en bra dag

Igår var en bra dag och jag var ute och gick på morgonkvisten. Solen gör verkligen sin del för när solen skiner vill jag vara ute och är man ute kan man lika gärna promenera. Så det blev en timmes väldigt rask promenad i vårvädret och fåglarna höll mig sällskap på vägen. Ni vet, ibland när man går så känns det som att man vill verkligen pinna på så fort att benen och fötterna inte hänger med, överkroppen och hjärnan är liksom snabbare än underkroppen. Sådär kändes det. Jag kunde helt enkelt inte gå tillräckligt fort.

När jag kom in avslutade jag med 20 minuter armhävningar, situps i olika vinklar för att nå alla musklerna och lite biceps- och tricepsövningar med min brors hantlar. Jag måste ju säga att jag märker skillnad på min styrka sen jag började med styrketräningen. Innan klarade jag inte att göra hela situps utan höll mig till såna där när svanskotan håller sig till golvet. Nu kunde jag gå ända upp. Dessutom klarade jag tio armhävningar istället för de ynka 3-4 jag har gjort innan. Det kanske inte låter mycket för er men det är en prestation för mig.

Så nu när jag vaknade har jag väldigt träningsvärk framför allt i magen och solen skiner. Jag ska gå ut på en promenad och avsluta på samma sätt. Det hade ju vart bra om jag kunde hålla mig till den rutinen varje morgon nu när våren till och med ploppar upp på grenar och ur jord. :)

värre än någonsin...

Jag tycker inte om den här bloggen längre. Jag vill prestera bra och det är det första jag tänker på när jag vaknar och det sista jag tänker på innan jag somnar. Jag får kommentarer trots att jag inte skriver där ni talar om för mig hur duktig jag är osv. Jag blir glad, väldigt glad. Men samtidigt så blir jag ledsen för jag vet inte hur jag ska fortsätta.

På morgonen är jag taggad och äter oftast en bra frukost med ägg och grovt gott bröd, jag har skurit ner massor på mejeriprodukterna och förmiddagen håller jag mig mätt och stabil. Men ju närmare slutet på dagen jag kommer, ju mer skit mår jag inuti. Just nu kan jag inte sätta fingret på varför och när jag inte vet varför kan jag inte ta itu med det. Så på kvällarna äter jag. Smörgåsar, choklad, pasta eller vad som finns tillgängligt.

Så på morgonen tänker jag på hur duktig jag ska vara och på hur mycket närmare mitt mål jag ska komma och på kvällarna badar jag i ångest för att dagen inte alls har blivit som jag ville och att jag har ätit massor massor.

Men för att se det positiva i det negativa så har jag verkligen kommit igång med träningen. De senaste veckorna har jag vart i gymmet cirka 3 gånger i veckan och oftast 2-2½ timmar vid varje tillfälle. 1-1½ timme kondition och resten styrketräning. Det är verkligen jätteskönt att börja få det på rutin och jag börjar redan märka att jag orkar mer och kan öka vikterna. Men maten är ju som sagt värre än någonsin...

Förlåt att jag har vart borta, nog för att det är min blogg men det känns ändå som att jag borde uppdatera er när jag ändå har fått så många läsare. Jag kan inte lova hur det blir i fortsättningen men när jag känner att jag har något att skriva så skriver jag. Jag tycker om er. :)

RSS 2.0