kan jag bli smal?

Den här veckan har varit helvetisk för både kropp och själ. Som ni vet handlar min resa inte bara om vikt och utseende utan också om att bli kvitt min depression och må bra inuti. Den här veckan har jag haft allt emot mig.

Först hade jag ett läkarbesök med blodprov inplanerat på onsdagen. Jag har en väldigt svår fobi mot allt som har med nålar, blod, sjukhus och liknande att göra. Så tro min ångest när jag skulle dit. Efter många om och men - tre försök i ådrorna, ett svimmningsförsök och ett sista försök på en brits istället liggandes med tårarna forsandes för kinderna - så fick jag lämnat blodet. Jag tror det var ett test för ämnesomsättningen och se om det finns någon brist på något som gör att jag mår som jag mår.

Sen imorse hade jag en tid till terapeuten som jag precis har börjat gå till och bara det är ju lite jobbigt men jag var stark och bet ihop, klarade av timmen galant och ska dit igen om en vecka. Men inte nog med det... idag var jag på dejt på eftermiddagen. Sen i söndags har jag gått och oroat mig - vad ska han tycka, jag är tjock, jag är ful, han kommer rata mig, han kommer vända och gå när han ser mig... osv, osv. Men det gick bra, över förväntan så nu får vi väl se vad som händer...

Men som en konsekvens av mitt inre mående har jag inte ätit på två dagar. Jag har inte fått i mig det minsta för bara lukten av mat har fått mig att kräkas och imorse sprang jag mer på toaletten än en vecka normalt. Jag har gått ner 1.3 kilo men jag är också medveten om att det kommer att gå tillbaka nu när jag kan börja äta igen. Jag mår redan mycket bättre förutom att jag är helt slutkörd i huvudet, det blir en tidig kväll med förhoppningsvis djup sömn inatt.