Jag är bara låtsassjuk.

Jag har gått och funderat på att skriva detta inlägget i många dagar. Ända sedan jag läste en diskussion på ett forum om människor som lurar soc, försäkringskassan osv på pengar genom att påstå att dom är sjuka men egentligen inte är det. Det var någon då som hade skrivit att depression och andra psykiska sjukdomar egentligen bara är låtsassjukdomar som folk hittar på för att kunna sitta hemma och vara lata, slippa ta ansvar för sina liv. Jag blev ledsen och även förbannad.

Jag vaknar på morgonen och det första jag gör är att känna efter hur nattens drömmar har påverkat mig. Just nu sover jag så djupt att en elefantparad skulle inte ens kunna väcka mig. Mina nätter är som djupa svarta hål utan någon medvetenhet fast samtidigt vet jag att jag drömmer eftersom jag kan vakna arg, ledsen, apatisk men ytterst sällan glad. Andra perioder sover jag knappt alls för så fort jag blundar så börjar allt att snurra och jag måste lägga all min energi på att hålla ögonen stängda, vilket gör att jag inte kan slappna av tillräckligt för att ens komma i närheten av att somna. Vid de perioderna drömmer jag varenda liten stund jag slumrar till.

Jag går upp och det enda jag tänker på är att jag önskar att det ska bli kvällen igen så att jag kan sova. Men jag kan inte sova hela dagen. De flesta dagarna kommer jag knappt ur myskläderna innan det är kväll igen. En bra dag kommer jag de "vanliga" kläderna och jag kanske till och med orkar fixa håret. Även om tanken är att jag ska ta mig ut så är jag oftast dödstrött när jag är färdig och det slutar med att jag ligger iordninggjord i sängen, halvt utslagen. En ännu bättre dag så är jag ute. När jag är ute så har jag känslan av att vara inträngd i ett hörn, överallt finns det människor som stirrar på mig, skrattar bakom min rygg. Givetvis VET jag att så inte är fallet men vetskapen i huvudet gör ändå inte att känslan försvinner. Jag är medveten om varenda atom i min kropp, jag undviker att titta på mig själv i varenda spegelbild jag passerar för om jag råkar se mig själv så lär ångestkänslan öka radikalt. När jag är ute så längtar jag hem, jag kan komma på mig själv med att kolla på klockan för att veta hur lång tid det är kvar tills jag är tillbaka i min trygga värld igen.

Mina dagar försvinner i en blinkning. Jag har ingen aning om vart tiden tar vägen. Jag vet bara att jag inte lever, jag är vid liv men inte levande. Jag vet bara att jag blir överrumplad av mig själv när jag plötsligt börjar gråta utan anledning, får svårt att andas utan anledning. Ibland känner jag mitt hjärta slå så hårt att jag måste hålla mina händer över halspulsådern för att det känns som att den ska spricka.

Mina dagar försvinner, min tid försvinner. Jag lever i ett vacuum och jag ser ingen väg ut från det. Jag ser ingen framtid, jag har ingen vilja till något. Jag har ingen lust och ingen glöd inom mig för något och jag känner hur jag glider längre och längre ifrån allt och alla som jag vet att jag egentligen tycker om. Det handlar inte om vilja som så många tror. Det handlar inte bara om att rycka tag i sitt liv och göra något åt saken. Jag kan tänka mig att jag har lika mycket energi i min kropp som någon som har varit vaken i flera dygn. Tänk dig själv att vara vaken flera dagar och nätter för att sedan göra iordning dig och gå ut bland människor, röra på kroppen och dessutom låtsas som att du är pigg som en mört och glad som en solstråle. Det spelar ingen roll hur mycket du VILL för har du en säng bredvid dig och du får välja så är jag nästan säker på att du kommer välja sängen. Problemet med mig är att jag har inte mer energi även om jag får sova.


Tror inte människor att jag vill leva ett "normalt" liv, vem som nu bestämmer vad som är normalt? Jag är 24 år gammal och bor hemma hos min mamma och mina syskon. Jag har inga pengar och jag fasar för att gå till soc för förnedringen man blir utsatt för. Det har jag egna erfarenheter av och man blir inte behandlad som en människa utan endast som en siffra i statistiken som de gör det mesta dom kan för för att slippa betala för. Tror människor verkligen att man hittar på en sjukdom för att kunna vara på den platsen att man får böna och be om pengar för överlevnad om man istället kunde ha ett jobb att gå till varje morgon, ett social liv och att slippa en tung sten i bröstet vad man än gör?

Jag ser mina barndomskamrater, klasskamrater och andra bekanta, skriva på facebook. Folk som håller kontakten, som träffas på kvällarna och dricker vin och har internskämt. Bilder på resor och skratt, statusuppdateringar om hur pestigt det är att gå tillbaka till jobbet en måndagsmorgon och hur mysigt det är med mys på kvällarna med pojkvänner/flickvänner. Tror folk allvarligt talat att jag inte också skulle vilja ha det så? Tror folk allvarligt att det är en dröm att sitta inne hela dagarna, leva sitt liv framför en dator eller film/tv och veta att varenda sekund som tickar förbi kommer aldrig tillbaka? Jag skulle byta mot det pestiga jobbet på måndagsmorgonen på direkten...

Tro inte nu att jag är ute efter några peppande ord om att det kommer bli bra eller vilka argument som nu finns. Det är inte därför jag har skrivit detta. Jag vill få folk att förstå att det är ingen låtsassjukdom. Jag har mått såhär i flera flera år fast olika intensivt. Jag har en tid om några dagar för ett första möte med någon som ska hjälpa mig. Det här inlägget handlar egentligen inte om mig utan jag vill bara få folk att förstå. Jag är nöjd om någon läser detta och inser att det inte handlar om vilja, att man inte ljuger ihop att man är sjuk för att få pengar från FK eller soc. En depression är en sjukdom och den ska tas på lika stort allvar som ett brutet ben. Problemet är att det finns säkert många som ljuger om det vilket leder till att andra tror att det alltid är en låtsassjukdom.

Tro mig, om någon som läser detta tror att jag hittar på, så är jag mer än beredd på att byta liv med den personen. Om det nu hade gått...

Kommentarer
Postat av: anna

gud vad bra och ärligt skrivet, du borde banne mig bli krönikör. du har talang!

2009-12-05 @ 14:11:23
URL: http://annaidacathrine.blogg.se/
Postat av: Elise

Det var et sterkt innlegg å lese, Anna. Blir sint og irritert på mennesker som ikke forstår hva det vil si å være psykisk syk. Slike folk har det for godt.

2009-12-05 @ 14:46:20
URL: http://www.engelise.blogg.no
Postat av: Marie

Nej depression är ingen låtsassjukdom. Inte heller t ex konstant värk i kroppen, att aldrig vara smärtfri. Men när saker och ting inte syns så är det lättare att säga att det finns, mycket p g a att människor är så otroligt okunniga!



Stå på dig, ta ingen skit och framför allt var stolt över dig själv för varje framsteg du gör!!

Stor KRAM

2009-12-05 @ 16:17:01
URL: http://www.sockergrynet.se
Postat av: Elin

Rakt i hjärtat. Känner igen mig så starkt.

2009-12-05 @ 21:53:46
URL: http://svartspets.blogg.se/
Postat av: vanessa

Mycket berörande inlägg! Sant det du skriver!

2009-12-05 @ 23:45:56
URL: http://vanessamotbeach2010.blogspot.com
Postat av: Bullen

Depression är verkligen ingen låtsassjukdom! Jag vet också hur det är att vara riktigt dålig, men dessvärre så vet jag även att det finns en hel del människor som missbrukar begreppet deprimerad, utbränd o.s.v. Det gör det ju svårare för de som verkligen behöver hjälp, att få den - tyvärr.



Hoppas verkligen du får må bättre snart. Jag känner verkligen igen mig i din text, men nu mera så lever jag så där som du beskriver att dina vänner på Facebook gör... Så det går att ta sig upp, det vet jag. Kram på dig!

2009-12-06 @ 10:48:48
URL: http://www.bullenstankar.blogspot.com
Postat av: Lila

Jag förstår precis hur du känner dig, har varit där. Och vet att stunden kan komma när som helst in i mitt liv.



Det som gör mig ledsen är också hur de nära och kära inte alltid kan förstå en. Man känner sig ibland som den ensammaste i världen!



Finns inte så mycket mer jag kan skriva dig, som kan ändra din situation än att jag verkligen känner med dig!



(Vet inte om du har kontakt med FK något, har jobbat där och vet en tjej som gick ut från skolan, men klarade inte av att fixa ett jobb, så nu har hon ersättning i form av aktivitetsstöd (tror jag det hette)....kanske värt att kolla upp då man behöver all hjälp och stöd i sin situation. Du får gärna höra av dig till mig på lilasblogg@yahoo.se om du vill ha hjälp).



Många kramar från Lila

2009-12-06 @ 10:53:22
URL: http://drommenometttillbarn.blogspot.com
Postat av: Emma

människor som säger att depressioner är fake-sjukdomar, har helt rätt.

alla människor har val här i livet. jag skulle gissa att din depression delvis beror på att du är tjock. men kom inte och säg att det inte är ditt fel. Du har valt att äta godis och slappa, istället för att äta nyttigt och röra på dig. Dessutom finns det människor som väger 200 kg, så du har inget att säga till om egentligen.

Vi lever i en mycket utseendefixerad och stressig värld, och jag skulle tro att stora delar av befolkningen känner sig deprimerade, till och från. Jag personligen går i skolan och är smal, men kan må så jävla dåligt ändå att jag knappt orkar gå upp på morgonen. Men jag gör det ändå, för min egen skull, till skillnad från andra svaga skitar. För att få betyg, så att jag kan komma in på högskoleutbildningar, och slippa leva på SOC när man är mitt uppe under sina bästa år. Och sedan får man gå hem och gråta, men ändå ta sig till gymmet och umgås med människor som betyder något.

jag har absolut ingen sympati för människor med depressioner som lever på soc, med undantag kanske att hela din familj har dött eller du har cancer etc. Men så länge inget liknande hänt så är du en mycket svag och patetisk människa.

Hur nere jag än är så ser jag alltid framåt, något som man måste göra. Hur fan skulle det se ut om alla som var deppade/deprimerade skulle ligga hemma på soffan och leva på socbidrag, näe, fan, ta dig i kragen nu för helvete, det är inte synd om dig.

2009-12-06 @ 21:38:05
URL: http://neh
Postat av: Anna

Emma: Du ska veta att jag tar inte åt mig det minsta av din kommentar eftersom det mesta är bullshit. När jag föll in i min depression första gången var jag inte tjock. Att jag är tjock är den sista anledningen till varför jag mår dåligt för vet du vad, utseende är inte lycka och framgång. Jag är samma person varesig jag är smal eller tjock.



Jag tycker inte synd om mig själv, jag tycker synd om dig som tror att du vet något här i livet. Kom gärna tillbaka när du har din högskoleutbildning men fortfarande är arbetslös, bor hemma hos dina föräldrar när du är 35 för ingen vill ge dig ett hem när du inte har en inkomst.



Hur fan skulle det se ut om alla människor var som du och aldrig hade empati för andra människor i andra situationer än sin egen?

2009-12-07 @ 09:18:37
URL: http://kanjagblismal.blogg.se/
Postat av: Fattie

Nu vet jag att du skrev att du inte ville ha peppning eller liknande, men jag kan nog inte låta bli. Jag blev deprimerad för flera år sedan, så jag kan relatera till din sits (men varje persons liv är unikt, så jag ska inte säga att jag förstår precis hur du mår eller känner).



Du verkar ju vara medveten om hur du mår, men vad jag ofta tänker på när jag läser din blogg är att du har GLÖD! Och du har STYRKA! Även om du inte orkar kämpa och vara stark varje dag så har du inte gett upp, och bara DET är ett stort plus, något att vara väldigt stolt över. Att ta sig tillbaka till livet efter en depression är en lång och brokig väg, och jag vet faktiskt inte om man någonsin blir precis som innan. Kanske ska man sträva efter en NY tillvaro snarare än den man hade innan depressionen. I vilket fall så hoppas jag innerligt att du hittar din väg tillbaka till en ljusare tillvaro, och jag hoppas du får all hjälp du känner att du behöver för att lyckas.



Ps. Personer som Emma mår förmodligen inte bra själva, och ger sig därför på personer som vågar prata högt om sin mentala ohälsa. Bra att du inte tar åt dig av hennes hjärndöda ord.

2009-12-07 @ 11:37:42
URL: http://tjockasmalajag.blogspot.com/
Postat av: Thea

Du är grym Anna.



2009-12-07 @ 14:11:10
URL: http://theasutmaning.blogg.se/
Postat av: Pelikan

Bullshit att depression är en sjukdom. Det är flera sjukdomar. ;-) Vissa av dem vet till och med den medicinska världen orsaken till, och för vissa finns det mediciner. Jag gissar att de flesta (alla?) varianter av depression (annat än jag-tycker-att-världen-är-lite-grå-varianten som alla får ibland) beror på obalans i hormoner/signalmolekyler/ annan fysisk orsak. Många läkemedel och "kroppsliga" sjukdomar kan ge depression som bieffekt. Det är inte någon låtsassjukdom.



Sen att det säkert finns ohederliga människor som utnyttjar dessa svårdiagnosticerade problem, är en annan sak.

2009-12-07 @ 17:37:11
Postat av: Dessi

Vad är det för sjuk kommentar Emma? Usch! Undrar vem det är som är deprimerad egentligen..



Jaja, jag är en ganska ny läsare här hos dig och tycker du är skitmodig som vågar berätta om hur du mår! Jag känner igen mig i mycket.



Stor kram till dig! :)

2009-12-07 @ 18:24:05
URL: http://www.dessi.se
Postat av: Lollo

Jag är lite splittrad i frågan faktiskt. Jag känner absolut empati med er som lider utav detta, själv känner jag också ibland att det är sjukt tungt att leva, att det inte finns någon mening och att jag helst skulle vilja sova mig igenom veckans alla dagar. Men jag tycker att depression är en sjukdom (om vi nu väljer att komma överens om att det är det) som innebär ett stort eget ansvar precis som smärtproblematik där det inte finns en självklar medicinsk lösning. Det gäller att analysera sitt eget liv och bli en problemlösare och inte gräva ned sig. Finns det något som får en att må bättre? Kommer man inte på något så är det verkligen en bra idé att ta tag i träning och kost då man kan få mycket må-bra ämnen till kroppen gratis där varesig problemet är smärta, depression eller både och. Det jag blir så trött på är folk som ständigt vill lägga över problemen på någon annan, läkare, familj m.m. DU är expert på ditt välmående och din kropp. ANALYSERA dina problem och kom med förslag på lösningar och var aktiv i din förbättringsprocess. Passivitet och bristande eget ansvar föder alltid mer problem. Sen finns hjälpen där för att uttnyttjas och gör det. Ta all hjälp som finns men hjälp personal och familj att hjälpa dig! Lycka till!

2009-12-07 @ 20:08:58
Postat av: Emma

ja, vi får väl se om 10 år vem som lyckats bäst här i livet;) Vet vad det finns efterfrågan av, och att jag kommer bli något, till skillnad från vissa andra (?) ja, jag har inte heller sagt att jag mår bra, men jag tar mig i kragen och kliver upp på morgonen ändå, och menar på att dem som ligger hemma och lever på soc tycker bara synd om sig själva. jag tar absolut inte åt mig av det ni säger heller :D hoppas det blir något av dig iaf!

2009-12-07 @ 21:44:15
Postat av: Karin

@Emma: Dina inlägg är bevis på den okunskap som finns i vårt samhälle...usch



http://www.dn.se/opinion/debatt/vi-ska-forandra-attityden-till-alla-som-ar-psykiskt-sjuka-1.964451



2009-12-08 @ 06:52:27
Postat av: Anna

Tack Karin för länken till en mycket intressant artikel. Jag tror dock inte att Emma är särskilt mottaglig för att ta till sig sundare åsikter för okunskap och fördomar är svåra att få bort när man inte vill göra något åt dem.



Men jag tyckte som sagt att det var en bra artikel, så tack. :)

2009-12-08 @ 09:14:10
URL: http://kanjagblismal.blogg.se/
Postat av: Pelikan

Det Lollo säger låter mycket klokt i mina öron!

2009-12-08 @ 13:10:13
Postat av: Karin

så lite så..=)

2009-12-08 @ 21:29:36
URL: http://www.soija.se/
Postat av: L+100 kg

Otroligt bra skrivet!

2009-12-08 @ 21:37:12
URL: http://tuggaa.blogg.se/
Postat av: Caroline

Låter som att vissa behöver läsa på lite.. Jag har läst psykologi och pedagogik i 2 år nu snart, och att säga att deppression inte är någon sjukdom, det är bara idioti. Deppression kommer i mängder av diagnoser, så som manodeppressiv, dystymi, egentlig deppression osv. Det framgår ganska klart och tydligt att Emma läserp å grundskolenivå/gymnasienivå och inte på akademisk nivå. Ett tips då Emma: om du vill komma någon vart här i världen: idiotförklara inte dig själv med att säga att deppression inte är en sjukdom. För du verkar inte ha någonting att argumentera med i ditt uttalande. Börja med att googla deppression kanske?

2009-12-12 @ 23:18:58
URL: http://petterssoncaroline.blogg.se/
Postat av: caroline

Känner igen det där med att vakna stressad och med en dålig känsla i magen. Jag har också mycket problem med ångest och så och kämpar varje dag för att försöka få livet att flyta på så smärtfritt som möjligt

2009-12-13 @ 20:09:59
URL: http://carolinesblogg.blogg.se/
Postat av: e

TACK för det här inlägget. och personer som emma ska man inte ödsla tid på. kände en person som henne en gång, hade henne till och med som bästa vän då jag gled in i min sjukdom för första gången. och inte ändrade hon sig ens då. så man får väl inse att det finns personer med oförståelse, men man måste bära huvudet högt och veta hur man själv mår ändå. önskar dig allt det bästa och att du mår bättre snart, på riktigt. kramar

2009-12-16 @ 06:53:02

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0