kan jag bli smal?

Jag har verkligen börjat fundera så mycket på olika saker, kanske har jag för lite att göra när jag ligger på stranden och steker om dagarna? Måste ju säga att det är "skönt" att vara arbetslös i den här värmen, även om ett jobb med lön varje månad hade varit tusen gånger bättre. Nu till saken...

Här där jag bor har det alltid funnits en affär kallad godislagret. En lagerlokal med massor av godis för en billig peng. Så länge jag kan minnas så har den funnits och det är där som fredags eller lördagsgodiset har inhandlats under hela barndomen. Jag är egentligen inget godismonster utan min last är snarare kakor, bullar och mat. Nu har godislagret stängt pga att man ska bygga ut 45:an som går precis bredvid. Det här hade jag skrivit på min privata bilddagbok, att jag tyckte det var tråkigt eftersom affären alltid har funnits. Jag fick en kommentar som sa att det var bra, att alla godisaffärer borde bort så att godisberoende kan minska i Sverige.

Jag reagerade på direkten. Varför skulle man plocka bort alla godisaffärer? Är det inte varje människas beslut och ansvar att man sätter foten innanför den där godisaffären runt hörnet? Att man tar en påse och en slev, plockar i det godiset man vill ha, betalar och sen stoppar godiset i munnen och tuggar?
Varför ska alla bli straffade för att många människor runt om i världen lider av sockerberoende? Jag svarade något sådant om att det är varje människas ansvar och fick ett svar tillbaka igen om uppenbarligen funkar det inte så för om det vore så enkelt så hade det inte funnits beroende av de olika slagen utan alla hade gjort det som var bäst.

Men då känner jag bara såhär.. ska man plocka bort allt som man kan bli beroende av då? Ska man sluta sälja alkohol, ska man stänga ner alla spelarkader och casinon? Ska man ta bort socker ur bakhyllorna, ska man sluta sälja kakor? Ska förbjuda människor att ha sex? Det finns så mycket som man kan bli beroende av, jag vet en som var beroende av ketchup. Ska man ta bort ketchup för att hon ska slippa bli frestad att köpa det när hon är i affären?

Jag menar inte att låta brysk eller fördömande, men att ta bort alla godisaffärer för att allt fler av världens befolkning blir fetare.. det tror jag inte på. Då tar vi också bort våran egna rätt till att ta ansvar över våra egna liv och kroppar. Man kan bara förändra sig själv och ingen annan...

Visst är det jättekul att gå ner i vikt och jag är snart uppe i 13 kilo, eller kanske nere i 13 kilo? Jag tycker ändå inte att jag har gått ner överdrivet fort utan har haft en normal viktnedgång. Men jag känner hur sladdrig jag har blivit. Allt dallrar på mig när jag rör mig. Innan var jag ju större och man kan tycka att det borde ha varit värre då, men då var jag liksom hårdare tjock. Jag känner mig som en kudde med för lite stoppning.
När jag är ute och går ibland så ser jag min rumpa i skuggan och för varje steg ser jag hur rumpan liksom skakar till, dallrar. Jag tycker det är värre än något!

Mina vänner tycker att det värsta med övervikten är bristningar. Jag har massor med bristningar, speciellt på magen och brösten. På brösten har de nästan bleknat bort eftersom det fick jag redan i unga år. Men det är inte så illa ändå. Visst - det är inte snyggt... men min största rädsla är att jag ska gå ner i vikt och sedan ha massa överflödig hud. Jag vill inte vara sladdrig och lös... :(

Har du några tankar om det här?

Hur ofta säger jag inte att jag är tjock och hur ofta tänker jag inte att jag är tjock? Det är ingen ide att försöka räkna eftersom det skulle vara att räkna stjärnor en molnfri natt. MEN.

Jag vet hur jag ska göra för att gå ner i vikt, det är busenkelt och väldigt logiskt - ät mindre och rör mer på döfläsket. Jag blir så irriterad på människor som bloggar ständigt om att det måste försvinna kilon inför beach - 08 men att inget händer. Sen läser man i nästa inlägg där det står att personen i fråga har ätit si av det och så av något annat. Tro fan att du inte går ner i vikt när du trycker i dig massa skit!
Är det verkligen en så svår tanke att tänka att du kanske själv ansvarar för vad du stoppar i munnen? Menar du att trots din ålder så vet du inte att tallriksmodellen med rätt mat kombinerat med träning gör att din kropp mår bra?

En annan sak jag kan spy på är människor som skriver såhär : Idag har jag tränat stenhårt i 1 timma så nu tycker jag att jag förtjänar lite godis/en glass/snabbmat eller vad det nu kan vara. Que? Tränade du bara för att med gott samvete kunna äta skit efteråt? Kom inte och gnäll över att du är fet då.
Eller som den andra kategorin människor som införskaffar sig naturdiet, nuttrilett, modifast och ska svälta sig smal med äckliga soppor och det fungerar i en vecka. Vikten rasar 3-4 kilo men sen tröttnar man och så fort man börjar äta normalt igen så går man upp 5-6 kilo och väger mer än man gjorde innan. Eller ännu värre, svälter sig med dieter på dagen för att kunna äta godis på kvällen. "Men tänk hur tjock jag hade blivit om jag inte hade druckit soppan på dagen?" Det gör mig så ARG!

Jag menar inte att trycka ner människor överlag, jag tror att man ska kunna äta allt som finns och då räknas också en Bic Mac, godis eller att ta en glass i sommarvärmen. Men man måste välja sina tillfällen, man kan inte äta det jämt. Jag menar inte att man inte får falla för frestelser men man får också resa sig upp igen och inte strunta i allt för att man föll en gång. Det handlar om att inte göra det till en vana.

I dagens samhälle blir det allt vanligare med viktoperationer och bara i min bekantskap ska den 3:dje genomföra sin om några dagar. "Jag kan inte gå ner i vikt på annat sätt". Jag har frågat otaliga gånger om vissa vill följa med ut och gå och fått en blick tillbaka - Jag? Gå? Nej tack.

Förlåt att jag är så negativ men fan vad vi har blivit lata. Allt ska gå så enkelt, fort och resultatet ska egentligen vara färdigt innan start. Det är inte lätt att gå ner i vikt, men det går om man vill. Men man får kämpa, ibland med blod, svett och tårar men det är värt det. Jag är så väldigt glad och stolt över att jag har den insikten som jag har, som har insett det enkla i det hela för tanken är halva processen. Jag har aldrig bantat och kommer aldrig göra det, däremot har jag varit i perioder utan matlust men det har varit psykisk ohälsa och jag skyller faktiskt på något som är större än vad jag kunde hantera då. Jag har som jag har sagt tidigare lyckats gå ner tiotalet kilo i vikt sen i mars iår, endast genom att ta en morgonpromenad på en halvtimma innan frukost och en långpromenad några dagar i veckan, tänkt på vad jag har ätit och plockat bort onödiga snabba kolhydrater. Jag äter gott och bra och framför allt mår jag så mycket bättre inuti.

Nu har jag avreagerat mig lite och jag hoppas att någon kanske kan få ett wake-up-call av mina ord.

---

Jag säger verkligen inte att jag är perfekt och lever precis som jag lär... jag är väl medveten om att jag ibland skriver allt jag har ätit och skäms över det.. men jag har inte lagt mig, jag har inte gett upp och mitt mål är inte att bli smal till beach-08 utan, som jag har sagt massvis gånger innan, att må bra.
Eftersom att det är ett inlägg som kanske retar upp människor som vill jag inte ha några påhopp på grund av det argumentet.

Ja alltså, det här är något som surrar i mitt huvud nu för tiden. Eftersom jag blev singel för några månader sen och trodde att jag aldrig skulle behöva gå igenom det här igen så är jag nu lite konfunderad.

Internet har alltid varit den största "marknaden" för mig, jag är blyg och blind ute i det verkliga livet så att lära känna någon via en skärm först är en stor hjälp för mig men samtidigt en stor last. Det finns flera orsaker till det. 1, jag ser annorlunda ut på bild jämfört med i verkligheten. Till och med min mormor frågar ibland vem det är på bilden när jag visar nån bild på mig själv. 2, hur påpekar man på ett neutralt sätt att man är tjock?

Säger man något i stil med att man inte direkt är av den lilla kroppstypen får man ett svar som: men så säger alla tjejer! Jovisst, många smala tjejer påpekar att dom är alldeles för stora vilket gör det svårt för mig som faktiskt är större att bli trodd. Men jag vill inte heller stå där när vi väl träffas live och ska hitta på något och se besvikelsen i den andres ögon över att jag inte ser ut som han trodde.
Jag har träffat en del människor och jag har väl inte varit singel längre tider av mitt liv, men jag har också träffat många rötägg för att hitta till dem som faktiskt såg mig för den jag var. Men att på vägen till den rätta personen få höra "Ja.. du var ju lite väl stor för min del" - det gör ont och sätter ärr.

Jag tycker att det är jobbigt, för jag är en människa precis som alla andra. Jag har precis lika mycket goda egenskaper som den som väger 50 kilo. Jag skulle kunna bestämma träff med flera stycken för tillfället som vill träffa mig, men jag håller det på linan för jag vet att besvikelsen kommer lysa i deras ögon och smärtan kommer skära i mig när jag inser att jag inte dög för att jag var för tjock...

Hur många modebloggar finns det där ute? Alldeles för många. Till vem är det riktat till? Normalviktiga/Underviktiga.

Jag själv passar givetvis inte in i den kategorin och jag antar att det är många som läser min blogg som inte gör det heller. Så nu har jag ramlat på ytterligare en bra sida när jag har halkat runt i bloggvärlden - en modeblogg för oss lite större!

Jag har inte hunnit kolla sådär ingående men det jag har sett gillar jag. Jag kanske kommer tycka att det är lite roligare med kläder om jag får inspiration från sådant som faktiskt skulle kunna gå på mig istället för alla xs-storlekar som bara är en dröm just nu.

---

Oh.. jag hittade en till! Spana in här!

Först och främst Elena/Isla så kan jag bara säga att det är onödigt att låtsas vara två personer för ditt ip-nummer sparas när du kommenterar. För det andra måste jag tacka för att du ändå tycker min blogg är tillräckligt intressant för att fortsätta läsa neråt när du var på besök.

Nu för att svara på dina kommentarer, jag tror inte att jag ska gå ner i vikt genom att äta grädde, ost och bacon. Jag vet att jag ska gå ner i vikt. Jag går ner i vikt. Men du, liksom många andra, är insnöade på att fett är boven i allt drama. Men förstår du, jag är inte så mycket för att svälta mig själv eller att räkna varenda kalori jag stoppar i mig.

Choklad till frukost, det är rätt roligt att du kommenterar just det. Kommenterar du alla som äter cocopops, dricker oboy, käkar nutella på mackan också? Att smaksätta min yoghurt med ½ bit 70 %ig choklad, det är inte ens i närheten av allt socker, choklad och onyttigheter som alla andra stoppar i sig till frukost. Men vem ifrågasätter Oboy?

Tack för dina kommentarer och välkommen tillbaka men du kan ju lämna något sätt så jag kan svara direkt till dig istället. :)

Banta enligt wikipedia, läs mer här.

Att äta efter GI enligt Gi-Viktkoll, läs mer här.

Vad är skillnaden på att ändra sina matvanor och på att banta? Att banta har för mig en negativ klang då det oftast innebär massa orealistiska uppoffringar. Dieter som innebär att man ska äta väldigt reducerat och ofta med en viss inriktning under en tillfällig period för att sedan gå upp allt man har gått ner när man börjar äta på samma sätt som man åt innan man började. Kroppen chockas av för lite av det mesta och sedan chockas den igen när den vanliga maten tillförs igen.

Enligt wikipedia innebär bantning att minska energiintaget eller att äta mindre energirik mat, att öka motionen eller rent av båda två tillsammans.

Att äta efter GI innebär att välja bort vissa livsmedel och kompensera det med en annan sorts livsmedel. Det går ut på att äta ofta och att hålla insulinet i schack för att inte pendla upp och ner om dagarna. Hur många människor äter egentligen 5 mål om dagen, så som man faktiskt gör med GI?

Om man, som jag, har cirka 40 kg övervikt och är van vid att äta oregelbundet, livsmedel som innehåller ingredienser som förgiftar kroppen, småäta eftersom kroppen bara får 1 riktigt mål om dagen. Man kanske hoppas över frukosten och stoppar i sig en smörgås mitt på dagen för att sedan på eftermiddagen vräka i sig två stora portioner middag bestående av pasta och köttfärs. Såklart mår inte kroppen bra av detta levenet.

Jag bestämde mig för att ändra på mina matvanor för att jag vill inte dö flera år tidigare än vad jag måste göra, jag vill inte råka ut för en hjärtinfarkt vid tidig ålder, jag vill kunna orka leka och busa med mina framtida barn, jag vill kunna göra så mycket mer som jag kanske missar för att jag väger för mycket.

Så jag äter väldigt annorlunda från vad jag gjorde innan, jag äter så mycket mer mat än vad jag har gjort de senaste åren. Jag äter ofta och mycket grönsaker, kyckling, kött och såser. Jag älskar maten som verkligen smakar underbart jämfört med allt smaklöst som jag har tryckt i mig innan.
I det stora hela äter jag mer mat, men som innehåller mindre energi än det jag åt innan. En människa som är normalviktig och äter som vanligt, tränar tre dagar i veckan och går promenader där emellan för att hålla sig stark och hälsosam. Vad är det för skillnad på henne/honom och på mig?

Om jag tolkar texten på wikipedia så ligger skillnaden mellan att banta och att ändra matvanor och leva hälsosamt i vart målet är.

Vill jag gå ner i vikt för att vara snygg och smal eller vill jag leva ett bättre liv med en bättre kropp?