kan jag bli smal?

Jag tror inte att ni riktigt förstår min svacka. Nu blir det lite annat men vet ni hur det känns att inte kunna andas ordentligt på flera veckor? Det känns som att jag går runt med världen på mina axlar och stenar i mina lungor. Mitt privata liv kör ihop sig totalt och jag kan inte alls fokusera på att gå ner i vikt, att röra på mig och att vara duktig. Jag har nog med att ta mig upp ur sängen varje dag.
Det betyder mycket att ni försöker peppa mig med ord som att jag kommer snart igen. Det kanske jag gör också men det känns avlägset. Mitt liv har kommit i vägen just nu...

Vikt: 84.6 ( +0.8 kg | sen 10 mars - 10.7 kg | totalt - 14.2 kg )
BMI: 31.8 ( sen 10 mars - 4 | totalt - 5.3 )

Jag funderar på att stänga ner ett tag men samtidigt vill jag finnas kvar, ge ifrån mig lite livstecken när det känns bra. Men jag kanske inte kommer att skriva lika mycket på ett tag. Jag hoppas att ni har förståelse och att ni inte lämnar mig för ni betyder mer än ni kan ana. :) Men en ny design bjuder jag på!

Dagens "matintag":
4 nybakade vaniljbullar.
Dubbel portion makaroner med ketchup.

Skit.

Förr i tiden brukade jag alltid säga i slutet på veckan - på måndag börjar mitt nya liv. Någon som känner igen sig? Man gav sig själv tillåtelse att frossa för på måndagen skulle man minsann börja äta nyttigt och röra på mig. På måndags morgon var jag jättepeppad till att få det att funka och allt eftersom dagen gick sjönk motivationen.

Jag hittade ett citat tidigare idag som jag tycker stämde ganska bra:

"Den lättaste dagen under en bantningskur är den tredje, för då har man i alla fall redan slutat. " - Sagt av Kurt Grosskurth

Det är konstigt att man skjuter upp det man borde börja med på direkten till en tid i framtiden. Varför börja en måndag? Varför tillåta sig själv att "unna sig" varje helg för att skära in på allt måndagen därefter? Nej.. det är mitt förflutna.
Jag kom att tänka på det för att jag såg något komiskt på min besöksstatistik. Är det så att ni, mina kära läsare, också känner mest motivation på måndagar? Om man kollar när ni besöker mig mest så är det så. ;)

Måndag efter midsommar och här har det regnat hela helgen. Jag har sovit väldigt dåligt den sista veckan men jag ska väl erkänna att det är lite mitt eget val. Midsommarafton bestod av en trevlig kväll med en vän och alldeles för mycket vin. Köttfärsspett av något slag, lite färskpotatis, sallad och tsatsiki. Sommarens måste till maten helt enkelt. Jag är galen i tsatsiki!

Vikt: 83.8 ( - 0.8 kg | sen 10 mars - 11.5 kg | totalt - 15 kg )
BMI: 31.5 ( sen 10 mars - 4.3 | totalt - 5.6 )

Jag börjar verkligen bli förvånad över mig själv eftersom jag mer eller mindre stod still i flera veckor med skillnad på några hekton hit och dit och nu när jag njuter av sommaren (den regniga sommaren) och äter lite vad jag vill så går jag ner ändå. Skillnaden måste ligga i mängden jämfört med innan. Annars har jag ingen förklaring men jag är glad, tackar och tar emot de lägre siffrorna på vågen varje måndag ändå. :)

Hur har eran midsommar varit? Berätta för mig!

Jag känner mig inte mindre och jag har heller inte sett mig som så mycket mindre förrän idag. Jag var med min kompis på Lindex för att hon skulle hitta en klänning till sin födelsedag, medans jag väntade på att alla klänningar skulle provas i provrummet så passade jag på att testa min nya mobilkamera i helkroppsspeglarna som finns där. för var annars kan jag ta bilder på mig själv?
Vad jag upptäckte var att jag är ju faktiskt inte alls så där tjock och pluffsig längre. Visst, jag är fortfarande stor och har mycket kvar men det är ändå en bra bit på väg. Jag är inte äcklad när jag ser bilderna. Bara det är en stor skillnad. Mitt självförtroende börjar växa, inte bara pga vikten utan av hårt inre arbete men det känns så himla bra! Jag kan till och med tycka att jag är snygg, vilken känsla alltså!

(för övrigt så hittade hon en superfin klänning och hon är så fin, hon har också gått ner massa massa i vikt och kunde nu ha en storlek medium - snacka om att jag längtar till jag är där!)

Jag har kommit i kontakt med så mycket underbara människor sen jag startade denna bloggen, människor som inspirerar mig, som stöttar mig och som har kommit att betyda mycket mer än jag någonsin skulle ana. Men det finns en tjej som utmärker sig. Maddie.

Totalt har den här tjejen alltså gått ner närmare 60 kilo, fatta 60 K-I-L-O! Nu är det så att hon behöver hjälp, min hjälp och din hjälp. Det finns en tävling på HM där människor från hela världen tävlar om att få åka till Japan som reporter på HM´s öppningsfest. Hon skulle bli så väldigt glad om du tog dig tid att rösta på henne genom att trycka på ----> denna länken <----, trycka på knappen där det står "see all" och sen klicka upp Maddie och rösta yes på henne. :)

Tänk att en så liten sak tar nån minut för dig och betyder ingenting egentligen, men det kan gör skillnad för henne. Jag tycker att ingen förtjänar att vinna så som hon. För glöm inte.. 60 kilo! :)

Oj vad det låter som att jag har varit igång länge, att jag faktiskt fortfarande går ner i vikt även om det inte går fort. Jag har aldrig lyckats stanna kvar i ett beslut såhär länge och även om det brister och inte är min orginalidé så verkar det fungera ändå. Den här måndagen är jag lite förvånad, det måste jag säga. Men glad.

Vikt: 84.6 ( - 1.1 kg | sen 10 mars - 10.7 kg | totalt - 14.2 kg )
BMI: 31.8 ( sen 10 mars - 4 | totalt - 5.3 )

Jag var övertygad om att jag hade gått upp i vikt eftersom mamma bakade morotskaka och mjuk pepparkaka i helgen, samt skolavslutningen som var i onsdags. Jag har också ätit på McDonalds men en liten meny. Hur som helst är jag glad och nu ska jag iväg för lite inre viktminskning - terapi.

Tack för att just Du läser min blogg! :)

Hela hemmet luktar av jordgubbar, kladdkakemuffins, tårta och glass. Men kanske inte bokstavligt kan känna lukten av glass men vetskapen om att den står och lurar gör att man känner doften.

"Äh du kan väl äta lite, hur ofta är det skolavslutning?"

Mina bröder slutar skolan idag och mormor kommer hit. Som hon alltid har gjort och som det alltid har varit så vankas det godheter/onyttigheter. Man kan se ett mönster i min släkt, de flesta dras med övervikt och ett enormt sug efter sött tillsammans med en mängd undanflykter. Jag är inte stark, speciellt inte nu så jag vet att jag kommer också äta av de där muffinsarna, smaka på tårtan och frossa i jordgubbar. Jordgubbar är iof helt okej men det andra...

Men hur ofta ska man säga "du kan väl äta lite, hur ofta är det..."? Jag och Ulrika pratade om detta igår på msn, att det är så svårt när vänner och bekanta vill äta så fort man träffas, när man inte egentligen vill men känner suget efter att ha något i munnen. Människor som alltid använder frasen - men du kan ju ta lite? För mig räcker lite för att jag ska känna mig äckligare, fetare, onyttigare och för att ångesten ska krypa innanför skinnet.

Som tur är har jag väldigt underbara vänner som till och med struntar i att äta onyttigt i min närhet för att stötta mig. Det är inget som jag har kommit på för såklart ska dom få äta vad dom vill även om jag är med, det är ju mitt val om jag också väljer att äta. Eller hur? Men tanken som ligger bakom är jättefin och jag älskar alla mina vänner så oerhört för stödet jag får i min resa. Men familj och släkt däremot - inte lika förstående...

Igår tog jag mig själv i kragen. Lite i alla fall. Jag har trots allt haft lite ångest för att jag har hamnat bakom min plan så mycket. Så bara för att så var jag faktiskt ute på en promenad igår morse på 44 minuter exakt. Jag fuskade inte med något onyttigt och sen på kvällen hade jag så mycket ilska i mig av personliga orsaker att jag hoppade upp på träningscykeln och trampade på i 15 minuter, tog en paus och drack i några minuter och trampade sen ytterligare 15 minuter.

Det låter kanske inte så mycket för er men i vanliga fall brukar jag orka 15 minuter totalt, max 20 minuter. Men jag fortsatte och fortsatte, kanske är det bra med ilska? :D Jag förbrände strax över 200 kalorier (har ingen aning om hur man räknar sånt och vad som är bra, vad som är mycket och lite) och cyklade en sträcka på 1.1 mil, med en hastighet på cirka 20 km i medel. Pulsen var mest runt 136-147, är det bra, mycket, lite eller dåligt?

Det jag skulle säga är att imorse var jag ute igen och jag vägde mig när jag kom in, innan frukost som vanligt. Då såg det ut såhär.

Den här månaden har inte direkt varit givande. Vädret har varit lysande (bokstavligt) och jag har spenderat åtminstone den sista veckan mestadels på stranden med matsäck. Det har dessutom en förmåga att bli mycket efterätter i värmen och jag har inte motivationen att säga nej. Värmen får mig att inte vilja äta så därför har det blivit en del mackor. Värmen har också fått mig att strunta i promenader. Så jag förstår den här månadens låga resultat. Men det gör inget. Jag tar igen det.

Just nu fokuserar jag på att må bra, umgås med vänner och folk jag tycker om. Det är ju trots allt det som är mitt främsta mål och inte att bli smal snabbast möjligt.

Måttbandet: (minus sen 10 mars)
Halsen: 34.5 cm (-2,5 cm)
Överarm: 34 cm (-3 cm)
Under byst: 89 cm (-6 cm)
2 cm ö naveln: 91 cm (-18 cm)
2 cm u naveln: 104 cm (-16 cm)
Rumpan: 111 cm (-7 cm)
Lår: 69 cm (-7 cm)

Vikt: 85.7 (-9.8 kg)
BMI: 32.2 ( -3.6)

Anledningen till att det blev en dag tidigare är att det ändå är måndag idag. Den största skillnaderna på korten är att jag är väldigt mycket brunare än månaderna innan samt att magen har sjunkit ner. Nyckelbenen syns också lite tydligare. Viktnedgången ligger på 1.9 kilo vilket blir lite mindre än 0.5 kilo i veckan. Helt okej ändå. Centimetrarna har minskat med 7 cm och det är bättre än inget.

Jag har verkligen börjat fundera så mycket på olika saker, kanske har jag för lite att göra när jag ligger på stranden och steker om dagarna? Måste ju säga att det är "skönt" att vara arbetslös i den här värmen, även om ett jobb med lön varje månad hade varit tusen gånger bättre. Nu till saken...

Här där jag bor har det alltid funnits en affär kallad godislagret. En lagerlokal med massor av godis för en billig peng. Så länge jag kan minnas så har den funnits och det är där som fredags eller lördagsgodiset har inhandlats under hela barndomen. Jag är egentligen inget godismonster utan min last är snarare kakor, bullar och mat. Nu har godislagret stängt pga att man ska bygga ut 45:an som går precis bredvid. Det här hade jag skrivit på min privata bilddagbok, att jag tyckte det var tråkigt eftersom affären alltid har funnits. Jag fick en kommentar som sa att det var bra, att alla godisaffärer borde bort så att godisberoende kan minska i Sverige.

Jag reagerade på direkten. Varför skulle man plocka bort alla godisaffärer? Är det inte varje människas beslut och ansvar att man sätter foten innanför den där godisaffären runt hörnet? Att man tar en påse och en slev, plockar i det godiset man vill ha, betalar och sen stoppar godiset i munnen och tuggar?
Varför ska alla bli straffade för att många människor runt om i världen lider av sockerberoende? Jag svarade något sådant om att det är varje människas ansvar och fick ett svar tillbaka igen om uppenbarligen funkar det inte så för om det vore så enkelt så hade det inte funnits beroende av de olika slagen utan alla hade gjort det som var bäst.

Men då känner jag bara såhär.. ska man plocka bort allt som man kan bli beroende av då? Ska man sluta sälja alkohol, ska man stänga ner alla spelarkader och casinon? Ska man ta bort socker ur bakhyllorna, ska man sluta sälja kakor? Ska förbjuda människor att ha sex? Det finns så mycket som man kan bli beroende av, jag vet en som var beroende av ketchup. Ska man ta bort ketchup för att hon ska slippa bli frestad att köpa det när hon är i affären?

Jag menar inte att låta brysk eller fördömande, men att ta bort alla godisaffärer för att allt fler av världens befolkning blir fetare.. det tror jag inte på. Då tar vi också bort våran egna rätt till att ta ansvar över våra egna liv och kroppar. Man kan bara förändra sig själv och ingen annan...

Visst är det jättekul att gå ner i vikt och jag är snart uppe i 13 kilo, eller kanske nere i 13 kilo? Jag tycker ändå inte att jag har gått ner överdrivet fort utan har haft en normal viktnedgång. Men jag känner hur sladdrig jag har blivit. Allt dallrar på mig när jag rör mig. Innan var jag ju större och man kan tycka att det borde ha varit värre då, men då var jag liksom hårdare tjock. Jag känner mig som en kudde med för lite stoppning.
När jag är ute och går ibland så ser jag min rumpa i skuggan och för varje steg ser jag hur rumpan liksom skakar till, dallrar. Jag tycker det är värre än något!

Mina vänner tycker att det värsta med övervikten är bristningar. Jag har massor med bristningar, speciellt på magen och brösten. På brösten har de nästan bleknat bort eftersom det fick jag redan i unga år. Men det är inte så illa ändå. Visst - det är inte snyggt... men min största rädsla är att jag ska gå ner i vikt och sedan ha massa överflödig hud. Jag vill inte vara sladdrig och lös... :(

Har du några tankar om det här?

Jag har lovat min kompis som är vegetarian i flera dagar att jag ska göra en matlista åt henne med gi-mat. Men jag har haft så fullt upp i helgen att jag inte har hunnit men idag när jag låg där och svettades på stranden, igen, så knåpade jag faktiskt ihop något som åtminstone kan liknas vid en matlista. Kolla här:

Tisdag:
Frukost - ägg, majonäs och grönsaker
Lunch - Spenatsallad med ägg och dressing
Middag - Ratatouille med quornbitar

Onsdag:
Frukost - Svampomelett med grönsaker
Lunch - gårdagens middag
Middag - Tacolax med bulgur, grönsaker

Torsdag:
Frukost - Kesoplättar med basilika och kalkon
Lunch - Grekisk sallad
Middag - Qournfärssås med ugnsrostade grönsaker

Fredag:
Frukost - Äggröra med grönsaker
Lunch - Kycklingröra på salladsbädd
Middag - Korvgryta med bulgur och grönsaker (sojakorv)

Lördag:
Frukost - Makrill i tomatsås, grönsaker
Lunch -
Middag - Thaisoppa

Söndag:
Frukost - omelett med grönsaker
Lunch -
Middag - Grillspett i ugn med honungsås

Hon har gett mig tillåtelse att slänga in lite fusk, jag har fått henne till att äta lite kyckling då och då för när vi pluggade ihop så var hon tvungen att äta det jag serverade. ;) (fast jag frågade faktiskt om det var okej innan). Sen är hon dessutom laktosintollerant så jag har haft det lite svårt att få allt att gå ihop.

Har du något förslag om vad jag kan erbjuda henne på helgens luncher? Jag har stopp i hjärnan nu. :)

Vilken varm helg det har varit! Jag brände mig rejält när vi var vid havet och även om rodnaden har gått ner så skaver BH:n fortfarande på ryggen. Det blir till att vara duktigare med solkräm i framtiden. Frukt- och grönsakskvällen blev inte riktigt som vi hade tänkt oss, 2-3 timmar efter planerad tid och det blev bara 3 avsnitt Heroes avverkade. Det blev mängder med frukt kvar men det gör ju inget, fruktsallad är ju supergott. Veckorna strömmar förbi och åter igen är det måndag. Tycker det är måndag hela tiden.

Vikt: 86.4 ( - 0.4 kg | sen 10 mars - 8.9 kg | totalt - 12.1 kg )
BMI: 32.5 ( sen 10 mars - 3.3 | totalt - 4.5 )