer med.

Kram Minus

2008-04-12 @ 16:02:49
URL: http://minus.wordpress.com
Postat av: M a r i a

haha men det är bara en tidsfråga innan jag får igen :D

2008-04-12 @ 16:59:58
URL: http://mariiaa.webblogg.se
Postat av: Caroline

Jaa.. AJg har haft den härt bevakad på CDON och fick idag mail om att den gick att boka, så skynda dig! :) Älskar de böckerna - tyckte filmerna sög.
Hahahahaa.. Vi får väl se hur det blir med den romantiska middagen.. Han öppnade precis köksdörren och frågade om vi skulle gå ut och äta pizza istället, för det går tydligen inge bra med maten ;) Stackars karl.. Men han skall härdas... ;)

2008-04-12 @ 17:51:44
URL: http://www.petterssoncaroline.blogg.se
Postat av: ullis

Inga höga förväntningar nu Anna, jag är usel på att rita och det kommer bara bli enkelt men jag ska försöka göra det så verklighetstroget jag bara kan.
Åhh vad jobbigt, hoppas John Blund kommer ikväll.
Ha en skön lördag med mys i soffan.
KRAM!

2008-04-12 @ 18:14:20
URL: http://itsnowornever.blogg.se
Postat av: Emma

Grimarserar lite lätt när jag tänker på Ungdomsmottagningen. På mig gnällde de när jag vägde 70 kg till mina 167 cm.. "ja egentligen är du ju för tjock för p-piller"... Ja jävlar ... suck! Inte undra på att man fick en skev självbild när man var tonåring.

2008-04-12 @ 19:30:51
URL: http://twentysomething.webblogg.se
Postat av: Caroline

Det vart faktiskt jättegott.. :) Entrecôte, råstekt potatis, sallad (isbergssallad, gurka, tomat, fetaost och kidneybönor) och cold sweet chilisås till det. Sen varma bananer med smält mjölkchoklad till efterrätt, så en riktig syndarmiddag med andra ord, men eey.. det var det värt.. :)

2008-04-12 @ 23:35:59
URL: http://www.petterssoncaroline.blogg.se
Postat av: Caroline

Och tack för att du delade med dig av din berättelse.. Den är helt otrolig, och det är rba att man som utomstående får ta del av den och inse att man är inte ensam, bara det att många inte vågar stå för sin historia. Och du kommer nå dit mål, en vacker dag.. :)

2008-04-13 @ 14:50:33
URL: http://www.petterssoncaroline.blogg.se
Postat av: Mi

Du är stark som vågar dela med dig om dina problem..
själv försöker jag i det tysta..
Startade en blogg för jag trodde att jag skulle våga.. men det gör jag inte..

Kämpa på..för jag tror att du kommer fixa det!

2008-04-14 @ 09:51:01
URL: http://megafanen.blogg.se
Postat av: Sofie

Det låter som du har haft ett tufft liv hitills..

men med tanken på att du vågar dela med dig av ditt liv, så lär du även lyckas!

Jag själv har vägt över 100 kg och vet hur jobbigt det är, både fysiskt och psykiskt! Så Lycka till , =) Kram Sofie

2008-05-23 @ 20:30:58
URL: http://ssofiiee.blogg.se/
Postat av: Jessica

KAn inte säga att det låter likt min historia direkt...

Jag har alltid varit småmullig men gick ner i vikt i nian då jag spydde upp maten. I 1:sta ring fick jag första pojkvännen. Var rätt normal på gymnasiet men har man en gång uppfattat sig som tjock så finns bilden kvar. Idag väger jag typ 75 kg. Vill inte väga det, men jag har så svårt att låta bli livets goda

2008-06-25 @ 11:25:17
URL: http://poison1982.blogg.se/
Postat av: Anya

Hittade precis din blogg och måste säga att du är otroligt stark som bestämmer dig för detta och gör det på ett sunt sätt. Jag själv håller också på att träna ner mig ett par kilo så det är inspirerande att läsa om din resa och se dina resultat!

Kämpa på!

2008-07-06 @ 18:50:30
URL: http://anya.webblogg.se/
Postat av: Cecilia, I am obsessed.

Det är ju oftast negativa händelser som får en att gå upp i vikt, och när man väl är överviktig är det svårt att gå ner och hålla vikten. Jag gick upp massor när jag gick i trean på lågstadiet (20 kg på ett år). Skola fick mig att må dåligt, fick även då blödande magsår. Intresant att läsa din berättelse och bra att du delar med dig den till läsarna. kram!

2008-08-04 @ 12:48:31
URL: http://joxxxxi.blogg.se/
Postat av: Ner40kg

Hej! För det första måste jag bara säga att jag blir rörd av din historia, vad starkt av dig att kunna berätta det såhär och vara så öppen! Sen måste jag också säga att jag blir imponerad av hur du går ner i vikt! Jag önskar jag tränade så som du, men det är väl inte riktigt min starka sida, haha. Hur som helst, jag kommer börja följa din blogg nu - jag känner att du är en sån man vill ta efter och ha som peppningsperson att läsa om :)

kram och många lycka till

2008-08-24 @ 20:54:51
URL: http://ner40kg.blogg.se/
Postat av: Veronica

Åh jag känner igen mig så mycket i dig. Vad hette dina antidepressiva piller. Jag äter de sen 2 år tillbaka pga att jag var så djupt nere att jag försökte... hm ja du får gissa. Törs inte sluta med dom nu när jag mår bra för jag e orolig att hamna där igen. Men dessa piller har fått mig att gå upp i vikt. Samtidigt som mitt tröstätande gjorde sitt. Men jag har alltid tröstätit för jag har mått dåligt länge utan piller och då har jag kanske gått upp 10 kilo på 1.5 år. Men nu gick jag upp 30 kilo på 1.5 år eller nå. Så de skulle va kul o höra vilken sort du åt. Om de är samma. Ha de gott. KRAM

2008-09-12 @ 23:27:39
URL: http://thundernia.blogg.se/
Postat av: Johan

Lycka till! :)



/johanbliixt

2008-10-07 @ 20:37:33
URL: http://johanbliixt.blogg.se/
Postat av: s

Vad stark du är som faktiskt kan sitta och berätta om en sån här personlig sak, jag beundrar dig i massor! Jag kommer börja följa din blogg och inspireras av dig!

Du verkar vara en underbar människa!



Ha det bra tjejen

Kram

S

2010-01-06 @ 20:08:03
Postat av: Sarah

Jag skrev ett inlägg precis och råkade komma åt enter, så här kommer även min e-post och blogg, ha det bra tjejen!

Kram

Sarah

2010-01-06 @ 20:09:22
URL: http://tranamig.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0