kan jag bli smal?

För att summera denna veckan som har gått så tränade jag riktigt intensivt och med mest fokus på kondition. Måndag = 1050 kcal, tisdag = 860 kcal, onsdag = vila, torsdag = 1000 kcal, fredag var jag på äventyr med en vän och vardagsmotionen blev tillräckligt. 3 dagar på gymmet och 1 dag med massa vardagsmotion.

Men i helgen har jag blivit slagen med sånt jävla mörker att jag faktiskt har legat under täcket cirka 80% av tiden. Jag klippte gräset i en timme under lördagen, det var allt jag var utanför dörren. I lördags åt jag 2 mackor i smörgåsgrill + typ 4 ballerinakakor till frukost och sen åt jag inget förrän vid halv tio på kvällen igen. Igår åt jag yoghurt + müsli till frukost och till middag åt vi färskpotatis, kyckling, tzatsiki och sallad. Eftersom det var mors dag fikade jag också 2 muffinsar och drack Herrljunga cider. På kvällen åt jag två smörgåsar med tzatziki på till kvällsmat.

Anledningen till varför jag "redovisar" detta är för att i tisdags vägde jag mig (i smyg) och vågen stod på 94.4 kg. Jag tycker, att även om helgen har varit allt annat än bra både motionsmässigt och med mat, så har det inte varit SÅÅ illa. Men jag har fan lyckats gå upp 1.3 kg! Förstår ni hur jävla less jag blir när jag kämpar som en jävla dåre och fyller i precis allt jag äter och rör på mig och har gjort i snart 4 månader för att alltid veta att jag gör av med mer än jag tar in? Jag har knappt gått ner något alls under denna tiden och så krävs det bara en helg för att gå upp så mycket.

Jag vill bokstavligen skrika ut till världen att JAG FÖRSÖKER VERKLIGEN! Hur kan jag fungera så annorlunda när jag för två år sedan ändå gick ner mer än 1 kilo i veckan? Vad gör jag för fel? Är det något fel på mig? Som tur är ska jag till läkaren på onsdag. Jag vill bara gråta för det här känns för jävligt. Jag är bara människa och jag måste väl få ha någon dag eller två där jag helt enkelt inte bryr mig? Jag har ju inte direkt svullat i varken socker eller fett...

Nu ska jag till gymmet (jag mår fortfarande svart så frågan är om jag orkar men jag ska försöka). Blod, svett & tårar. :(

Det här blev dagens ihopkok, en slags variant av den här korvgrytan fast med wienerkorv, bara mjölk istället för grädde, tomatpure istället för krossade tomater och varken paprika eller mjöl. Massa andra kryddor också. Hah, nu när jag skriver det så var det egentligen inte så mycket som var likt mer än champinjonerna och äpplet. :P

Men gott blev det, gott som tusan!

Tack för alla snälla kommentarer till inlägget under också! Jag skrev faktiskt inget för att fiska komplimanger och jag syftade mer på känslan av att vara ful och inte själva faktumet om man är det eller inte. Söta ni! :)

Nämligen det där jag har läst så många gånger förr, både i bloggar och tidningar - att träning är beroendeframkallande. För varje dag som går känner jag att jag verkligen vill gå till gymmet, när jag är där känner jag mig glad och det är väl framförallt det som gör att jag tycker om det. Jag känner mig liksom inte så glad i övrigt.

Idag hade jag en sån där ful-dag. Ni vet, vad man än gör så känns det bara som att man är den fulaste i världen. Jag sminkade mig lite extra, tog på mig kläder som jag gillar, fixade håret lite extra osv. Men nja, det var ändå en ful-dag men en väldigt aktiv sådan så jag tänkte inte så mycket på fulheten. Min vän tog med mig till Backaplan. Vi knallade omkring där i några timmar innan vi åkte vidare till IKEA och knallade vidare där ytterligare ett tag. När jag kom hem kände jag... meen, jag vill ju träna också! Så trots min ångest och ogillande för att gå till gymmet på kvällarna så packade jag min lilla väska och cyklade dit.

Jag har utmanat mig själv idag på grund av det. Först för att jag gick dit men sen för att jag kände energin flöda i kroppen när jag gick där i rask takt på löpbandet så jag började springa! Ja.. JAG sprang! Verkligen inte länge för jag hade dessutom redan tagit ut mig på den där jobbiga maskinen i en halvtimme innan. Jag orkade bara i 4 minuter men jag har nog bara sprungit överhuvudtaget en enda gång innan och det var när jag tränade som mest hösten 2008. Jag är stolt, riktigt stolt. F*N vad jag är bra och jag börjar känna en kärlek till träningen som jag aldrig har känt förut. ♥♥♥

Så därför bjuder jag på en bild jag tog imorse med förhoppning om att jag skulle känna mig snyggare efter att ha tagit en egobild. Det är väldigt sällsynt att jag finns på bilder nuförtiden...

Idag vaknade jag och trodde att dagen skulle bli sängliggandes med ångest. Första delen av dagen blev också sån, jag såg en skitbra film (The painted veil) men sen bestämde jag mig helt enkelt för att gå upp och åtminstone sätta på mig kläder. Sen började jag kolla igenom arkivet här på bloggen, såg alla bilder från när jag var som smalast samtidigt som fönstret var öppet bredvid mig och jag insåg plötsligt att jag måste gå ut och gå.

1 timme och 52 minuter senare hade jag gått 9.6 km med en puls runt 120 hela vägen och det var längesen jag faktiskt bara gick själv på en långpromenad. Gymmet har tagit över all min motion och när jag väl är ute på promenad så blir det med min bästa kompis och då turas vi om att köra hennes dotter i barnvagnen. Det blir inte samma slags motion. Jag ska försöka ge mig ut på mer promenader nu är vädret är så härligt. ♥

Det var någon som undrade över hur många mål om dagen jag äter och vad jag äter för något. Jag tänkte därför att jag skulle fota lite och visa er under en tid framöver just vad det är jag äter.

Det här är de två frukostarna jag äter mest. Frökusar med ett tunt lager mildrökt kaviar och ett ägg på varje halva eller mild vaniljyoghurt med Finax müsli. Jag brukar inte alltid ha färsk frukt i (5 vindruvor & ½ banan) men mamma hade köpt hem massa frukt och eftersom jag ändå strax ska till gymmet så kan det vara bra med lite extra energi.

Varje dag dricker jag fun light Pomegranate Strawberry. Jag VET att det inte är det bästa med lightprodukter men jag tycker verkligen inte om vatten som det är. Dietisten sa ju till och med att det var mer än okej att dricka funlight så jag tänker inte hänga upp mig på det. Jag är glad att jag numera får i mig runt 2 liter vatten om dagen helt utan ansträngning.

Det här är alltså frukosten. Sen under dagen väntar lunch när jag kommer hem från träningen, middag lite senare i eftermiddag och ett kvällsmål vid sisådär 19-20. Så det blir minst 4 mål om dagen, ibland ett extra mellanmål om jag känner mig hungrig. Jag tycker det funkar jättebra. Sötsuget är inte alls vad det har varit och jag har kommit in i bra rutiner.

Har ni smakat på dessa? Jag köpte en sån första gången när jag skulle med tåget från Stockholm i måndags kväll, jag hade inte så mycket pengar men var hungrig och det var lättast att bara köpa en sån smoothie. Jag hade inte så höga förväntningar utan trodde väl att det skulle vara drickbart men inte så mycket mer. Tji fick jag.

Jag tyckte att den var jättegod! Jag köpte Tasty Tropical och jag satt och smuttade på den under tågresans början. Jag blev också mätt och höll mig mätt tills jag kom hem 4 timmar senare. Idag när jag var på Ica såg jag att man kunde köpa 2 för 35 kronor vilket jag tyckte var ganska okej pris. Jag köpte en likadan men också den med chokladsmak. Jag drack just chokladen till kvällsmål och jösses vad god! Jag har varit sötsugen hela kvällen men efter att ha druckit den så försvann det och jag ville egentligen bara ha mer och mer för att den var så god!

Jag har som sagt inte råd att börja byta ut alla mina måltider mot sånt här men jag har ändå insett att det blir väldigt mycket billigare de gångerna man är i stan tex och är sådär superhungrig att man skulle kunna äta vad som helst. Att lägga en tjuga eller så för något som smakar så bra gör jag mycket hellre än köper en dyr skitmeny på McDonalds eller vad det brukar bli. Det känns som en lyx faktiskt. :)

I helgen har jag varit i Stockholm, ett beslut som togs sent på torsdags kväll och på fredag tidig morgon var jag på väg. Jag älskar såna där impulsäventyr och jag har verkligen haft det jättebra. Promenerat i Saltsjöbaden där min vän växte upp, gått runt på Djurgården, bio på Heron City, träffat en boy, blivit bjuden på lyxmiddag och glassat i solen. I Stockholm har det ju varit rena rama sommarvädret och helt underbart med typ 22 grader varmt, till skillnad från de 13 graderna det var när jag steg av tåget igårkväll på centralen i Göteborg. :(

Batteriet i våran våg är fortfarande slut och jag har inte vägt mig sen jag tog bilderna i början på månaden. Men det kändes bra just nu, jag har ju fortsätt bra med mat och träning. Så jag (haha) pillade ut batteriet ur min internetdosa och satte i det i vågen och tamtadadaa så kunde jag väga mig och jag kunde bli glad.

Vikt: 94.9 kg [minus 2 kg | totalt 3.5 kg]
BMI: 36.2 [minus 1,3]

Jag har förövrigt lagt ner idén om soppor. Det funkar inte med min ekonomi och som någon sa att när jag väl känner nu att jag har fått in rutiner och äter bra så kanske det är dumt att strula till det igen med att byta ut till soppor. Hur som helst, det får gå långsamt och kanske har jag tappat mer i vikt dessa två veckorna för att jag har slutat att tänka på det stup i kvarten. Jag äter det jag ska och tränar när jag ska utan en besatthet av att jag måste gå ner. Och se, det är nu jag har gått ner. Suveränt!

Men nu ska jag till gymmet för jag har inte vart där sen i onsdags, jajks!

Det bästa sättet att veta hur bra kondition man har är att mäta sin vilopuls. Enligt pulsklocka.nu så är genomsnittet i Sverige på 70-75 slag i minuten men det normala är 60 slag.

Innan jag började träna så hade jag en vilopuls på 60-65 slag i minuten. Imorse räknade jag igen och blev faktiskt riktigt förvånad när det nu blev 52 slag i minuten. Det är ju ett jättebra bevis på att min träning ger effekt! :D

Det känns som att när man är sjuk av depression så finns det två olika håll att gå när det gäller matvanor. Jag säger inte att det alltid är så men jag TROR att det är ganska vanligt att just maten blir påverkad när man mår psykiskt dåligt. Ätstörningar är så mycket mer än vad folk tänker på. Oftast tänker man nog att ätstörningar mer eller mindre innebär anorexi/bulimi. Vad många kanske inte tänker är att det innefattar egentligen allt som ordet står för - störningar med ätandet.

För mig så har man ätstörningar så fort man inte känner att maten har en normal betydelse i sitt liv, nämligen att ge energi och kraft för att orka med dagen. När man äter för mycket, för lite, kontrollerar minsta lilla kalori, tröstätande osv. Jag har definitivt en ätstörning eftersom jag inte kan äta med måtta, jag har ett inneboende sockermonster, jag tröstäter och jag pendlar i hur jag äter i olika perioder - ibland jättemycket hela tiden och ibland ytterst lite väldigt sällan. Stackars min kropp.

Ibland är jag naiv och korkad i mitt tänkande. Jag inbillar mig att det hade varit en bättre störning om jag hade varit en sådan som tog mitt ätande åt det andra hållet, nämligen slutade äta när jag mådde dåligt. Jag skäms över att skriva det men det är sant. Jag vet när jag är "klar i huvudet" att det inte är så, det är precis lika svårt och illa att befinna sig på den undernärda sidan som det är att befinna sig på den överviktiga sidan men man tänker inte klart när allt känns hopplöst.
Egentligen vet jag inte vad jag vill ha sagt med detta inlägget. Jag ville nog bara skriva lite om ett ämne som är så mycket större än mina ord. Jag har inga belägg för det jag har skrivit utan det är bara mina spontana tankar. En ätstörning är så mycket och fler människor än man anar lider av det.

Egentligen är jag emot alla dessa metoder i form av soppor och tabletter och allt som finns. Men jag har funderat länge och jag är inte riktigt säker än men jag tror att jag ska testa en intensivperiod nu ett tag med Modifast-soppor. Att dricka såna 2-3 gånger om dagen och äta middag eller lunch som vanligt samt ett mellanmål.

Jag känner mig rätt nöjd med mina nya rutiner, med hur jag äter och tränar men samtidigt är jag som sagt jätteless på att det händer så lite som syns. Jag hatar att jag går emot mig själv med det här men jag hatar hur jag ser ut ännu mer. Men jag får se, jag drack en vaniljdryck nu för en stund sen och det är egentligen det första jag har smakat på och den var väl kanske inte supergod men ändå helt okej. Jag är absolut inte ute efter en lösning och jag tänker inte att jag ska gå ner hur mycket som helst med hjälp av detta utan det är mer som en kickstart i sådana fall, att jag kanske kan få lite styrka från resultat som gör att jag känner mer motivation att fortsätta som jag gör redan nu.

Vad tror ni? Är jag jättedum som funderar på det här när det går emot mina principer och finns det någon/några som har druckit Modifast som har något att säga om det?

Jag är inte så förtjust i paj men jag är mer förtjust i spenat så det kompenserar. Orginalreceptet har jag hittat här men som vanligt gör jag lite som jag själv tycker verkar bra.

Pajdeg:
200 gr dinkelmjöl fullkorn
125 gr margarin
2 msk vatten

Fyllning:
2 ägg
1 dl mjölk
300 gr keso
1 solo vitlök
300 gr frusen spenat
2 dl kokta kidneybönor
80 gr fetaost
salt & peppar
riven ost

Knåda ihop degen och förgrädda, naggad, i en form - 10 minuter 200 grader.

Tina spenaten och låt den rinna av ordentligt. Vispa lätt ihop ägg och mjölk, blanda sedan ner keson och pressad vitlök. Krydda RIKLIGT med salt och peppar. När du tror att du har tillräckligt mycket, ta lite till för när jag gör den här pajen så blir den aningens smaklös hur mycket jag än kryddar. Blanda i spenaten, fetaost i kuber och kidneybönorna. Häll över i pajdegen och sprinkla över riven ost.

In i ugnen, 175 grader, i 40 minuter eller tills stanningen har blivit fast. Voilá!

Den är riktigt god att göra som receptet säger också. Speciellt med västerbottenost i. Gott gott gott! Det är ju relativt bra kolhydrater i också så jag tycker denna pajen är väldigt bra. Gott och nyttigt. :)

Jag blev helt överlycklig när jag just ställde mig på vågen! När jag var hos dietisten vägde jag ju 98,8 kilo (med kläder och på eftermiddagen) och hemma har jag inte vägt mig på evigheter. Jag kände att jag ville ta bilder idag för att se om det syntes något alls och det vill jag nog säga att det gör. Framför allt på ryggen och sidfläsket liksom. Jag måste intala mig att det är så iaf för att ha något att hänga fast mig i. Kanske kan det gå neråt nu?

Jag har börjat använda en maskin på gymmet som jag älskar-älskar-älskar! Den är så jobbig så jag svettas floder men den är så galet effektiv. 30 minuter idag brände av 420 kalorier. För mig är det åtminstone effektivt.

Måttbandet:

Halsen: 36,5 cm
Överarm: 37 cm (- 2 cm)
Under byst: 95,5 cm (- 2,5 cm)
2 cm ö naveln: 102 cm (- 2 cm)
2 cm u naveln: 120 cm (- 4 cm)
Rumpan: 122 cm ( - 1 cm)
Lår: 74 cm ( - 3 cm)

Vikt: 96,9 ( - 1.5 kg)
BMI: 36,9 ( - 0.6)