fortsatta besökare

Jag skäms så för att jag har gett upp. Men jag kan faktiskt inte ta allt på samma gång och nu är jag dessutom inte bara fattig utan också bostadslös, sambolös och framtidslös. Jag önskar att jag vore en av dem som slutade äta vid depression men jag är tvärtom... äta äta äta!

Jag trodde aldrig vid början av året att bara en månad senare skulle jag ha förlorat allt, jag såg ju framtiden med bättre hälsa, en kärleksfull relation och början på ett bättre liv helt enkelt. Men saker blir inte alltid som man har tänkt sig. Jag kan nog inte bli smal i alla fall... :(

livet har satt stopp

Jag har varit "försvunnen". Kanske inte fysiskt men psykiskt. I början på veckan fick jag reda på att jag inte får några mer pengar. Eftersom jag studerar så hade jag sökt lån och bidrag men fick avslag med anledning att jag inte hade avklarat tillräckligt med poäng i höstas.
Socialbidrag är inget alternativ eftersom sambon tjänar för mycket pengar och soc anser att det är han som ska försörja mig och att söka jobb är lättare sagt än gjort. Jag har ingen gymnasieutbildning plus psykiska hinder, inga allvarliga men tillräckligt för att sätta käppar i hjulet. Jag är fast i ingenting.

Jag har legat på soffan eller i sängen i nästan 4 dygn. knappt ätit något och jag har nästan inte varit kontaktbar. Jag vet inte riktigt vart jag ska ta vägen utan jag ser mig själv i någon kloak i Stockholms tunnelbana, trots att jag bor i Skåne. Jag har ingen aning hur jag ska överleva och det känns verkligen som att allt i mitt liv går på tok.

Hur som helst, livslusten är väck men jag har också gått ner 1 kg till.

helgen som har gått

     Helgen har varit en riktig syndar-helg. Vaknade två timmar innan vi skulle iväg på middag hos sambos vänner. Därav blev det en snabbis på McDonalds för att inte hungra ihjäl innan kvällen. Middagen blev inte heller så bra, men dock himmelskt god! Det bjöds på tre rätters och en förrätt bestående av hemmagjord räkröra på en skiva rostat bröd. Huvudrätten var delikat och jag åt lite gratinerat potatismos men mest grönsaker tillsammans med ryggbiffen plus rödvinssås. Senare på kvällen blev det en annorlunda form av cheesecake med hallonöverdrag.
     Det kanske låter jättedumt av mig, men bara det faktum att jag faktiskt tänkte på vad jag stoppade i mig, valde grönsakerna framför mängder med potatismos, och tog en tunn skiva kaka betyder mycket för mig. I vanliga fall hade jag antagligen ätit mängder utan att tänka.

     Idag har varit en lugn film-dag tillsammans med sambo.
Frukosten blev sen så det räknas väl snarare som brunch. :)

Frukost: bacon, äggröra och tomater.
Mellanmål: Yoghurt med hallon och även nötter senare på eftermiddagen.
Middag: En improviserad korvgryta med äpple och tomat.

     Vågen visar åtminstone på 0.8 kg mindre, alltid något med tanke på att jag inte har gett det 100 procent under veckan som har gått.
Nästa vecka SKA jag ta mig ut. Jag ska tänka på Anna och tvinga mig ut vilket väder det än är, hur trött jag än är och jag SKA klara det. Med motion kommer min kropp jubla ännu mer. :)

     Har tagit före bilder så jag har något att jämföra med på efterbilderna i framtiden. Känns rätt jobbigt att se på dom men jag måste för att ständigt bli påmind om att jag faktiskt inte vill vara där jag är nu. Bakgrundsbild på datorn och i telefonen kan nog hålla min motivation uppe också. Nu SKA jag!

banta vs. gi

Banta enligt wikipedia, läs mer här.

Att äta efter GI enligt Gi-Viktkoll, läs mer här.

Vad är skillnaden på att ändra sina matvanor och på att banta? Att banta har för mig en negativ klang då det oftast innebär massa orealistiska uppoffringar. Dieter som innebär att man ska äta väldigt reducerat och ofta med en viss inriktning under en tillfällig period för att sedan gå upp allt man har gått ner när man börjar äta på samma sätt som man åt innan man började. Kroppen chockas av för lite av det mesta och sedan chockas den igen när den vanliga maten tillförs igen.

Enligt wikipedia innebär bantning att minska energiintaget eller att äta mindre energirik mat, att öka motionen eller rent av båda två tillsammans.

Att äta efter GI innebär att välja bort vissa livsmedel och kompensera det med en annan sorts livsmedel. Det går ut på att äta ofta och att hålla insulinet i schack för att inte pendla upp och ner om dagarna. Hur många människor äter egentligen 5 mål om dagen, så som man faktiskt gör med GI?

Om man, som jag, har cirka 40 kg övervikt och är van vid att äta oregelbundet, livsmedel som innehåller ingredienser som förgiftar kroppen, småäta eftersom kroppen bara får 1 riktigt mål om dagen. Man kanske hoppas över frukosten och stoppar i sig en smörgås mitt på dagen för att sedan på eftermiddagen vräka i sig två stora portioner middag bestående av pasta och köttfärs. Såklart mår inte kroppen bra av detta levenet.

Jag bestämde mig för att ändra på mina matvanor för att jag vill inte dö flera år tidigare än vad jag måste göra, jag vill inte råka ut för en hjärtinfarkt vid tidig ålder, jag vill kunna orka leka och busa med mina framtida barn, jag vill kunna göra så mycket mer som jag kanske missar för att jag väger för mycket.

Så jag äter väldigt annorlunda från vad jag gjorde innan, jag äter så mycket mer mat än vad jag har gjort de senaste åren. Jag äter ofta och mycket grönsaker, kyckling, kött och såser. Jag älskar maten som verkligen smakar underbart jämfört med allt smaklöst som jag har tryckt i mig innan.
I det stora hela äter jag mer mat, men som innehåller mindre energi än det jag åt innan. En människa som är normalviktig och äter som vanligt, tränar tre dagar i veckan och går promenader där emellan för att hålla sig stark och hälsosam. Vad är det för skillnad på henne/honom och på mig?

Om jag tolkar texten på wikipedia så ligger skillnaden mellan att banta och att ändra matvanor och leva hälsosamt i vart målet är.

Vill jag gå ner i vikt för att vara snygg och smal eller vill jag leva ett bättre liv med en bättre kropp?

långsamma jag

Grejen är ju att jag lider av depression utöver min övervikt. Det är fruktansvärt jobbigt eftersom jag ena veckan kan vara full av motivation och livsglädje och inte vilja något annat än att må bra, se bra ut, vara nöjd med mig själv och se livet med en klackspark. Sen nästa vecka är allt ombytta roller, jag har inget jobb utan pluggar på distans hemma vilket gör att jag kan gräva ner mig totalt. Allt känns värdelöst och tankar som "vad spelar det för roll om jag äter en pizza? Jag bryr mig inte ändå" snurrar runt i huvudet. Oftast hindrar min sambo mig eftersom vi båda vet att jag kommer ångra mig efteråt om jag äter något olämpligt.

Jag har en kompis som har ändrat livssyn radikalt nu i nyårsskiftet, allt handlar om att bestämma sig enligt henne. Jag vet ju att hon har rätt men jag förstår inte vart jag ska hitta den riktiga styrkan till att bestämma sig på riktigt, och inte bara under veckan som är bra. Hur hittar man styrkan, självförtroendet, kärleken till sig själv som gör att man inte ger upp? Vad det än handlar om i livet.

Jag vägde mig imorse, inga under har ju skett under dessa 5 dagar men 0.5 kg visar vågen på i alla fall. Jag har inte varit ute på promenad som jag borde ha varit och jag vet ju att det är något jag måste göra för att få ut det mesta av allt. 0.5 kg är ändå okej, mitt första delmål är 10 kg till sista mars och om jag bara hittar styrkan och kommer ut på promenader så kommer jag klara det galant. Tror jag. Hoppas jag...

ratatouille vs. köttfärssoppa

      Dagen har varit kaos. Brandlarmet gick igång halv sex imorse, falskt alarm, men det slutade med att jag följde med sambon i lastbilen. Förmiddagen blev inte bra gimässigt. Vi fick köpa mat på Oj! och även om en kycklingwraps kanske inte är så nyttigt så är det bättre än mycket annat. Jag försöker koncentera mig på det som är bra istället för på det som är dåligt.

     Hemkomna fick jag nog en del motion i alla fall, vardagsmotion.
Hela lägenheten blev städat, tvätten tvättad, disken diskad och så vidare. Vi hade tänkt att äta en ratatouille till middag men när sambons telefon ringde och han blev kallad till jobb nummer två så fick vi improvisera. Jag fick ihop något som kan liknas som en ratatouille/köttfärssoppa. Jag vet inte om det är okej att publicera recept rakt av från tex giviktkoll, men eftersom jag har gjort mig en egen variant så är det ju egentligen mitt eget recept.

1 röd lök
2 pressade vitlöksklyftor
1 gul paprika
1 röd paprika
1 halv spansk peppar
1 squash
4-5 tomater
1 msk provensalsk grillkrydda
1 dl grädde
salt, peppar

ca 500 gr köttfärs
3 msk chilisås
kryddor

Gör såhär:
  1. Fräs den strimlade löken i lite olivolja i en kastrull på medelhög värme. Tillsätt efter en stund vitlöken och fräs nån minut extra.
  2. Tärna paprikorna och squashen och skiva den spanska pepparn. Släng i kastrullen och låt steka/koka i cirka 5 minuter.
  3. Klyfta tomaterna och lägg i kastrullen, koka i några minuter och sänk sedan värmen. Sätt på ett lock och låt puttra tills grönsakerna är lagom mjuka.
  4. Under tiden som ratatouillen puttrar ska du bryna köttfärs. Salta och peppra, blanda i chilisåsen och krydda efter vad du tycker om. Jag använde lite paprikakrydda, vitlökskrydda och lökpulver.
  5. När grönsaker är mjuka så häller du i cirka 1 dl grädde och sedan lägger du över köttfärsen och rör om.
     Det kanske inte låter något vidare men det blev som en blandning av köttfärssås, ratatouille, soppa och gryta. I vårat hem var det uppskattat i alla fall. :)

sockerabstinens!

Två dagar har gått och jag är redan helt nipprig. Jag riktigt känner hur varenda cell i min kropp springer runt och letar, i varenda hörne av min kropp efter det minsta lilla kornet sött. Jag är hungrig dessutom, jag hade glömt det sen i höstas. Jag äter tills jag är mätt och allt känns bra. I 1-2 timmar. Sen är jag hungrig som bara den, magen kurrar och jag måste ha mat! Jag vet inte om det är matbegär och sockerberoende som gör sig påmind eller om jag faktiskt är hungrig.

Jag hittade ett äpple i kylen och blev superglad över att jag kunde gå rätt förbi pepparkakorna på köksbordet och välja äpplet. Jag bet i det och det var ruttet längst inne i mitten. Mmm.. :(

mitt gi

Jag måste nog ändra lite på mitt sätt att äta gi. Jag klarar mig nämligen inte utan mjölk varje dag och det är ju ändå bättre att dricka mer mjölk och äta övrigt bra, än att få i sig massa socker och onyttigheter.
Enligt gi viktkoll så ska man försöka hålla mejeriprodukter nere till max 2 dl om dagen under rivstartsperioden. Men jag äter/dricker inte så mycket annat i den kategorin så det kanske inte spelar någon roll?

Jag läste dessutom på mat och hälsa förut idag hur lurad man kan bli på att endast läsa av ett livsmedel på gi-värdet eftersom det är beräknat på större mängd än det man faktiskt får i sig. Så jag bestämde mig för att ändra lite till, frukt är okej!
Vissa dagar har jag svårt att äta mellanmål och om jag då redan har ätit en frukt så kan jag ju inte ta en till. Men jag tror nog att det är bättre att jag äter mer frukt om dagen, än inte äter något alls.

Nu går jag efter mitt gi. Det kan inte bli annat än att det tar lite längre tid. :)

andra dagen

Jag är allt lite oinspirerad trots allt, jag gick upp klockan åtta när klockan ringde och det är ett stort steg framåt men en blick ut genom fönstret fick mig att stanna inne. Sorterade tvätt och startade en maskin istället, gjorde mig en ost- och champinjonomelett och la mig i soffan. 
Jag är en väldigt dålig morgonmänniska, så det kanske är lite överambitiöst att planera in en morgonpromenad? Jag har ju ändå en långpromenad på eftermiddagen att ge mig ut på, räcker det?

Nu är det plugg som står på listan och sen får vi se vad det blir för gott till lunch.


första dagen förbi

Frukost: 2 kokta ägg och en burk makrillfile i tomatsås
Lunch: Sallad av vad kylen kunde erbjuda, samt thaiköttbullar från helgen
Middag: Ruskigt stark kycklingwok

Mellanmålen har liksom kommit bort i tiden, men jag tänkte göra mig en enkel smoothie av den naturella yoghurten och några frusta hallon. Bättre än inget.

Nu kör vi!

Idag är den första dagen av många framöver. Jag har börjat (igen) med att äta efter den kända Gi-metoden. Delmål är satta, slutmål likaså och allt började med 2 ägg och en burk makrillfile i tomatsås imorse. Inte särskilt lyxigt men mättande och framför allt proteinrikt.

40 kilo ska bort från min överkonsumerade kropp och medan andra tänker på beachen 2008, tänker jag på livet som smal. Går det? Kan jag? En tjej som alltid har dragits med de där extra kilona men som nu har nått gränsen. Lyckas jag har jag vunnit en stor kamp i mitt liv och kanske också några mer år som en levande individ.

Häng med under min resa!

RSS 2.0