kan jag bli smal?

F***N vad lätt det är att vandra uppåt på vågen istället för neråt!! Man får verkligen tänka på precis allt man stoppar i sig och exakt på varenda minut man rör på sig för att lyckas med att gå ner i vikt. Men om man plötsligt väljer att inte röra på sig under en vecka, att äta vitt bröd istället för mörkt och låta ångesten få sina burkar cola så har man plötsligt ökat 1.4 kilo i vikt. Mycket mer än så har jag inte ätit annorlunda. Det är lika förundrande som att ens hem blir stökigt igen innan man ens har hunnit lägga ner golvmoppen efter flera timmars städande. Som min naturlärares ord - det är naturens lag efter den ursprungliga miljön. Eller något.

Vikt: 86.8 ( +1.4 kg || - 1.7 kg sen 29 juni )
BMI:  32.7 ( - 0.8 sen 29 juni )

Men det gör mig förbannad och det är en bra känsla. Den här veckan har jag och Jenny ingått en överenskommelse, den är lite svår för mig att klara av men jag gör det bästa jag kan. Vi har nämligen blivit partners in crime och ska "tillsammans" gå ut en runda varje morgon halv åtta. Det är tiden som är jobbig för mig, jag har en sån där svårt-att-sova och drömma-mardrömmar-period för tillfället vilket gör att halv åtta är väldigt tidigt för mig. Hon jobbar så hon måste ju gå upp på morgonen, jag sitter bara hemma om dagarna vilket betyder att jag får mer tid att fördriva. Men idag gick bättre än igår och imorgon kommer att gå bättre än idag. :)

Dessutom har jag kommit över en kopia av Zumba Fitness som jag såg på tvshop häromveckan. Tycker att det verkar superkul och det verkar verkligen vara ett kanonsätt att röra på sig. Jag menar, all rörelse är ju motion på något sätt. :)

Den här veckan har varit så otroligt svår för mig och jag vet redan nu att jag har misslyckats med att försöka bryta mina ohälsosamma vanor. Men jag är ändå positiv för jag vet att även om det är så mycket annat som händer inom mig just nu så måste jag tillåta mig att falla tillbaka. Även om det bara har gått 3 veckor sen jag startade på nytt. Jag ska låta mina känslor och mina tyglar om mig själv vara lite lösa resten av helgen men om jag fortfarande känner mig viljeslös, svag och mer eller mindre apatisk på måndag så lovar jag här inför alla mina läsare att jag ska ta emot hjälp. Hjälp iform av vänner, att prata om vad som händer inom mig och att försöka luta mig mot någon annan istället för att vara så förbannat envis och försöka klara mig själv.

Förra sommaren lyssnade jag mycket på Melissa Horn. Igårkväll satte jag på min mp3 och insåg att jag hade hennes album där, har mest lyssnat på ljudböcker den sista tiden. Den här låten vill jag dela med mig av till er. Jag vill att ni ska läsa texten här under och reflektera över den. Jag vill att ni ska ta åt er av orden för det är nog de mest sanna orden jag har hört på länge... Har klippt ut de delarna jag tycker är viktigast, hela texten kan ni läsa här.

Sen en tid tillbaka har jag varit trött
Försökt att vara allt på samma gång
Så mycket man kan göra och borde och vill
Mitt i allt så ska man räcka till 
Sen en tid tillbaka har jag varit tom
Och försökt att hitta spår som leder rätt
Ja det finns så mycket måsten att vara bra på det man kan
Och mitt i allt så ska man vara sann

Sen en tid tillbaka har jag tänkt såhär
Och insett att jag måste börja om
Ja jag har kämpat för en plats som passar både här och där
Men snart ska jag hitta den jag är

Tiden går så fort och långsamt på samma gång, det känns som att det var alldeles nyss som det var förra måndagen men nu är det redan en vecka senare. Jag spenderade några dagar av förra veckan hos min moster för att komma ifrån lite. Första dagen spenderades med gräsklippning av nästan hela hennes trädgård, det ska sägas att den är inte liten. Jag slet i 2½ timma innan himlen öppnade sig och molnen pussades, som min lillasyster brukar säga när det åskar. Träningsvärken var brutal dagen efter.

Vikt: 85.4 ( - 0.8 kg || - 3.1 kg sen 29 juni )
BMI:  32.1 ( - 1.4 sen 29 juni )

Det känns som att jag har fått in en bra takt på viktnedgången och framför allt känner jag mig redan lättare. Jag tror att mycket av det sitter i huvudet för nu vet jag att jag börjar närma mig 80-strecket istället för att fortsätta upp mot 90-strecket. Den sista helgen i augusti ska jag på dop och jag känner mig inte alls orolig att jag inte skulle ha hunnit ner till mitt första delmål tills dess, kanske även lite mer?

Jag har skrivit om det innan och receptet hittar du här fast det här är utan köttfärs och grädde som är min egna lite matigare variant. Det var väldigt längesen jag åt ratatouille men den är verkligen värt att ätas mer. Jag gjorde en stor sats som jag frös in och det är gott att ha när man inte känner för att laga mat.


Det är en otroligt vacker maträtt med mycket färger och jag tycker att det var väldigt gott med en klick creme fraiche i, fast å andra sidan kan jag har creme fraiche till typ vad som helst. Det är en underbar ingrediens för man kan använda den i varm mat, som både varma och kalla såser, dipp, dressing, efterätter, har man lite vaniljsocker i är det jättegott till fruktsallad. Vad är bättre är något man kan ha till mycket? :)

Vilken ingrediens använder du ofta och till mycket?

Måndag igen och det känns som att det nyss var måndag förra veckan. Tiden går fort när man har roligt eller så kanske den försvinner för att tiden spenderas vid datorn när regnet smattrar på rutorna. Jag har inte varit ute på en enda promenad i motionssyfte på hela veckan, skandal! Men det har nästan regnat nonstop och när det inte har regnat har jag haft annat för mig. Men jag ska inte bara skylla på det utan jag har känt mig ganska omotiverad och lat också. Tänk vilken skillnad solskenet gör egentligen...

Men det var positivt på vågen ändå, jag är riktigt förvånad faktiskt och det var en förvåning för en gång skull eftersom jag inte har varit lika besatt av vågen som jag annars har lätt för att vara.

Vikt: 86.2 ( - 0.8 kg || - 2.3 kg sen 29 juni )
BMI:  32.4 ( - 1.1 sen 29 juni )

Jag måste bara säga att det har varit intressant att läsa era kommentarer angående mitt inlägg nedan om gastric bypass. Jag vill förtydliga att jag inte är emot operationen i sig, utan omständigheterna omkring den. Jag tycker att det är jättebra att den finns som alternativ till människor som inte har någon annan utväg. Det känns som att den biten av min åsikt gick förlorad. Tack för era kommentarer!

Det jag tänker skriva nu handlar endast om mina personliga åsikter om en operation och inte över huvudtaget om de människor som av olika anledningar genomgår den. Jag menar att inte att trampa på någons fötter och jag tar gärna emot era åsikter och tankar kring det hela. Jag undrar också, finns det någon som läser min blogg som är viktopererad?

Jag har funderat på den här operationen ett tag, inte på att jag ska göra den men på att det känns som att det har blivit lite av en trend. Jag har flera opererade människor omkring mig och dessa människor är av olika bakgrund, ålder och har olika anledningar. Tanken som slår mig är att ingen av dessa människorna får hjälp med den egentliga anledningen till varför de har varit överviktiga överhuvudtaget. En kompis var med sin mamma inför hennes operation och frågade kostläkaren (kommer inte ihåg vem det var men någon som de pratade om maten innan operationen) om det skulle erbjudas psykologisk hjälp efteråt. Hon fick som svar att något sådant fanns inte och när kompisen då argumenterade för den egentliga anledningen som faktiskt oftast finns i huvudet så fick hon inga svar. Är inte det ganska sjukt?

För det mesta handlar viktnedgång om självdisciplin, man kan vara sockerberoende eller kanske ha svårigheter med att gå ned i vikt och att det tar väldigt lång tid. Men det går om man bestämmer sig. Det är svårt att hitta den styrkan att verkligen bestämma sig och det är ofta man vacklar fram och tillbaka. Jag är ett bra exempel på det.
Med gastric-bypass är det som att man skär bort självdisciplinen. Många verkar tro att det är en lätt och obekymrad genväg. Man behöver inte längre oroa sig för att man i svaga ögonblick trycker i sig 200 gr choklad, för det är helt enkelt inte en fysisk möjlighet. Många verkar ta besluten utan att ha tänkt på både fördelar, nackdelar och riskerna med vad som kan hända.

Jag tycker att det är fel att berömma någon som är viktopererad, att ge komplimanger - javisst. Men jag tycker inte att det verkar som en prestation att gå ner i vikt på det viset. Givetvis är det inte lätt som en plätt, livet förändras men arbetet man lägger ner handlar inte om maten.
Så när jag står bredvid någon som har förlorat nästintill hälften av sin ursprungliga kroppshydda av den anledningen och denna personen får komplimanger och beröm efter vartannat så kan jag inte hjälpa att bli bitter. Här kämpar jag som en dåre med att försöka att stå emot sockret, att försöka ta reda på varför jag vill äta när jag är ledsen och går upp tidigt om morgonen för att gå promenader innan frukost för att förbränna så mycket som möjligt. Den viktopererade dumpar om den äter mer än en barnportion och knapprar tabletter som enda morgonaktivitet men det är den personen som får allt beröm eftersom förändringen blir så markant på så kort tid. (Säger inte att alla är på detta viset.)

Men i slutändan visar sig nackdelen med genvägen. För när jag har gått ner i vikt och jag står på samma nivå som de som har viktopererat sig så kommer jag ha vunnit mer än dem. De har gått ner i vikt men måste fortfarande hantera förändringarna i livet och framför allt äta massvis med tabletter. Oftast kommer huden dessutom vara hängig och för stor för kroppen, ett resultat av ett för fort ras och plastikkirurgin verkar inte alls lika givmild som gastricbypasskirurgin. Eftersom ätandet i många fall har varit ett beroende eller något för att dämpa ångest, tristess eller vad det nu kan vara så är jag säker på att man utvecklar något nytt sätt att hantera detta. Ett sätt som kanske är värre än mat.
Enda sättet att uppnå ett välbefinnande är att ta hand om både det inre och yttre, de flesta glömmer det inre och tror att det kommer på köpet. Vilket uppvaknande det blir. Utöver detta så är det dessutom många som inte känner igen sig själv efter en så drastisk förändring och som inte kan hantera det och tappar uppfattningen om vem man egentligen är.

Men jag slipper förhoppningsvis stå där med överflödig hud eftersom jag har hunnit anpassa huden efter viktnedgångens takt, jag kommer ha hunnit anpassa min egen självbild med min spegelbild och jag kommer arbeta med mitt inre under tiden. Jag kommer också ha vunnit ett självförtroende och en styrka eftersom jag lyckades SJÄLV enbart med min självdisciplin och vilja. Jag kommer ha växt som människa och jag kan känna mig stolt över min prestation. Det vet jag eftersom det räckte med förra årets viktnedgång för att jag skulle känna det, tänk vad jag kommer känna när jag är på målpunkten!

Så jag är emot viktoperationer förutom för dem som verkligen inte kan gå ned på annat sätt, pga sjukdom, som VERKLIGEN har försökt på alla sätt eller vilken anledning det kan vara.

Första helgen med att vara nyttigare och sista helgen med hetta för ett tag framöver. Jag måste erkänna att jag har längtat efter de gråa molnen som svävar på himlen idag och att termometern endast visar 19 grader. Nästintill 2 veckor med 30 graders värme är inte det bästa jag vet.

Jag har haft en väldigt trevlig helg, jag hade hemmet för mig själv eftersom familjen var ute på egna äventyr och jag hade en kompis här. Vi tog en sväng förbi affären och inhandlade mat som vi senare grillade. Marinerad kyckling, champinjoner, sallad med någon slags fetaost, lite matvete och så hade min vän gjort en krämig potatissallad. Som jag har skrivit innan så är grillning det bästa med hela sommaren. Gott!
Vi köpte jordgubbar också men de vi köpte var skitdåliga och vi fick slänga säkert mer än hälften av den halvlitern vi köpte. Så vännen min cyklade ner till Ica och skulle köpa nya. Kassabiträdet kände igen henne från när vi var där tidigare och frågade om vi inte hade köpt jordgubbar redan och vännen förklarade att dom var dåliga. Så då fick vi en halvliter gratis. Bra service tycker jag. Vilket resulterade i att under helgen har vi klämt i oss lite mer än 1 liter jordgubbar. Tur att de är nyttiga. ;)

Efter all mat var jag övertygad om att veckans prestationer var förstörda men jag blev glad när jag ställde mig på vågen idag. Första veckan är förbi och 1.5 kilo närmare mina mål. Yay!

Vikt: 87.0 ( - 1.5 sen 29 juni )
BMI:  32.7 ( - 0.8 sen 29 juni )

Jag tror nog att alla människor oavsett storlek har lite skrupler angående sig själva, komplex för sin näsa eller att rumpan är för stor i jämförelse med resten av kroppen. Men hur ska man komma över dessa onda tankar och helt enkelt känna sig nöjd med sig själv? Nyckeln är nog att fokusera på det man faktiskt tycker om istället. Så jag utmanar.


Skriv en lista på allt du tycker om med dig själv - kroppsdelar, ditt svallande hår eller kanske helt enkelt ditt smittande skratt.

Använd geniknölarna och försök komma på 3 saker. Kommer du på mer är det bra men det kan vara bra att börja med 3. Under den kommande framtiden ska du varje dag försöka tänka på den här listan och faktiskt fokusera på det du har skrivit ner. Det kanske låter dumt och som värsta psykodravlet men jag lovar, man avdramatiserar det man inte tycker om och höjer det positiva och förhoppningsvis inser man att man inte är så illa pinkad ändå. :)


Det hade vart kul om ni ville dela med er men det är bara för att jag är nyfiken och absolut inget måste. Det är ju en utmaning för eran egen skull. Lycka till och hoppas att ni tycker att det är en bra ide! :D

Jag vet, det är väl inte det mest ultimata att äta egentligen. Men vi har inte vart iväg och handlat än eftersom det dök upp förhinder idag så man får ta lite av det man har. Men jag tycker iaf att det var en bra variant istället för något annat mindre nyttigt som pålägg. Jag tycker att machesallad är den godaste salladen, har ni någon favorit?

Ett glas kall Apelsin Jordgubb-juice från Brämhults är ju inte helt fel heller. :)

Det känns som att jag flyger fram, ärligt talat. Jag känner att jag är på väg nu, jag kan! Igår tog jag en riktigt snabb promenad på knappt en halvtimme och sen gav jag mig ut på cykeln för att försöka fånga solnedgången på bild. Eftersom jag inte hittade något bra ställe så flög jag fram på cykeln för att jag skulle hinna hitta något bra ställe innan solen gick och lade sig. Tyvärr hann jag inte och inga bra bilder blev det men istället flängde jag runt cirka 7-8 km i uppförsbackar och nedförsbackar. Allt för att komma så högt upp som möjligt. Det var underbart!

Imorse var jag på en snabb promenad i 75 minuter, svetten rann för ryggen men jag fortsatte och stampa på. Nu känner jag mig såå nöjd, verkligen.
Om en liten stund ska jag hämta min lillasyster på dagis och sen ska vi åka till favoritstället vid havet. Jag har planerat att ta med mig massa jordgubbar och jag kollade upp lite fakta om dem på nätet.

Jordgubbar innehåller cirka fem mikrogram K-vitamin per 100 g. Livsmedelsverket uppger dock att detta inte ska vara något problem med svenska jordgubbar för den som äter blodförtunnande läkemedel. Jordgubbar är mycket rika på C-vitamin och mangan. Det innehåller också mycket av fibrer, jod, kalium, folat, B2-vitamin, B5-vitamin, B6-vitamin, magnesium och koppar.

Jordgubbar är rika på flera sorters antioxidanter liksom många andra sorters bär. De innehåller rikligt av antocyaniner och flera andra antioxiderande fenolföreningar. Dessutom finns ju antioxidanterna C-vitamin, mangan och koppar.