kan jag bli smal?

Hela familjen har varit sjuk mer eller mindre och jag som aldrig brukar bli sjuk känner nu att jag inte kan stå fast vid det påståendet längre. I och med min psykiska svacka så är också immunförsvaret sänkt och tydligen så blir jag också sjuk som andra dödliga personer. ;)

Jag ska inte klaga, det är bara en förkylning än så länge och har jag tur så slipper jag den höga febern och hostan som resterande har drabbats av.

Sen i måndags har jag gått ner 1.2 kilo men jag ska inte säga att det egentligen är någon ära. För natten mellan lördag och söndag kalvade jag som en liten gris, fick inte ens behålla vatten som jag försökte dricka. På ett dygn gick jag ner över 3 kilo, helt sinnessjukt! Men så har jag ju givetvis ätit efter det. Jag säger såhär - aldrig mera rödvin!

Nu ska jag pallra mig till skolan, försöka ta mig igenom en astronomilektion. Om det inte vore för att jag verkligen vill gå på den hade jag stannat hemma under täcket med film...

Jag har varit duktig idag och kommit iväg till gymmet, första gången för iår. Det var nästan bara jag där, 2-3 stycken till kanske men de var oftast inte ens i samma rum som mig. Det blev 30 minuter väldigt raskt på löpbandet, 30 minuter på cykeln och sen 30 minuter inne vid styrketräningen.

Det var skönt att sola igen, slappna av och bara njuta av värmen och ljuset. Det var längesen jag var så avslappnad och jag somnade till och med, var så trött i kroppen från träningen att jag skakade. Eftersom jag har varit så frusen de senaste månaderna så satt jag faktiskt i bastun en stund också, något jag inte brukar gilla annars men idag var det bara skönt. Lite mer än 3 timmar efter att jag klev in genom dörrarna på Sportlife klev jag åter igen ut och strosade iväg till bussen. :)

Efter att jag skrev nedanstående inlägg började jag fundera på allvar. Är det verkligen så att det har ett samband, att jag plötsligt är dödshungrig eller sugen på sött hela tiden samt att jag har vart nere i en djup psykisk svacka - som båda uppkom i samma veva som jag började med pillrena? Nej.

Så jag sluta äta dem och idag har jag varit hos en läkare och diskuterat min hälsa på många olika sätt. Det sista året har jag kämpat mig gul och blå med två saker. Att gå ner i vikt samt mitt psykiska mående. Jag har kämpat alldeles för mycket för att ett litet piller om dagen ska förstöra det för mig. Det var ett ganska enkelt beslut att fatta men nu måste jag fatta ett nytt beslut som är svårare. Vad ska jag ersätta det lilla pillret med?

De som har hängt med en tid vet att jag pratade med en terapeut i våras men det fungerade inte. När man ska släppa någon så nära inpå som man måste för att ta itu med sitt innersta så måste man känna en viss tillit och det måste finnas en kemi emellan som är trygg. Jag kände inte något av det men jag försökte. Idag har jag bokat en tid med en ny person att prata med, en kurator "bara" men jag får ta det från det.

Så utan en större aptit än normalt och med en ny person att prata ut hos så kan väl 2009 bara bli bra? Jag håller tummarna för mig själv för jag ger inte upp...

Jag har funderat på en sak. Jag började äta p-piller för cirka 1½ månad sen och när jag tänker efter var det ungefär då som jag började gå upp i vikt igen, det var också då som chokladberoendet blev som värst. Det måste ju ha ett samband. Vad jag tycker är lite lustigt är att jag åt just dessa pillrena för flera år sedan under en lång period men då märkte jag inte av något alls. Iof var jag inte riktigt medveten om varken mig själv eller saker runt omkring mig just då.

Ah.. det var detta jag inte ville skulle hända. Det räckte när jag fick det mesta av min övervvikt när jag började äta antideppresiva under knappt ett år när jag var yngre, poff sa det och jag var plötsligt 30 kilo tyngre. Jag som vill tro att viljan är starkast men oftast är det som att kroppen agerar innan viljan har insett vad som händer...

Jag skötte mig rätt bra måste jag säga med motion och mat ända fram till veckoslutet, sen blev det inte alls som jag hade tänkt mig. Jag var hos en vän onsdag-söndag och jag har ätit både pizza och kinamat. Dessutom åkte vi en tur över till Danmark i lördags så då blev det inte heller så bra mat.

Jag hade gått ner cirka 1 kilo i torsdags men idag när jag vägde mig vägde jag 86.7 så det är "bara" 0.4 kg sen förra måndagen. Men bättre lite mer än lite upp på vågen. :)


Bild tagen på en gågata i Fredrikshavn.

Exotiska tacos med vitlökskryddad kyckling

Isbergsallad
Machesallad
Banan
Ananas
Avokado
Fetaost
Creme Fraiche
Tacosås Medium
Kyckling kryddad med Taco Spice Mix Smoked Chili & Garlic

Så var vi tillbaka på det där med att allt man gillar blir gott tillsammans. Jag har aldrig varit ett direkt fan av tacos men sen jag upptäckte den nya tacokryddan för nått år sen så tycker jag faktiskt att det är riktigt gott. Dessutom är det faktiskt nyttigt. Förutom brödet så är det ju egentligen bara grönsaker och lite sås. :)

Jag måste ju fortsätta med mina bilder, det är ju faktiskt det som gör att jag orkar fortsätta om och om igen. För att det finns inget som motiverar som bilder, bilder som man ser skillnaderna ifrån. Nystart betyder inga gamla bilder att jämföra med. Det här är nu.

Har ni saknat mig? (Retorisk fråga) Nu är jag tillbaka så mycket som just jag kan vara tillbaka. Inte helt fit for fight men hoppas på att jag blir det längst vägen. Ett nytt år är här och det skiter jag fullständigt i för jag hade försökt igen om det så var mitt i sommaren. Nyårslöften är inte för mig för det betyder krav och press. Krav och press betyder misslyckande.

Men nu är jag här och jag kommer leva. Jag har börjat lite långsamt med att först och främst ändra mina portioner. Minskat kolhydratsdelen igen och lagt till mer grönt, försöker äta oftare och jag har vart ute på långa promenader. Jag har däremot dragit på mig ett kraftigt chokladberoende efter att ha fått väldigt mycket choklad i julklapp. Men nu är det slut och förhoppningsvis är det inte lika lockande att göra min kropp tillags när jag måste gå ner till affären och köpa chokladen först.

Om en vecka kör skolan igång igen och det ser jag fram emot, främst för att det betyder rutiner och ett normalt liv. Jag är trött på att sitta still och ta dagen som den kommer. Nu vill jag planera och vara i full gång igen.