Jag gillar ju inte soppa egentligen men jag försöker ju lära mig att äta sånt jag inte tycker är jättegott egentligen. Så jag satt och funderade, jag tycker ju om tomat och jag har fått dille på spenat så kanske en tomat och spenatsoppa skulle smaka gott? Sagt och gjort, jag gick ner i köket och kollade vad som fanns att använda mig av och så gjorde jag mig en soppa. Jag har ingen aning om jag har gjort något annorlunda eller om det här faktiskt är en vanlig tomatsoppa. Jag hade en ide när jag började iaf, jag ville göra något som liknande min kompis canneloni som jag har mycket goda minnen av.



2 schalottenlökar
2 vitlöksklyftor
frusen spenat (jag tog 5 stycken såna där små kuber)
500 gram passerade tomater
2 dl creme fraiche
2 tsk sambal olek
timjan
socker
salt, peppar

lite riven ost ovanpå

Hacka löken och lått puttra i lite smör på ganska låg värme. När löken har blivit genomskinlig, lägg ner spenaten och rör om lite då och då tills det har tinat upp. Häll sedan över tomat och krydda med sambal oleken samt en nypa socker, låt småkoka i några minuter.

Blanda sedan ner creme fraichen, ganska rikligt med timjan men det är också en grej jag har fått dille på så det är väl snarare en smaksak, salt och peppar. Smaka av tills det smakar gott. Dekorera med lite riven ost innan du börjar äta.

Jag blev verkligen jättenöjd, det smakade nästan bättre idag än igår dessutom. För det här räcker nog bra till två personer eller två måltider. :)

Hälsovakten har fått ta del av min kost och motion under 3 dagar nu och jag måste erkänna att jag gillar det. Däremot känner jag nog, redan efter så här kort tid, att räknandet och fixeringen vid minsta lilla kalori stiger mig lite över huvudet. Klicka på statistiken för större format.



Det här är min dag igår. Som ni ser så fortsätter jag att äta mindre av kolhydraterna och de kolhydraterna jag äter är långsamma. Igår åt jag tex 1 frökuse (2 halvor), grov pizzadeg gjord på lite mer än 1 dl rågsikt och så pressade jag en apelsin som också höjde stapeln en del.

Angående vattnet, jag har aldrig druckit speciellt mycket men de här dagarna har jag druckit och druckit och druckit. Ibland har det känts som att vattnet sitter i halsen på mig och när jag har böjt mig neråt har det nästan kommit tillbaka upp igen. Så det känns jäkligt konstigt att jag bara har druckit 43 % av det jag ska. För att inte tala om hur mycket jag måste springa på toa nu. Men, jag får väl försöka öka det allt eftersom. Man ska ju dricka 2 liter vatten om dagen egentligen.

Övrigt så är det väldigt intressant att se hur mycket vitaminer och mineraler man får i sig. Det enda som är svårt att få i mig är folsyra, kalium, magnesium och järn. Hur får man egentligen i sig mer järn utan att ta tabletter eller dricka blutsaft? Jag vill inte heller leva på blodpudding.

Slutsats: Jag lider ingen brist av B12 iaf. ;)

Jag har ju använt giviktkolls staplar för att hålla koll på vad jag äter men det känns inte helt rätt eftersom det tar sån tid att lägga in allt plus att mycket saknas enligt mig. En kompis har nämnt Hälsovakten för mig tidigare men jag har inte gett det någon chans förrän nu. Jag har bara snabbtittat igenom det än så länge men är det någon som har någon egen åsikt om programmet?

Bild från halsovakten.se

Sen årsskiftet har jag ändrat lite i mitt liv i taget, jag går (nästan) alltid någon promenad om dagen och jag dricker mer än vad jag har gjort tidigare. Sen i måndags har jag också skärpt mig ännu mer med kosten, jag har verkligen skött mig bra. Jag har ätit vid samma tider varje dag, jag har inte småätit och inget onyttigt sött har glidit ner i min mage. Det känns så jäkla bra. Men.

Jag har ju svårt att hålla mig ifrån vågen och jag blir riktigt besviken när jag fortfarande knappt har gått ner något alls. 200-300 gram. Mamma som har ätit nästintill exakt likadant som mig har gått ner 2 kilo mer. Sen i måndags. Men jag tänker inte ge upp för jag vet att jag sköter mig och nångång måste det ju ge resultat.

Jag testade havregrynsgröt idag, av någon anledning så har jag totaldissat det sen barnsben. Men jag vill lära mig att tycka om sånt som jag egentligen inte tycker om eftersom det är nyttigt. Så, när systeryster satt med en god tallrik risgrynsgröt så satt jag med klibbig havregrynsgröt med hallon på. Jag måste erkänna, det var inte lika illa som jag trodde och jag fick i mig hela portionen men i fortsättningen blir det nog att jag får tvinga i mig det ändå. Vill man bli fin får man lida pin. :)

Jag brukar inte vidarebefodra såna här awarder och priser särskilt ofta, jag tycker det är jättekul när ni läsare tänker på mig och jag blir glad. Men det har bara känts som att det inte passar här på min blogg där jag vill hålla mig till ämnet. Men den här gillade jag och jag tänkte att det kunde vara kul för er att lära känna mig lite också.

Jag har fått en kreativ blogg-award från Thea och Jenny.

1. Kopiera awarden på sin blogg.
2. Länka till personen som gett dig awarden.
3. Berätta 7 intressanta fakta om dig själv.
4. Välj ut 7 andra bloggar du vill ge awarden till.
5. Länka till deras bloggar & kommentera hos dem att de har en Award att hämta.


► Jag är otroligt envis. Jag tänker tex aldrig ge upp den här resan förrän jag har kommit till mål, hur många "tillbaka till gå" jag får under tiden.

► Jag är en skaparsjäl, som jag skrev tidigare. Jag älskar att fotografera och baka men jag tecknar också en hel del (efter att knappt ha rört penna och papper på flera år). Under hela min barndom ville jag bli frisör som också är skapande enligt mig, nu vill jag bli konditor och göra fina tårtor och bakverk.

► Jag älskar språk, jag tycker det är otroligt häftigt när man kan göra sig förstådd. Jag älskar engelska för det finns så många mer sätt att uttrycka sig korrekt än vad det finns i svenskan. Fast jag gillar ju svenska också. Jag ingick i ett tyskaprojekt i högstadiet där vi läste alla so-timmarna på tyska utöver språkvalet och jag har ett intyg på att jag (en gång i tiden) kunde vardagstyska flytande. Jag har också påbörjat en spanskakurs och en dag kommer jag kunna spanska också.

► Jag har knappt varit utomlands, förutom Danmark har jag bara varit i Tyskland på klassresor och i Prag med min kompis familj för flera år sedan. Jag har aldrig känt ett behov av att se världen men för cirka 2-3 år sen fick jag en sugande känsla av att vilja åka iväg till massa ställen. Irland, Mauritius, Grekland, Indonesien, USA... Jag ska bara få en inkomst och spara pengar så åker jag.

► Jag läser slutet på böcker först. Jag har alltid varit en bokslukare och jag är ganska så otålig så jag brukar läsa hur böckerna slutar innan jag läser boken. Det enda undantaget är när jag läser deckare för då blir verkligen hela boken förstörd om man vet vem mördaren är.

► Jag har bott på flera ställen i mitt liv hitills - utanför Smögen, en väldigt kort tid bodde jag i Oskarshamn, Blekinge och sedan flyttade jag till en lägenhet utanför Växjö, Småland. Efter det flyttade jag till Höganäs, Skåne men för 2 år sedan flyttade jag hem igen till min familj. Nu tänker jag inte flytta långt härifrån igen för mitt hjärta tillhör västkusten och göteborgsområdet.

► Jag tror på en andevärld och att det finns något mer efter döden. Inte att man hamnar i himlen nödvändigvis men jag vägrar tro att det här är allt. Jag tror på möjligheten att det finns reinkarnation för ibland känns det som att jag har levt ett tidigare liv.

Jag skickar vidare till: Karoline, Ulrika, Fia, Lila, Marie, Fattie & Therese.

Häromdagen gjorde jag en smoothie inför "halv åtta hos mig" som jag alltid kollar på. Typ det enda tv-prgrammet överhuvudtaget. Den blev helt galet god! Enligt GI är den inte så jättebra eftersom den innehåller apelsin men det skiter jag faktiskt i. Den innehåller ungefär 250 kalorier men mättar superbra som kvällsmål eller när man nu vill äta den.



1 pressad apelsin, försök få med så mycket fruktkött som möjligt.
1 dl frusna hallon
1½-2 dl lätt vaniljyoghurt

Pressa apelsinen och låt hallonen tina i saften. Mixa sedan med stavmixer. Blanda sedan samman med yoghurten och tamtada! Jag älskar den! Så len, så krämig, lagom söt av naturlig sötma och mättande samtidigt som det känns lite lyxigt på kvällen när jag i vanliga fall är ett enormt sockermonster. Jag har inte blandat allt på bilden för jag tyckte det såg så fint ut med mönstret, men så är jag ju en sån där "konstig" skaparsjäl som ser skönhet/konst i det mesta. :P

---

Ett annat mellanmål jag gjorde häromdagen är en slags uppdatering av kycklingröran jag la upp för evigheters evigheter sedan. Det är ett mellanmål som är lite matigare så det passar perfekt om man äter lite mindre lunch/middag någon dag.



1 kycklingfile
1 förpackning machesallad (vet inte riktigt hur mycket det var)
Knappt 1 dl creme fraiche
2 msk majonnäs
2 scharlottenlökar
120 gr bacon
curry/vitlökspulver/vitpeppar/salt

Knaperstek baconet riktigt ordentligt i små bitar och låt sedan kallna på papper så att mycket av fettet försvinner. Stek sedan tärnad kycklingfile i curry, lite salt och peppar och lägg sedan åt sidan för att svalna.

Blanda creme fraiche, majonnäs och hackad lök i en lagom stor bunke, krydda med salt, peppar och vitlökspulver. Blanda ner salladen ordentligt i röran. När kycklingen är någorlunda avsvalnad så blanda ner den också.

Lägg upp på fat och sprinkla över baconet. Voilá! Det här räcker till två personer, jag och mamma delade på det och det var precis lagom som mellanmål. :)

Idag när jag var ute på min promenad, så bläddrade jag som vanligt igenom min mp3 efter musik som kändes passande idag. Problemet är att jag älskar musik men jag lyssnar sönder det mesta ganska fort när jag låter det senaste favoritalbumet gå på repeat om och om igen. Det var ett tag sen nu jag hittade någon ny musik och jag behöver ha lite nya tips.

Vad lyssnar ni på när ni rör på er?

Jag gjorde en liten lista på några av mina favoritlåtar när jag är igång. Jag behöver inte ett visst beat eller så för att få energi, jag får energi bara jag tycker om låten. Visst, en smäktande ballad är kanske inte det som får igång mig heller men...

Gå in på den här spotifylänken och fyll på med era tips. Det hade vart jättekul att ta del av era, och ni av varandras, träningslåtar och så kanske vi alla kan hitta ny inspiration för öronen. :)

---

Yay! Knappt tre timmar senare så har listan gått från mina ursprungliga 18 låtar till 90 stycken! Jättekul ju! :D

Jag har ungefär 5 par byxor i min garderob som är mer eller mindre oanvända. Jag har 3 stycken kjolar och 1 myströja som jag aldrig ens har haft på mig. Jag vill ha på mig mina kläder.

Idag kommer jag förhoppningsvis få det lite lättare med kosten. Det är inte säkert men jag hoppas. Det är inte lätt att försöka vara hälsosam med dåligt självdisciplin när man bor tillsammans med 5 andra som varken bryr sig eller behöver bry sig om sin kost. Men idag börjar min mamma att äta samma mat som mig och jag hoppas att vi kan klara det bättre tillsammans.

Denna våren vill jag ha mina nya (gamla) kläder på mig.

mobilkameran.

Jag är inte den som vanligtvis klagar på att det är kallt. Jag är snarare den som klagar på att det är för varmt på sommaren. Jag gillar båda värme och kyla men om jag måste välja mellan jättekallt och jättevarmt så fryser jag hellre än svettas.

Nu har det varit svinkallt i flera veckor. Jag minns inte ens när det började. Jag har älskat det. Jag älskar att gå promenaderna på vita vägar med snödrivor längs kanterna, träd som glittrar vart man än ser och kinderna som blir rödrosiga i vinden. Men. Jag önskar att det kunde blir liite varmare nu. Kanske bara runt 1-2 minus så att inte snön smälter. Men graderna runt 10 minus. Det är för kallt!

Jag vill gå ut och jag kommer gå ut, men det är inte särskilt lockande längre. Jag har gått upp såpass mycket i vikt att mina vinterkläder sitter avsevärt mycket mer sämre än förra året, när jag dessutom måste ha extrakläder på mig under så känner jag mig som en stoppad korv. Jag hatar det. :(

Eller nja, kanske inte. Men huvudvärken tar livet av mig! Abstinens värre och inte nog med det så är jag verkligen otrevlig denna kväll. Jag känner hur jag brusar upp för ingenting och de senaste timmarna har jag insett att ensamheten är det mest skonsamma för mina nära och kära.

Jag har dessutom vart på bio idag, sett världens bästa film. Eller okej, kanske inte världens bästa men alla mina höga förväntningar infriades och lite till. Avatar 3D. Vad jag egentligen ville säga var att jag satt där med popcorn och bon aqua istället för massa godis, choklad och cola som det annars brukar bli. Min vän frågade om jag ville ha choklad av henne men jag tackade nej. Jag känner mig duktig. Popcorn och bon aqua är åtminstone inte socker och det är det som är huvudsaken just nu. Babysteps och jag vill. :D

Nu - sova för jag är jättetrött!

11 dagar av det nya året har redan passerat, det är så konstigt för mina dagar flyter förbi snabbare än någonsin men ändå känns varenda dag så otroligt lång. Jag hoppas att era år har börjat bra? :)

Jag tar små babysteps och än så länge fungerar det. Jag har varit ute varenda dag sen nyår. De flesta dagarna har jag tagit olika långa promenader, vissa innan frukost och andra inte. Jag har försökt att aktivera mig mer och jag har varit på köpcentrum, varit nere på ica flera gånger, vart ute och kastat snöbollar, byggt snögubbe och åkt pulka med systeryster och jag har träffat mina kompisar lite mer än vad jag har gjort de senaste månaderna.

Det kanske låter som självklarheter för er men för mig är det som sagt babysteps. Jag tar mig framåt, jag tänker "jag vill" jätteofta i mitt huvud för att printa in det ordentligt. Idag tänker jag åter igen börja utrensningen av socker ur mitt system också. Jag har nog aldrig varit så sockerberoende som jag är just nu så det kommer bli ännu tuffare än förra gången. Men jag vill så därför kan jag. ;)

Jag har en känsla av att det här året kan bli mitt år. :)

Nu har några dagar på året passerat och jag har inte förändrat alldeles för mycket. att göra en u-säng med alla sina rutiner, (o)vanor och plötsligt försöka leva ett annat liv för att ett nytt år är här tror jag inte på. Jag tror inte på måsten och ska utan mer på vill och kan. Jag kan gå ner i vikt, jag vill må bra istället för jag måste gå ner i vikt, jag ska må bra. Det kanske inte är så stor skillnad för er men jag har lärt mig att orden man använder påverkar mycket hur man tar på sig uppgifterna man har i livet.

Jag gjorde ju blodprover innan jul och jag fick veta dagen efter att de visade att jag har låg ämnesomsättning. Proverna året innan visade ju att allt var bra så jag har ingen aning varför det har förändrats. Jag ska gå dit igen i veckan nu och göra ännu mer prover, jag hoppas någonstans att det var fel på provet och att det ska visa sig vara normalt ändå. Men på något sätt så skulle det också förklara varför jag har rusat iväg så otroligt mycket uppåt på vågen för även om jag har struntat i både kost och motion under en tid så känns det ändå som att det är lite för mycket uppgång av endast den anledningen.

Men vi får se. Det är ett nytt år och jag vet att detta året blir bättre för mig än tidigare året. Jag vill i alla fall hoppas på det. :)

"Jag tänker ofta på ett av min gurus visdomsord om lycka. Hon säger att människor i hela världen brukar se lyckan som en lyckträff, något man kanske får uppleva om man har tur, ungefär som vackert väder. Men så fungerar inte lyckan. Lyckan är en personlig ansträngning. Man kämpar för den, strävar efter den, insisterar på den... och vissa reser till och med jorden runt på jakt efter den. Man måste hela tiden vara med och manifestera sina välsignelser. Och när man väl har uppnått lyckan får man inte slarva med att hålla kvar den - man måste verkligen anstränga sig för att simma upp i den där lyckan för alltid och hålla sig flytande ovanpå den. Annars sipprar den inre förnöjelsen bort. Det är ingen konst att be när man är illa ute, men att fortsätta be när krisen är över är som att täta själen och hjälpa den att hålla kvar vad den uppnått.

Det där tänker jag på medan jag trampar fram så lätt i solnedgången på Bali. Jag ber böner som i själva verket är löften, jag visar upp mitt harmoniska tillstånd för Gud och säger: "Det här vill jag hålla fast vid. Var snäll och hjälp mig minnas den här nöjda känslan och alltid ha den kvar." Jag sätter in lyckan på ett konto någonstans där den skyddas av både bankgarantier och mina fyra andebröder. Den får stå inne som buffert inför framtida prövningar i livet. Den här vanan har jag börjat kalla flitig glädje. När jag koncentrerar mig på flitig glädje tänker jag också på en enkel ide som kompisen Darcey lade fram för mig en gång - att all sorg och plåga här i världen orsakas av olyckliga människor. Inte bara den stora globala Hitler-och-Stalin-bilden utan också i minsta privata detalj. Till och med i mitt eget liv kan jag urskilja exakt när mina olyckliga perioder har orsakat lidande eller oro eller i alla fall besvär för min omgivning. Att söka efter lyckan är alltså inte bara bra för en själv utan också en generös gåva till omvärlden. När man röjer undan allt eländet kommer man ur vägen. Man slutar vara ett hinder för både sig själv och andra. Först då blir man fri att tjäna och uppskatta andra människor." Ur Lyckan, Kärleken och Meningen med Livet
___________________________________________________________________

Jag fick den här boken för över två år sedan och jag har fortfarande inte läst ut den. Inte för att den är dålig för det är verkligen en av de bästa böckerna jag någonsin har läst ett ord ur. Jag måste nämligen stanna upp och reflektera över allt jag läser och egentligen skulle jag vilja citera hela boken för det står något sant, ärligt, inspirerande, lärande, roligt, intimt, varmt på varenda sida. Varenda gång jag plockar upp boken så är det som att det kommande kapitlet känner på sig att det är precis det jag behöver läsa just nu i mitt liv.

Nu när jag läser efter ett ruskigt dåligt år så handlar det om lycka och att försöka leva i nuet. Precis vad jag behöver. Det är en magisk bok och det lustiga är att jag är inte det minsta religiös men ändå tar jag till mig precis allt och ändrar om hennes religösa inslag till något som passar mig själv. Så skippa alla självhjälpsböcker, läs den här istället. Jag kan nästan garantera att det måste finnas något i boken som passar in på alla människor oavsett vilket liv man lever.

Det här är mitt nyårslöfte. Jag ska försöka göra det bästa av det jag har och inte vara så naiv. Jag ska vara snäll mot mig själv, inte sätta högre krav än jag kan nå upp till och jag ska jaga lyckan för att aldrig släppa den igen. Jag ska sluta dricka så mycket mjölk också. ;)

Igår var jag på mitt första möte på psykiatriska öppenvården i min kommun. I en timma fick jag svara på sjukt många frågor om mitt liv, när jag började må dåligt, hur mina relationer ser ut osv. Det är början på en detaljerad grund som ska hjälpa mig att få den rätta hjälpen. Jag är positivt laddad i mörkret.

Nu på morgonen har jag vart hos min vanliga läkare. Det var egentligen bara ett återbesök angående gårdagens möte men jag tog också ett annat beslut. Jag frågade om hjälp för att klara att gå ner i vikt. Jag vill verkligen gå ner i vikt men samtidigt så är det alldeles för mycket omkring mig just nu för att jag ska ha någon kraft kvar att verkligen satsa helhjärtat på viktnedgång. Så trots mitt inlägg i det förflutna så ska jag få en remiss till en dietist. Vad som händer där har jag ingen aning om men det är ett steg på vägen.

Missförstå mig rätt, varenda morgon är jag beslutsam med att äta bra och motionera. Dåliga dagar fungerar det bra fram till kvällen och bättre dagar fungerar det bra i flera dagar. Sen är det som att allt blir blankt. Jag läste någon blogg igår där personen förklarade det som att bli inbäddad i bomull. Man inser inte vad man gör förrän man sitter där och slickar resterna från fingrarna.

Huvudsaken är att jag gör mitt bästa och det gör jag verkligen. Men det räcker inte har jag insett nu. Jag behöver hjälp för både yttre och inre för att jag ska bli en hel människa. Min depression får inte ta så mycket överhand att jag vandrar åt helskotta fel på vågen. Jag är redan fel, men inte så att hoppet är borta. Hur som helst... jag var tvungen att ta blodprov för att kolla ämnesomsättningen och mitt blodsocker. Blodsockret var kanonbra, ämnesomsättningen får jag veta imorgon, blodtrycket var bra över men lite för högt under (inte för att det säger mig något alls) och ve och fasa, JAG HAR KRYMPT 1 CM! :(

Jag är iaf glad att jag försöker mitt bästa och att jag faktiskt inser att jag inte klarar det själv. En stark människa är den människan som kan ta hjälp av andra i svaga stunder. Dessutom är jag glad att jag inte svimmade denna gången när jag skulle ta blodprov för det gjorde jag nästintill sist... jag har svår fobi mot blod och nålar.

Men visst, med en sån start på morgonen så kan dagen bara blir bättre! :)

Det känns som att jag har tagit igen en himla massa tid som jag bara har suttit inne tidigare veckor under denna helgen. Det har varit både roligt men också lite jobbigt om jag ska vara ärlig. VÄLDIGT mycket människor runt omkring mig hela tiden och en koncentration på att hela tiden inte säcka ihop. Men.. det är ändå bra, jag har haft en jättebra helg. :)

Igår var jag på Ullared, jag vet... jag är där ofta men jag köper aldrig särskilt mycket saker när jag är där. Det blev lite scrapsaker och ny hårfärg, som syns på bilden. Lite uppfriskning kan inte göra illa och jag har funderat ett tag på att göra något roligare med mitt hår än bara den mörkbruna färgen som jag alltid har mer eller mindre. Så det blev rödbrunt med ljusare rödorangea slingor. Jag är supernöjd, det är inte riktigt så ljust som på bilden. :)

Inatt har jag suttit i en biosalong tillsammans med 416 andra personer i över 7 timmar och 3 filmer. Innan dess var jag på Liseberg och gick omkring i några timmar bland ännu fler människor. Mysigt men som sagt, lite jobbigt också. Kom hem halv nio imorse och sov till tre i eftermiddags.

Nu har jag precis kollat på Jennys Luciatåg på tv, så söt hon var. :)

Jag tycker det är jättegott att slänga ihop en enkel dubbelmacka med ost och smör i smörgåsgrillen. Men hur nyttigt är det på en skala, inte ett smack! Ikväll behövde jag något lite matigare för det blev ingen ordentligt middag och så fick jag suget efter en sån där onyttig macka.

Men jag använde min "fantasi" och tog fram en kycklingfile ur frysen, lite bacon och så stekte jag det smått med kryddor. Sen tog jag mina nyttigare gi-mackor och bredde lite chilisås på bottendelen, ett lager ost, kycklingen och baconet, ett till lager ost och sen en skiva av brödet. Ihop i smörgåsgrillen och 2 minuter senare... voila!

Sen när jag åt den så kom jag att tänka på club sandwich-mackorna på 7/11 och även om det inte riktigt är en sådan så påminner den ju lite om det. Kanske inte det absolut bästa att äta men ändå hundra gånger bättre än formfranska, smör och ost. Åtminstone i GI-synpunkt. :)

När jag blev medlem på gi-viktkoll första gången för över 2 år sedan så fanns det ett recept på thaiköttbullar med jordnötssås. Jag kunde för allt i världen inte hitta det igen så jag antar att dom har tagit bort det. Men jag ville verkligen ha det igår så jag försökte minnas vad ingredienserna hade varit och så fixade jag ihop det på känn. Det blev rätt okej.

Köttbullarna:
500 gram köttfärs
1 ägg
1½ msk grädde
1 msk röd currypasta
1 vitlöksklyfta
1 tsk ingefära? (vet inte riktigt hur mycket jag tog, jag mäter som sagt aldrig upp något)
paprikapulver
salt, peppar

Jordnötssåsen:
1 paprika
1 gul lök
1 burk kokosmjölk (jag hade light)
1 msk röd currypasta
4 msk jordnötssmör med bitar
sambal oelek (krydda efter smak)
salt, peppar

Börja med att blanda ihop allt till köttbullarna utan köttfärsen i en skål så att det verkligen är jämnt fördelat. Mosa sedan ihop med köttfärsen men inte för mycket för strukturen på köttfärsen ska inte "gå sönder" allt för mycket. Låt sedan stå i några minuter så smakerna sätter sig.

Rulla sedan köttbullar och stek på ganska hög värme så att dom får en yta. Dom faller isär ganska lätt så ta det försiktigt. När du tycker att dom har lagom färg, lägg dom i en ugnsfast form och svischa in i ugnen på 175 grader.

Hacka sedan paprika och lök, sänk värmen något på stekpannan och bryn tillsammans. Häll i kokosmjölken, currypastan och jordnötssmöret och låt koka samman några minuter tills det blir tjockare. Krydda sedan med sambal och smaka av med salt och peppar.

Köttbullarna borde vara färdiga när såsen är färdig.

Det ultimata hade ju varit att servera det med sallad också men vi hade ingen hemma så det blev som det blev. Det var riktigt mättande och gott ändå. :)

Jag fick en mycket intressant artikel länkad till mig angående psykisk ohälsa, den handlade om att man måste göra något åt samhällets och även vårdens syn på psykiska sjukdomar. Jag är inte särskilt politiskt aktiv, faktiskt så har jag rätt svårt för att förstå politik men jag tyckte att det var en riktigt bra artikel.

Idag har jag varit oerhört lättretlig eftersom jag hade fått en kommentar på inlägget under som gjorde mig förbannad, trots att jag borde låtit det rinna av mig. Det kanske inte är därför jag har vart sån hela dagen men det var ingen bra början. Hur som helst...

Jag har lyckats göra en ny design som jag gillar väldigt mycket idag, en kreativ dag. Igår gjorde jag en ny design till allas våran Jenny som kämpar och kämpar mot sina kilon. Jag har också beslutat mig för något idag som jag har vart emot under lång tid. Men jag tänkte... kanske kan jag tjäna lite pengar på att göra designer också som så många andra gör. Jag hatar att ta betalt för sånt men har ofta fått höra att jag borde göra det. Så...

Är det möjligtvis någon som är intresserad?

Jag har inte tänkt att ta några hutlösa priser, beroende på hur mycket som behöver göras på designen. Kanske från 50 kronor till 100/150 om det är en mer avancerad design som önskas? Maila mig isf på alterica@hotmail.com.

Men för att återgå till bloggens syfte... jag har faktiskt haft en bra dag på fler sätt. Imorse drog jag fram Blossoms tränings-DVD och svettades en halvtimme på vardagsrumsgolvet och jag har frågat min bror om han vill följa med mig ut och gå om en stund. Man får vara glad för det man kan och tro mig, jag försöker. :)

Jag har gått och funderat på att skriva detta inlägget i många dagar. Ända sedan jag läste en diskussion på ett forum om människor som lurar soc, försäkringskassan osv på pengar genom att påstå att dom är sjuka men egentligen inte är det. Det var någon då som hade skrivit att depression och andra psykiska sjukdomar egentligen bara är låtsassjukdomar som folk hittar på för att kunna sitta hemma och vara lata, slippa ta ansvar för sina liv. Jag blev ledsen och även förbannad.

Jag vaknar på morgonen och det första jag gör är att känna efter hur nattens drömmar har påverkat mig. Just nu sover jag så djupt att en elefantparad skulle inte ens kunna väcka mig. Mina nätter är som djupa svarta hål utan någon medvetenhet fast samtidigt vet jag att jag drömmer eftersom jag kan vakna arg, ledsen, apatisk men ytterst sällan glad. Andra perioder sover jag knappt alls för så fort jag blundar så börjar allt att snurra och jag måste lägga all min energi på att hålla ögonen stängda, vilket gör att jag inte kan slappna av tillräckligt för att ens komma i närheten av att somna. Vid de perioderna drömmer jag varenda liten stund jag slumrar till.

Jag går upp och det enda jag tänker på är att jag önskar att det ska bli kvällen igen så att jag kan sova. Men jag kan inte sova hela dagen. De flesta dagarna kommer jag knappt ur myskläderna innan det är kväll igen. En bra dag kommer jag de "vanliga" kläderna och jag kanske till och med orkar fixa håret. Även om tanken är att jag ska ta mig ut så är jag oftast dödstrött när jag är färdig och det slutar med att jag ligger iordninggjord i sängen, halvt utslagen. En ännu bättre dag så är jag ute. När jag är ute så har jag känslan av att vara inträngd i ett hörn, överallt finns det människor som stirrar på mig, skrattar bakom min rygg. Givetvis VET jag att så inte är fallet men vetskapen i huvudet gör ändå inte att känslan försvinner. Jag är medveten om varenda atom i min kropp, jag undviker att titta på mig själv i varenda spegelbild jag passerar för om jag råkar se mig själv så lär ångestkänslan öka radikalt. När jag är ute så längtar jag hem, jag kan komma på mig själv med att kolla på klockan för att veta hur lång tid det är kvar tills jag är tillbaka i min trygga värld igen.

Mina dagar försvinner i en blinkning. Jag har ingen aning om vart tiden tar vägen. Jag vet bara att jag inte lever, jag är vid liv men inte levande. Jag vet bara att jag blir överrumplad av mig själv när jag plötsligt börjar gråta utan anledning, får svårt att andas utan anledning. Ibland känner jag mitt hjärta slå så hårt att jag måste hålla mina händer över halspulsådern för att det känns som att den ska spricka.

Mina dagar försvinner, min tid försvinner. Jag lever i ett vacuum och jag ser ingen väg ut från det. Jag ser ingen framtid, jag har ingen vilja till något. Jag har ingen lust och ingen glöd inom mig för något och jag känner hur jag glider längre och längre ifrån allt och alla som jag vet att jag egentligen tycker om. Det handlar inte om vilja som så många tror. Det handlar inte bara om att rycka tag i sitt liv och göra något åt saken. Jag kan tänka mig att jag har lika mycket energi i min kropp som någon som har varit vaken i flera dygn. Tänk dig själv att vara vaken flera dagar och nätter för att sedan göra iordning dig och gå ut bland människor, röra på kroppen och dessutom låtsas som att du är pigg som en mört och glad som en solstråle. Det spelar ingen roll hur mycket du VILL för har du en säng bredvid dig och du får välja så är jag nästan säker på att du kommer välja sängen. Problemet med mig är att jag har inte mer energi även om jag får sova.


Tror inte människor att jag vill leva ett "normalt" liv, vem som nu bestämmer vad som är normalt? Jag är 24 år gammal och bor hemma hos min mamma och mina syskon. Jag har inga pengar och jag fasar för att gå till soc för förnedringen man blir utsatt för. Det har jag egna erfarenheter av och man blir inte behandlad som en människa utan endast som en siffra i statistiken som de gör det mesta dom kan för för att slippa betala för. Tror människor verkligen att man hittar på en sjukdom för att kunna vara på den platsen att man får böna och be om pengar för överlevnad om man istället kunde ha ett jobb att gå till varje morgon, ett social liv och att slippa en tung sten i bröstet vad man än gör?

Jag ser mina barndomskamrater, klasskamrater och andra bekanta, skriva på facebook. Folk som håller kontakten, som träffas på kvällarna och dricker vin och har internskämt. Bilder på resor och skratt, statusuppdateringar om hur pestigt det är att gå tillbaka till jobbet en måndagsmorgon och hur mysigt det är med mys på kvällarna med pojkvänner/flickvänner. Tror folk allvarligt talat att jag inte också skulle vilja ha det så? Tror folk allvarligt att det är en dröm att sitta inne hela dagarna, leva sitt liv framför en dator eller film/tv och veta att varenda sekund som tickar förbi kommer aldrig tillbaka? Jag skulle byta mot det pestiga jobbet på måndagsmorgonen på direkten...

Tro inte nu att jag är ute efter några peppande ord om att det kommer bli bra eller vilka argument som nu finns. Det är inte därför jag har skrivit detta. Jag vill få folk att förstå att det är ingen låtsassjukdom. Jag har mått såhär i flera flera år fast olika intensivt. Jag har en tid om några dagar för ett första möte med någon som ska hjälpa mig. Det här inlägget handlar egentligen inte om mig utan jag vill bara få folk att förstå. Jag är nöjd om någon läser detta och inser att det inte handlar om vilja, att man inte ljuger ihop att man är sjuk för att få pengar från FK eller soc. En depression är en sjukdom och den ska tas på lika stort allvar som ett brutet ben. Problemet är att det finns säkert många som ljuger om det vilket leder till att andra tror att det alltid är en låtsassjukdom.

Tro mig, om någon som läser detta tror att jag hittar på, så är jag mer än beredd på att byta liv med den personen. Om det nu hade gått...

Jag tror att det första misstaget man gör när man försöker bryta sina onyttiga ovanor är att när man sitter där och skulle göra vad som helst för något sött eller vad det kan vara... är att man fundera över om man faktiskt ska äta det eller inte.

Jag tror att man måste tänka ett stort fett NEJ redan när suget börjar smyga sig på, man måste vara stark och inte släppa garden. Men hur lätt är det på en skala? Det är ju apsvårt! Jag funderar likadant angående mina promenader. Jag ställer klockan på kvällen innan för att komma upp i tid men när klockan ringer så kommer tanken "orkar jag verkligen idag? Vill jag verkligen gå ut när det regnar? Kan jag inte göra det senare istället när det har slutat?"

Det funkar inte. Man ger både kropp och sinne ett alternativ och det är tyvärr så att man ofta väljer den lätta vägen. Det är som sagt jättesvårt att putta undan tankarna på det lätta alternativet men jag gjorde mitt bästa igår och ärligt talat så gick jag och la mig utan att ha ätit något onyttigt.

Man måste vara stark i tanken!

Idag känns det som att jag är sugen på allt och lite till. Min syster pratade om pizza förut och på något vis fastnade det i mitt huvud för jag är verkligen så galet sugen på pizza. Istället har jag småätit lite fetaost, paranötter och några hallon i naturell kesella. Det går sådär.

Men för att inte misslyckas, jag ligger fortfarande bra till med kalorierna och vill inte sabba det, så tänkte jag gå och lägga mig nu. Det är det bästa för imorgon är en ny dag. Är det någon mer som lägger sig tidigt på kvällarna för att slippa tänka på allt man skulle vilja äta?

God Natt.

Dagens middag alltså. Mango chutney är kanske inte det bästa ur gi-synpunkt men what the heck.. jag tycker det är gott och jag har en öppnad burk som måste ta slut. :) Jag måste säga att det här var nog något av det godaste min lilla mun har smakat. Sött men starkt på samma gång. Jag skriver upp vad jag använde och man kan väl säga att det är för två personer eller en middag och lunch dagen därpå (vilket det kommer bli i mitt fall).

2 kycklingfileer
1 paket bacon
1 gul lök
5 färska champinjoner
1 stor klyfta vitlök
1½ dl vispgrädde
½ dl mango chutney
sambal oelek efter smak

Stek baconet i små bitar och låt det överflödiga fettet rinna av. Strimla kycklingfileerna och bryn i stekpanna. Häll sedan över tärnad lök och champinjonerna, pressa i vitlöken. Låt steka tillsammans någon minut eller två. Pytsa sedan över baconbitarna igen.

Klicka sedan i mango chutneyn, sambal oeleken och grädden och låt puttra tillsammans ett tag på ganska låg värme. Grädden hade nästan kokat in totalt när jag bestämde mig för att den var färdig. Salta och peppra om det behövs men jag tyckte inte att det behövdes.

GOTT! :)

För många veckor sedan så köpte jag ett par jeans som skulle fungera som motivation. Sen som ni vet så har jag gått upp mer än nödvändigt och jag har snarare kommit längre ifrån att komma i byxorna än innan. Jag gjorde en Jenny idag för att visa, för jag tänkte att det skulle bli ett sätt att visa framsteg för både mig själv och er.

Just nu känns det som att jag inte kan misslyckas den här gången, men så är jag bara på femte dagen in i leken också. Men när jag ser mina kurvor som redan visar neråt och att jag vet att jag äter och äter och äter (känns det som) så växer självförtroendet i takt med nedgången. Tack också för alla era svar på min undran med proteiner, jag har främst tagit till mig keso och kesellatipsen eftersom det är sånt som jag kan äta till frukost/mellanmål utan att behöva steka värsta biffen. :P Pelikan, jag ska skriva ett mail till dig med lite svar på din kommentar. :)

Jag har gått ner 2.5 kilo sen i torsdags morgon! Som jag skrev i inlägget under så är det främst vätska men det är strunt samma när det motiverar mig. Jag känner mig inte lika svullen längre och jag är ute på långa promenader varje dag.

---

Okej, jag har ingen anledning till att börja vara hemlig nu när jag har visat minsta lilla skavank innan. Jag har gått upp 8 kilo på 2½ månad och i torsdags vägde jag 94 kilo. (fy fan!) Så som ni förstår har jag verkligen struntat i allt och bara ätit mest det jag vill, alltså mest onyttigt helt tiden.

Vikt: 91.5 ( -2.5 || - 2.5 kg sen 12 november )
BMI: 34.4 ( - 1.0 sen 12 november )

Men det hjälper inte mig själv att hålla det hemligt, det är lika verkligt ändå. Så varsågod.

Det här är mina spalter från gårdagens mat. Som ni ser så försöker jag att äta så lite kolhydrater som möjligt (egentligen är nog det mesta av kolhydrater från att jag åt 2 clementiner och 1 dl osockrade hallon) och kompenserar det med fett och egentligen protein. Men ser ni vad jag ser? Proteinstapeln är verkligen alldeles för låg. Jag har inte en susning om hur jag ska kunna äta mer protein än vad jag gjorde igår.

Jag käkade någon slags äggröra med 2 ägg till frukost, 2 stora pannbiffar till lunch och sen åt jag iof en väldigt liten "middag" bestående av 3 ägg, lite korv och rullar av skinka och ost men eftersom jag också åt något litet var tredje timme så var jag faktiskt inte ens hungrig till middagen.

Men jag undrar - vad finns det för proteinrika källor som man kan äta som mindre mål, alltså inte bara rent kött och sånt till middag/lunch?

För övrigt så har jag förlorat 0.8 kg (vätska) bara sen igår. :)

Det är en månad sedan jag skrev något här, framför allt för att jag inte har haft något att skriva om men också för att jag har varit sjuk. I fyra veckors tid har jag varit ständigt förkyld med snuva i omgångar, hosta dag och natt och en slö kropp. Förutom detta så har jag vart nere i världens djupaste svacka och jag kan säga att jag kan nog använda båda händernas fingrar för att räkna gångerna jag har satt min fot utanför dörren.

Jag har varit hos läkare, förkylningen är bara att vänta ut och den är antagligen så långvarig eftersom immunförsvaret är kraftigt nedsatt under en depression. Däremot har jag fått en remiss till öppenpsyk där jag förhoppningsvis kommer att få börja prata med någon snart.

Jag har bävat inför det här men jag måste ändå vara ärlig. Jag har mer eller mindre ätit och ätit och ätit under de sista veckorna och det syns otroligt mycket på vågen. Jag tänker inte säga hur mycket jag har gått upp men det är tillräckligt för att jag skäms något enormt.

Idag har jag fixat iordning kontot på giviktkoll och jag har bestämt mig för att sträng koll är det enda som får hjälpa just nu. Jag vet att strikt gi funkar och även om jag tänker börja med rivstarten nu så är målet att äta mer efter balans i januari redan. Jag vill träna på gymmet och jag vill inte vara utan framför allt pasta. Men ja.. jag hoppas verkligen att det kommer gå bra och jag ska också åter igen bli av med sockerberoendet som har klängt sig fast i mig som aldrig förr.

Är ni fortfarande med mig trots min brist på självdisciplin och styrka? :)

... jag funderade lite och kom på att jag ville fråga (av nyfikenhet): Har du provat att ta hjälp av en dietist, Kognitiv Beteende Terapi eller medicinering någon gång? Eller är du kanske av åsikten att man ska klara att gå ner i vikt utan att ta hjälp av sådant?

Det var delen av en kommentar jag fick häromdagen och jag tänkte att jag skulle svara på den såhär inför alla. Det kanske är någon mer som undrar och om inte så är det ändå något jag har tänkt skriva om.

Jag är inte av åsikten att man definitivt ska klara av att gå ner i vikt utan hjälp. Men jag vet att jag egentligen inte har något fysiskt problem med att gå ner, hade jag haft det hade jag inte klarat att gå ner de 15 kilona förra våren. Så medicinering är egentligen inget alternativ för mig eftersom jag vet att jag kan om jag hittar motivationen och håller fast i den.
Däremot har jag ofta börjat fundera på att ta kontakt med en läkare för att komma vidare med att hitta en terapeut eller liknande igen. Förra våren drevs jag av rent jävlar anamma eftersom en då viktig person hade sagt till mig att jag inte skulle klara att ta tag i något i mitt liv. Dessutom gick jag och pratade med en terapeut en gång i veckan och även om hon inte var bra så hjälpte det mig lite.

I dagens läge så känner jag mest ingenting. Jag försöker hitta tillbaka till den där känslan jag hade när personen sa att jag inte skulle klara det men han betyder inget för mig längre och därför har orden ingen kraft i sig trots att han faktiskt hade rätt för jag har ännu inte klarat det. Förra våren trodde jag att jag kämpade för allt i mitt liv, nu är jag bara fast i en tjock vardagssmet där tiden bara flyter ifrån mig.

Men mitt svar på kommentaren är iaf att jag har mina tankar på att söka hjälp för mitt inre, det är nämligen det som sätter stopp för mig och egentligen inte det yttre. Ovanorna, rutinerna, självdiciplinen, mitt psyke och de essentiella problemen är det som gång på gång tar ifrån mig min kraft...

Jag skrev ju om att jag skulle lägga upp ett recept på morotssoppa för ett tag sen. Bättre sent än aldrig eller hur? Jag har dessutom ändrat om det mesta den här andra gången jag gjorde den, man kan nästan inte säga att det är samma soppa längre. Smakerna passar perfekt, den är söt men lite stark på samma gång, varm och mjuk och med en klick creme fraiche eller turkisk yoghurt är den i mitt tycke perfekt nu på hösten.

4 normalstora morötter
1 squash
6 dl Vatten
1 st Grönsaksbuljong
6 dl mjölk
4 dl Vispgrädde
2 msk sweet chilisås
rikligt med curry
Salt och Peppar

en klick turkisk yoghurt eller creme fraiche

Koka morötterna och squashen i småbitar i vattnet med buljongtärningen. När det är mjukt så mixa det tills det blir slätt och utan klumpar, häll tillbaka i kastrullen. Koka upp tillsammans med mjölken, grädden och kryddorna. Häll i sweet chilisåsen någon minut innan servering och rör om ordentligt. Klicka i yoghurt eller creme fraiche när soppan är serverad. Det är det som gör den så god, tycker jag. Det kalla och lite syrliga passar så bra ihop med det varma. :)

Smaklig måltid!