kan jag bli smal?

Jag har kommit igång lite och jag tycker att jag har varit duktig och tagit det lugnt. Den långa promenaden på 6 timmar kanske ska sägas att jag gick omkring i affärer och shoppade i cirka 8 timmar den dagen så därav så lång tid, men det är ju också förbrännande för dököttet. :) En ny vecka väntar, vad sägs om att kämpa som tusan då? I know I will. ;)

Godmorgon mina vänner, idag är jag på strålande humör - är det inte så det ska vara? Man får leva en dag i taget och  efter den senaste tidens sjuka så är jag väldigt tacksam för de dagarna när det känns såhär.

Vaknade upp efter väldigt många timmar av sammanhållande sömn vilket är längesen, har träningsvärk i hela kroppen för igår spenderades sköna timmar på gymmet. Jag känner mig verkligen levande när jag får träna, att jag aldrig har tyckt om det förut kan jag inte förstå. Nu är det nästan som en drog.

Idag ska jag åka och simma, det var längesen och det ska bli skönt. Jag tänkte bara sprida lite glädje i eran vardag också, lite styrka och lite självförtroende. Lyssna på texten och jag utmanar er idag: gör något bra för någon annan så ska ni se att ni kommer känna så mycket glädje inuti er själva också. :)

Jag brukar inte köra med tävlingar, utmaningar så som listor och liknande här. Inte heller reklam eftersom det enda jag är ute efter är att få andra att inse att de inte är själva i sina resor. Men nu måste jag nog göra ett undantag endast för att jag så himla gärna vill vinna...

Ulrika tipsade mig om den här tävlingen där det enda man behöver göra är att välja vad man helst vill vinna - en kamera, en laptop eller en walkmanmobil.
Så länge jag kan minnas  har jag haft ett intresse för att fota men jag har aldrig haft råd med en kamera. Om jag hade haft en kamera hade det kommit så sjukt mycket mer bilder på den här bloggen och alla gillar väl bilder? Det bästa med tävlingen är att om du tävlar genom min länk så vinner vi båda om nån av oss vinner. Om jag har förstått det rätt.

Så snälla, klicka dig vidare och försök du också, man måste chansa för att vinna! :)

---

För övrigt har jag sån träningsvärk idag att jag knappt kan röra mig - u n d e r b a r t ! ! ! :D

Igår hade jag en underbar dag med min vän, vi strosade lite i affärer och sedan var det bestämt att vi skulle gå på en mongolisk resturang som är en av mina favoriter men som jag nästan aldrig äter på. Jag äter nästan aldrig ute alls om jag ska vara ärlig, förutom skräpmat som faktiskt (dumt nog) slinker ner då och då.
Hur som helst så var det inte öppet när vi ville äta så vi gick vidare till en thailändsk resturang som vännen hade vart på innan. Oh så gottigt, kyckling på pinnar med jordnötssås och ris.

Efter maten gick vi vidare mot biografen där vi hade köpt biljetter tidigare på dagen till en film som heter "Låt den rätte komma in". Se den inte, fast det är ju bara min åsikt. En svensk vampyrfilm som kändes som väldigt lång, ingen direkt handling men själva meningen med den var väl okej. Kärlek.

Så imorse steg jag upp vid åtta, packade väskan och jag och min vän begav oss mot gymmet. Bitande kyla och strålande solsken. Ingen snö dock som det verkar ha kommit på många andra ställen i Sverige. Jag körde lugnt, tyckte jag åtminstone. 30 minuter på cykeln i lagom takt, inte sådär superduper hög nivå. 35 minuter i gymmet och sen la jag mig i solariet och njöt av värmen, följt av 10 minuter vattenmassage. Så nu känner jag mig som en ny människa. Musklerna känns redan och jag är sådär härligt seg i kroppen. Nu jäklar.. :)

Det kryper innanför skinnet, det känns nästan som rastlöshet med en gnutta panik inblandat. Tomt. En tankegång:

"Jag är lite hungrig"
"Jag kanske borde äta något"
"Åh vad jag är sugen på något gott"

Går till köket och tittar i skåp och bakom luckor. En påse bullar som jag bakade igår ligger i frysen. Pulsen ökar och jag tar fram den, tar ut två bullar och lägger på ett fat. Swosch in i mikron. Blir ännu mer rastlös i kroppen och det riktigt river inuti, varför tar det så lång tidför dom att bli varma? Pling säger mikron och bullarna är inte riktigt varma än men jag orkar inte vänta. Tar en tugga och känner hur lugnet sprider sig. Det slutar riva och det känns så himla bra. Efter den första tuggan kan jag ta det lite lugnt, tar ett glas mjölk och sätter mig i lugn och ro och äter upp resten. En tankegång:

"Men varför åt jag det här nu?"
"Jag var inte hungrig."
"Jag känner mig ensam."
"Egentligen behövde jag en kram."
"Fan vad jag är dum."

Det är som en drog, det där med socker och något gott. Efter maten varje dag känner jag ett sug efter något sött men ofta kan jag strunta i det. Det är på kvällarna när jag känner mig så förbannat ensam som scenarion som detta kan dyka upp. Jag har velat dela med mig av detta under en väldigt lång tid men det är svårt för mig, att erkänna. Mest för mig själv men jag får hoppas att det är ett steg i rätt riktning. Jag tror det är många av er som känner igen er i detta också. Jag tycker ju att jag borde ha lärt mig vid det här laget att mat fyller inte tomrummet som finns där inuti...

Jösses vad tiden går fort samtidigt som den kryper fram. Mörkret sänker sig över oss allt tidigare men till skillnad från alla andra som verkar tycka det är dåligt så tycker jag det är rätt mysigt. Så länge det inte regnar så är jag nöjd för jag har inga regnkläder vilket sätter stopp i mina planer och motivation ännu mer.

Jag fick ställa in alla passen jag hade bokat in. Jag har växlat i förkylningsstadier i 2½ veckas tid nu och nu är jag tillbaka på att bara hosta inälvorna ur mig MEN, bara om nätterna. Vad betyder det? Så fort jag har lagt mig ner de tre senaste nätterna har det kört igång och jag har knappt fått en blund i ögonen. Men jag tänker positivt. På något sätt har jag bestämt mig för att inte vara så veklig mer så imorse gick jag ut på en promenad innan frukost, pluggade för ett prov jag har skjutit upp i över en månad och gick till skolan och fick det överstökat. Nu kan jag inte sitta inne och sitta still längre.

Så en promenad eller två om dagen kommer det åtminstone bli tills jag är fit for fight igen. Jag måste erkänna att jag har blivit lite uppskrämd av kommentarer jag har fått om unga människor som har dött pga träning tillsammans med förkylning. Nej, det är inte mitt öde.

Något annat jag undrar över... jag har så svårt att förstå att så många av er är intresserade av vad just JAG skriver, allt fler lägger till min blogg på bloggkoll vilket jag tycker är det mest motivationshöjande jag kan komma på. Plus alla fina kommentarer såklart. Men vad är det som ni gillar med min blogg? Jag har fått veta att jag borde uppdatera mer men samtidigt har jag inte så mycket vettigt att skriva med mer uppdateringar. Skulle ni inte tröttna om det kom massa nonsens mitt bland allt? Vill ändå hålla mig till ämnet. Så mitt tips är att om någon är intresserad om mer om mig så har jag en "privat" blogg, titta gärna in där istället [klicka här].

Men kritik är önskat, både med bra och åsikter om hur jag kan förbättra för att ni ska stanna kvar under min resa. :)

Jag har inte tränat på 8 dagar. Jag har knappt varit utanför ytterdörren på 8 dagar utöver 2 lektioner som jag har suttit hostande, snörvlande och tjock i huvudet på. Jag måste erkänna att jag har lite ångest över det hela. Jag har verkligen gjort allt jag har kunnat för att tillfriskna - ätit tabletter för hosta som inte har hjälpt det minsta, druckit te, suttit stilla, undvikit att vara ute och när jag har vart ute har jag varit ordentligt påbylsad, sovit på någorlunda regelbundna tider, ätit och druckit bra... men ändå blir jag bara sämre eller står still på samma punkt!

Kroppen måste känna av min längtan efter gymmet, det måste vara någon "där uppe" som inte vill att jag ska nå mitt mål till jul. ;) Men jag får tänka som såhär, när jag väl blir frisk kommer jag köra speed och då j*vlar! :D

Idag har jag tagit kort. Jag tog faktiskt ett kort några dagar efter att jag började träna, mest för att jag ville ha ett före-kort till träningen. Det togs den 25 oktober så skillnaden är inte så stor och innan dess har jag inte tagit kort sen september.

Jag började att skriva in måtten på kroppskoll där de hade alla dessa måtten. Även om det inte syns så mycket på bilderna så märks det ju ändå att det är på rätt väg. Denna veckan har jag vart halvsjuk så jag har nog bara tränat en dag. Så typiskt när man väl kommer igång. Men jag har inte gjort ett smack i helgen just för att jag vill bli frisk igen så jag hoppas på en bättre nästa vecka. Det verkar dessutom som att jag ska testa på afrikansk dans, spännande. Någon som har testat?

Men jag måste tillägga ett MEN: Jag vägde mig på gymmet på en sån där speciell våg som räknar ut kroppsfett och allt sånt där. Jag borde gjort det redan när jag anmälde mig, vet inte hur snabbt det förändras när man tränar. Men jag tänkte iaf dela med mig av resultatet och sedan ska jag verkligen inte väga mig igen förrän sista öppetdagen på gymmet för att se om något har hänt på procentsatsen.

Vikt: 83.8 (med kläder mitt på dagen och jag brukar väga mig på morgonen utan kläder)
BMI: 31.5
Fett procent: 42.1%
Fett massa: 35.3 kg
Övrig kroppsmassa: 48.5 kg

Ja det var ju inte så bra kanske. Rekommenderad procentsats för en tjej i min ålder är mellan 21-33% så jag har en del att träna bort. Även om jag inte har gått ner så mycket så har jag mätt mig och 25 cm totalt är jag uppe i nu sen 12 oktober.

Jag tänkte dessutom komma med lite recensioner av olika saker snart. Främst om vad jag tycker om gruppträningarna som jag testar på nu men vi får se om det kanske kommer andra saker i framtiden. Låter det som något intressant?

Jag såg nyss på Kanal 5, Jamie Oliver granskar: Äter du dig till döds?. Jag är medveten om riskerna med vad man äter och att mat ofta kan vara väldigt mycket farligare än vad man tror. Men jag hade ingen aning om att det faktiskt var så illa och att skenet kan bedra i så stora drag! Var det någon som såg det?

Jag har försökt leta reda på mer information om det men hittar inget direkt. Jag har lärt mig så sjukt mycket under timmen som gick och av ren äcklan och även skräck för alla risker som finns, så fick jag en stor lust att bara bli superdupernyttig på direkten. Sen blev jag lite mer realistisk och la ner de planerna. Det är lättare sagt än gjort och misslyckade försök stjälper mer än de hjälper och jag har ju trots allt redan börjat mitt hälsosammare liv. Hellre långsamt och stadigt än snabbt och ryckigt med risk för misslyckande. Rom byggdes inte på en dag. :)

Det har inte blivit fullt lika mycket träning denna veckan men ändå tillräckligt. Helgen har varit fullt ös och fredagen bestod av alkohol. Idag skulle jag träna BodyBalance men min vän blev sjuk och jag har fått någon väldigt irriterande rethosta så jag sparade mig till BodyJamen som jag ska på imorgon.

Den här veckan ska jag fokusera på rutiner. Jag måste bli lite mer organiserad och rutiner är minst lika viktigt som träning och kost. Jag ska försöka lägga mig på bättre tider, äta mer regelbundet och även försöka dricka mer än vad jag gör just nu.

Hoppas ni har haft en bra helg!