kan jag bli smal?

Jag är en sån där som väger mig i hemlighet varje morgon för att se om det möjligtvis har hänt något sen igår. Det är beroendeframkallande och framförallt så är det jobbigt för jag vill egentligen inte men kan helt enkelt inte låta bli. Så när siffrorna visar skillnader upp och ner 1 kilo på bara några dagar så tappar jag lusten trots att det är sunt förnuft att man faktiskt väger olika på grund av tex vätska i kroppen. Speciellt när mensen nalkas inom några dagar.

Jag tänker inte låta en sån sak få förstöra för mig för som jag skrev igår så visar måttbandet mer resultat. Jag ska ställa undan vågen, förhoppningsvis blir det lättare att åtminstone hålla mig till måndagarna då när den inte står rätt framför mig.

Nu ska jag strax på ett informationsmöte på arbetsförmedlingen om ungdomsgaranti (uh, finns det något tråkigare än af-möten?) och sen tar jag mig en runda direkt till gymmet. I helgen blir det kalas igen och jag ska baka 2 tårtor. Jag ska verkligen göra mitt bästa för att äta måttligt, lagom utan att överäta. Jag ska också ta en runda till på gymmet imorgon. 4 gånger i veckan är väl faktiskt alldeles perfekt? Jag tycker det åtminstone och så promenader de övriga dagarna. :)

1½ vecka har passerat och det känns som att kroppen börjar stabilisera sig lite efter mina nya rutiner. Framförallt tänkte jag igår på att huden känns så mycket finare än innan, vilket jag gissar är på grund av att jag dricker så mycket mer vatten. Som ni också kommenterade så börjar nog kroppen vänja sig lite mer nu vid den ökade mängden vätska för jag behöver inte springa på toa stup i kvarten men ändå oftare än innan. Men det är okej.

Allt känns fortfarande bra. Det känns som att det är såhär det ska vara, inga extrema metoder och inga förbud utan bara lagom och regelbundet. Igår åt jag tex på Max men kompenserade det med en extra rask promenad på 45 minuter. Jag tror att det kommer ta mer tid att gå ner i vikt men jag är övertygad om att det är såhär man behåller vikten för resten av livet. Jag sover bättre, jag känner mig inte lika svullen och jag är inte ens i närheten av det sockersuget jag har haft tidigare. :)

Jag delar med mig av min favoritlåt just nu, texten passar så bra in på hur jag känner och musiken känns som att ju längre låten spelar ju mer kickar man igång livet. Själen.

Veckan har verkligen gått superbra och över förväntan. Jag har inte haft något sockersug som är nämnvärt och det kan jag nog tacka alla regelbundna måltiderna för. Innan trodde jag att jag var tvungen att utesluta kolhydraterna för att bli av med suget men jag saknade alltid pastan och smörgåsar då och då. Den här veckan har jag ätit "som vanligt", tex lätt fruktyoghurt med persika/hallonmüsli till frukost eller 2 små grova smörgåsar med ägg, häromdagen blev det salladsbuffe med min bästa kompis till lunch och igår åt jag risgrynsgröt. Middagarna har varit samma mat som min familj, tex köttbullar och potatis, lax och sen har jag ätit frukt och annat smått på kvällarna. DET KÄNNS SÅ BRA!

Skillnaderna från innan är att jag har ätit mindre portioner och oftare istället. Jag håller koll på kalorierna på hälsovakten och jag dricker som tidigare skrivet mer vatten. Jag har faktiskt bara gått promenader måndag till onsdag för på onsdagen insåg jag att nu är det nästintill omöjligt att faktiskt gå ordentligt för isen ställer till det. Jag önskar att dom kunde salta gångbanorna för i den här takten så lär det vara snö och is fram till midsommar. Men jag ska också säga att jag faktiskt har smygvägit mig och jag har gått ner i vikt, hur mycket får ni veta på måndag. ;)

Men helgen blir som sagt en utmaning. Min bästaste vän från Stockholm kommer hit och jag har inte träffat henne sen sommaren 08. Vi har bokat hotellrum för att verkligen lyxa till det för en helg och jag ser fram emot att bara spendera tid med en av de bästa människorna på denna jord. Vi båda har haft det tufft på sistone så det är dags för lite roligheter. Men som sagt, maten kommer nog bli lite hipp som happ. Vi får se, jag ska tänka på att äta så bra som möjligt för jag vill verkligen inte att den här veckan ska vara i onödan. :)

Jag hoppas ni får en trevlig helg mina vänner! ♥

Besöket hos dietisten i veckan blev minst sagt kaotiskt men mest för att jag inte hittade och fick en stark panikattack i snöstorm mitt på en spårvagnshållplats. 25 minuter försenad kom jag dock dit och ärligt talat så är jag lite besviken. Jag fick bara skriva upp vad jag skulle äta under en dag och jag menar, det vet jag ju redan. Hon talade inte om något jag inte redan visste och sen vägde jag mig och mätte midjemåttet. Jag ska tillbaka om en månad och jag tror faktiskt att jag ska ge det en chans till men om det känns likadant efter så kommer jag inte gå dit mer. Känns som bortkastade pengar.

Så jag får helt enkelt klara mig själv. Det känns lite surt eftersom det tog mig mycket kraft och mod att faktiskt söka någon slags hjälp. Snön har äntligen börjat töa och jag längtar efter barmark så att jag kan ta mig ut på promenader, jag längtar faktiskt efter att få röra på mig ordentligt nu. Jag menar, jag måste ju faktiskt komma i de där byxorna åtminstone till sommaren!

Dagarna flyter ihop med varandra när man inte har något att göra, det blir en ond spiral som är svår att ta sig ut och ju längre man sitter inne ju mer folkskygg blir man. Sen att snön läggs lager på lager gör ju inte att man tar sig ut för att träffa vänner.

Men idag är den första dagen på en förändring. Jag ska nämligen börja plugga igen. Jag ska vara positiv och det kommer gå bra. När jag läser den här kursen kommer jag nämligen vara garanterad att få söka in på konditorutbildningen inne i Göteborg, vilket tidigare har vart omöjligt pga min kommun. Men nu, nu är jag på väg så förhoppningsvis påbörjar jag en utbildning till konditor i höst. Håll tummarna!

På onsdag ska jag också till dietisten för första gången, jag känner mig ganska blank inför det. Jag vet inte vad jag ska förvänta mig eller vad som kommer hända. Jag har fortfarande inte fått någon tid till psykologen och snart kommer jag nog ringa dit och fråga vad som händer, jag har ju trots allt vårdgarantin som säger att jag måste få min hjälp snart.

Så ni ser, jag är på väg. Kanske inte lika mycket på viktfronten som på den personliga fronten men vikten är inte glömd. Jag ligger fortfarande kvar på samma vikt, eller ja... jag har till och med gått ner ett halvkilo utan att anstränga mig. Inte mycket men som sagt fortfarande bättre än plus. :)

Jag har funderat på det där med att bryta sina rutiner och ovanor, för egentligen så är det ju det en livsstil är. Man lever ofta på rutin och vilken slags mat man äter ingår ju också i den delen. Man köper samma råvaror i affären, lagar samma slags mat hemma i köket och man äter det där onyttiga på kvällarna för att det är det kroppen är van vid. Så hur ska man kunna bryta det där mönstret?

Jag har bitit på naglarna sen jag var en liten förstaklassare mer eller mindre. För mer en 1½ år sedan slutade jag med det och jag har faktiskt inte bitit av naglarna en enda gång sen dess. Men, jag kan fortfarande komma på mig själv med att sitta med naglarna i munnen ibland utan att bita. Så även om det har passerat 1½ år så har jag egentligen inte kommit ifrån den årslånga ovanan som har etsats sig fast inom mig.

Vad jag vill komma fram till är att om man vill ändra sina ovanor och rutiner så tar det tid. Mycket tid. Mitt misstag är alltid att jag känner mig säker efter några veckor så då tänker jag, ja men jag ju äta EN muffins, EN godisbit eller vad det nu kan vara. Men EN blir till två och över några dagar så är jag plötsligt tillbaka till starten. Jag måste lära mig tålamod, det är inte min starkaste sida.



Igår var en killkompis här hos mig och vi kollade på lite bilder. Jag visade ett foto på mig och mina syskon som togs förra vintern när jag vägde 12 kilo mindre än vad jag gör nu. Han tittade på bilden och utbrast: Vilken bra bild på dig, du är ju jättesöt!
Hade jag fortfarande sett ut som jag gjorde då så hade jag bubblat av lycka men istället blev jag bara ledsen på mig själv. Hur kunde jag låta det här hända? Hur kunde jag gå upp allt igen som jag lyckades gå ner? Jag hade ju läst så mycket om människor som gick ner en hel del men sen halkade tillbaka i fällan och jag lovade mig själv att det aldrig skulle hända mig. Men, det är lättare sagt än gjort för nu sitter jag här.

Jag är hur som helst glad, för den senaste månaden har jag legat kvar på samma vikt, plus minus 200-300 gram men det spelar ingen roll för mig. Efter att ha gått upp flera kilon i månaden under hösten så är det en bra prestation av mig att ligga kvar på samma vikt. Så fort snön försvinner kommer promenaderna bli lättare också, slippa halka runt som Bambi på hal is. :)

Jag har ju använt giviktkolls staplar för att hålla koll på vad jag äter men det känns inte helt rätt eftersom det tar sån tid att lägga in allt plus att mycket saknas enligt mig. En kompis har nämnt Hälsovakten för mig tidigare men jag har inte gett det någon chans förrän nu. Jag har bara snabbtittat igenom det än så länge men är det någon som har någon egen åsikt om programmet?

Bild från halsovakten.se

Sen årsskiftet har jag ändrat lite i mitt liv i taget, jag går (nästan) alltid någon promenad om dagen och jag dricker mer än vad jag har gjort tidigare. Sen i måndags har jag också skärpt mig ännu mer med kosten, jag har verkligen skött mig bra. Jag har ätit vid samma tider varje dag, jag har inte småätit och inget onyttigt sött har glidit ner i min mage. Det känns så jäkla bra. Men.

Jag har ju svårt att hålla mig ifrån vågen och jag blir riktigt besviken när jag fortfarande knappt har gått ner något alls. 200-300 gram. Mamma som har ätit nästintill exakt likadant som mig har gått ner 2 kilo mer. Sen i måndags. Men jag tänker inte ge upp för jag vet att jag sköter mig och nångång måste det ju ge resultat.

Jag testade havregrynsgröt idag, av någon anledning så har jag totaldissat det sen barnsben. Men jag vill lära mig att tycka om sånt som jag egentligen inte tycker om eftersom det är nyttigt. Så, när systeryster satt med en god tallrik risgrynsgröt så satt jag med klibbig havregrynsgröt med hallon på. Jag måste erkänna, det var inte lika illa som jag trodde och jag fick i mig hela portionen men i fortsättningen blir det nog att jag får tvinga i mig det ändå. Vill man bli fin får man lida pin. :)

Jag har ungefär 5 par byxor i min garderob som är mer eller mindre oanvända. Jag har 3 stycken kjolar och 1 myströja som jag aldrig ens har haft på mig. Jag vill ha på mig mina kläder.

Idag kommer jag förhoppningsvis få det lite lättare med kosten. Det är inte säkert men jag hoppas. Det är inte lätt att försöka vara hälsosam med dåligt självdisciplin när man bor tillsammans med 5 andra som varken bryr sig eller behöver bry sig om sin kost. Men idag börjar min mamma att äta samma mat som mig och jag hoppas att vi kan klara det bättre tillsammans.

Denna våren vill jag ha mina nya (gamla) kläder på mig.

mobilkameran.

Jag är inte den som vanligtvis klagar på att det är kallt. Jag är snarare den som klagar på att det är för varmt på sommaren. Jag gillar båda värme och kyla men om jag måste välja mellan jättekallt och jättevarmt så fryser jag hellre än svettas.

Nu har det varit svinkallt i flera veckor. Jag minns inte ens när det började. Jag har älskat det. Jag älskar att gå promenaderna på vita vägar med snödrivor längs kanterna, träd som glittrar vart man än ser och kinderna som blir rödrosiga i vinden. Men. Jag önskar att det kunde blir liite varmare nu. Kanske bara runt 1-2 minus så att inte snön smälter. Men graderna runt 10 minus. Det är för kallt!

Jag vill gå ut och jag kommer gå ut, men det är inte särskilt lockande längre. Jag har gått upp såpass mycket i vikt att mina vinterkläder sitter avsevärt mycket mer sämre än förra året, när jag dessutom måste ha extrakläder på mig under så känner jag mig som en stoppad korv. Jag hatar det. :(

Nu har några dagar på året passerat och jag har inte förändrat alldeles för mycket. att göra en u-säng med alla sina rutiner, (o)vanor och plötsligt försöka leva ett annat liv för att ett nytt år är här tror jag inte på. Jag tror inte på måsten och ska utan mer på vill och kan. Jag kan gå ner i vikt, jag vill må bra istället för jag måste gå ner i vikt, jag ska må bra. Det kanske inte är så stor skillnad för er men jag har lärt mig att orden man använder påverkar mycket hur man tar på sig uppgifterna man har i livet.

Jag gjorde ju blodprover innan jul och jag fick veta dagen efter att de visade att jag har låg ämnesomsättning. Proverna året innan visade ju att allt var bra så jag har ingen aning varför det har förändrats. Jag ska gå dit igen i veckan nu och göra ännu mer prover, jag hoppas någonstans att det var fel på provet och att det ska visa sig vara normalt ändå. Men på något sätt så skulle det också förklara varför jag har rusat iväg så otroligt mycket uppåt på vågen för även om jag har struntat i både kost och motion under en tid så känns det ändå som att det är lite för mycket uppgång av endast den anledningen.

Men vi får se. Det är ett nytt år och jag vet att detta året blir bättre för mig än tidigare året. Jag vill i alla fall hoppas på det. :)

Det känns som att jag har tagit igen en himla massa tid som jag bara har suttit inne tidigare veckor under denna helgen. Det har varit både roligt men också lite jobbigt om jag ska vara ärlig. VÄLDIGT mycket människor runt omkring mig hela tiden och en koncentration på att hela tiden inte säcka ihop. Men.. det är ändå bra, jag har haft en jättebra helg. :)

Igår var jag på Ullared, jag vet... jag är där ofta men jag köper aldrig särskilt mycket saker när jag är där. Det blev lite scrapsaker och ny hårfärg, som syns på bilden. Lite uppfriskning kan inte göra illa och jag har funderat ett tag på att göra något roligare med mitt hår än bara den mörkbruna färgen som jag alltid har mer eller mindre. Så det blev rödbrunt med ljusare rödorangea slingor. Jag är supernöjd, det är inte riktigt så ljust som på bilden. :)

Inatt har jag suttit i en biosalong tillsammans med 416 andra personer i över 7 timmar och 3 filmer. Innan dess var jag på Liseberg och gick omkring i några timmar bland ännu fler människor. Mysigt men som sagt, lite jobbigt också. Kom hem halv nio imorse och sov till tre i eftermiddags.

Nu har jag precis kollat på Jennys Luciatåg på tv, så söt hon var. :)

Idag har jag varit oerhört lättretlig eftersom jag hade fått en kommentar på inlägget under som gjorde mig förbannad, trots att jag borde låtit det rinna av mig. Det kanske inte är därför jag har vart sån hela dagen men det var ingen bra början. Hur som helst...

Jag har lyckats göra en ny design som jag gillar väldigt mycket idag, en kreativ dag. Igår gjorde jag en ny design till allas våran Jenny som kämpar och kämpar mot sina kilon. Jag har också beslutat mig för något idag som jag har vart emot under lång tid. Men jag tänkte... kanske kan jag tjäna lite pengar på att göra designer också som så många andra gör. Jag hatar att ta betalt för sånt men har ofta fått höra att jag borde göra det. Så...

Är det möjligtvis någon som är intresserad?

Jag har inte tänkt att ta några hutlösa priser, beroende på hur mycket som behöver göras på designen. Kanske från 50 kronor till 100/150 om det är en mer avancerad design som önskas? Maila mig isf på [email protected].

Men för att återgå till bloggens syfte... jag har faktiskt haft en bra dag på fler sätt. Imorse drog jag fram Blossoms tränings-DVD och svettades en halvtimme på vardagsrumsgolvet och jag har frågat min bror om han vill följa med mig ut och gå om en stund. Man får vara glad för det man kan och tro mig, jag försöker. :)

Idag känns det som att jag är sugen på allt och lite till. Min syster pratade om pizza förut och på något vis fastnade det i mitt huvud för jag är verkligen så galet sugen på pizza. Istället har jag småätit lite fetaost, paranötter och några hallon i naturell kesella. Det går sådär.

Men för att inte misslyckas, jag ligger fortfarande bra till med kalorierna och vill inte sabba det, så tänkte jag gå och lägga mig nu. Det är det bästa för imorgon är en ny dag. Är det någon mer som lägger sig tidigt på kvällarna för att slippa tänka på allt man skulle vilja äta?

God Natt.

Det är en månad sedan jag skrev något här, framför allt för att jag inte har haft något att skriva om men också för att jag har varit sjuk. I fyra veckors tid har jag varit ständigt förkyld med snuva i omgångar, hosta dag och natt och en slö kropp. Förutom detta så har jag vart nere i världens djupaste svacka och jag kan säga att jag kan nog använda båda händernas fingrar för att räkna gångerna jag har satt min fot utanför dörren.

Jag har varit hos läkare, förkylningen är bara att vänta ut och den är antagligen så långvarig eftersom immunförsvaret är kraftigt nedsatt under en depression. Däremot har jag fått en remiss till öppenpsyk där jag förhoppningsvis kommer att få börja prata med någon snart.

Jag har bävat inför det här men jag måste ändå vara ärlig. Jag har mer eller mindre ätit och ätit och ätit under de sista veckorna och det syns otroligt mycket på vågen. Jag tänker inte säga hur mycket jag har gått upp men det är tillräckligt för att jag skäms något enormt.

Idag har jag fixat iordning kontot på giviktkoll och jag har bestämt mig för att sträng koll är det enda som får hjälpa just nu. Jag vet att strikt gi funkar och även om jag tänker börja med rivstarten nu så är målet att äta mer efter balans i januari redan. Jag vill träna på gymmet och jag vill inte vara utan framför allt pasta. Men ja.. jag hoppas verkligen att det kommer gå bra och jag ska också åter igen bli av med sockerberoendet som har klängt sig fast i mig som aldrig förr.

Är ni fortfarande med mig trots min brist på självdisciplin och styrka? :)

Jag har ju inte direkt särskilt många helkroppsbilder när jag är påklädd om man säger så, ni vet mer hur jag ser ut mer eller mindre naken än hur jag ser ut med kläderna på. :P

Men jag testade hela "outfiten" för dopet som äger rum på söndag, som jag skrev om för ett tag sen. Jag måste säga att jag känner mig riktigt fin och det var ju det som var tanken. Trots att jag inte har gjort ett smack med håret och inte en sminkgnutta i fejan just på denna bilden så känner jag mig ändå fin så frågan är om det kommer kännas ännu bättre på söndag då när jag har gjort iordning mig på riktigt? Den största utmaningen kommer definitivt att bli att kunna gå med stövlarna, klackarna är skyhöga för mig som är van vid att endast använda converse och skatedojor.

Klicka på bilden för större.

Jag har blivit sämre än kass igen på att svara på era kommentarer, det kommer lite respons från mig snart. Jag är väldigt tacksam för era peppningar och det är inte så att jag är otacksam och struntar i er. Jag vet bara inte vad som har hänt med mig men jag börjar fundera på om jag har någon slags brist på järn eller liknande. Det spelar ingen roll hur mycket, lite eller lagom jag sover för jag vaknar trött och sen är jag trött resten av dagen. Det spelar ingen roll om jag tränar och har en dag på språng eller om jag sitter vid datorn hela dagen för jag är ändå trött. Jag har känt såhär större delen av sommaren men har då tänkt att det är för att jag har varit deprimerad, de sista veckorna har det nämligen blivit värre. Jag ska ringa läkaren på måndag om det inte blir bättre för jag är trött på att vara trött. ;)

Nu sitter jag här med träningskläder på för tanken var att gå till gymmet - för en timme sen. Jag kom inte längre än såhär innan luften gick ur mig men min kompis är på väg för jag tänkte att om hon kommer så har jag inte lika lätt för att skita i gymmet totalt.

Jag har planerat massa inlägg i huvudet dessutom som inte tycks komma längre än så för tillfället. Men nångång lär det dyka upp lite recept på morotssoppa, bilder på en supergod laxsallad, en andra nötspecial och lite funderingar. Väntar man på något gott väntar man aldrig för länge eller är det inte så? :)

Min uppfattning om många andra som väger lite för mycket, så är de flesta kameraskygga och likaså är jag. Jag tar gärna bilder på mig själv men vill väldigt ogärna att någon annan tar bilden. Jag träffade min kurator som jag inte har träffat sen 05 idag och vi pratade lite om min vikt. Jag har inte tänkt på att ansiktet förändras när man går ner i vikt men hon påpekade att jag såg mindre rund ut. Jag började leta ansiktsbilder så fort jag kom hem och jag hittade den här bilden som är taget på min systers dop i slutet på maj 2007. Jag var nästan på min tjockistopp där och även om det är stor skillnad på hur bildresultatet blir när någon annan tar bilden eller när jag tar den.. så tycker jag ändå att man ser att jag har blivit mer oval i ansiktet i stället för rund.

Jag har därför inte tänkt så mycket på att lägga upp ansiktsbilder här på bloggen men när ni ser dessa två bilder, håller ni inte med om att jag har förändrats lite i formen? Ofta blir det att man hittar vinklar som man ser bäst ut i när man själv tar bilden, nu har jag försökt ta bilden rätt framifrån och inte alls lite snett uppifrån som är åtminstone min bästa vinkel. :P