Idag känns det som att jag är sugen på allt och lite till. Min syster pratade om pizza förut och på något vis fastnade det i mitt huvud för jag är verkligen så galet sugen på pizza. Istället har jag småätit lite fetaost, paranötter och några hallon i naturell kesella. Det går sådär.

Men för att inte misslyckas, jag ligger fortfarande bra till med kalorierna och vill inte sabba det, så tänkte jag gå och lägga mig nu. Det är det bästa för imorgon är en ny dag. Är det någon mer som lägger sig tidigt på kvällarna för att slippa tänka på allt man skulle vilja äta?

God Natt.

Dagens middag alltså. Mango chutney är kanske inte det bästa ur gi-synpunkt men what the heck.. jag tycker det är gott och jag har en öppnad burk som måste ta slut. :) Jag måste säga att det här var nog något av det godaste min lilla mun har smakat. Sött men starkt på samma gång. Jag skriver upp vad jag använde och man kan väl säga att det är för två personer eller en middag och lunch dagen därpå (vilket det kommer bli i mitt fall).

2 kycklingfileer
1 paket bacon
1 gul lök
5 färska champinjoner
1 stor klyfta vitlök
1½ dl vispgrädde
½ dl mango chutney
sambal oelek efter smak

Stek baconet i små bitar och låt det överflödiga fettet rinna av. Strimla kycklingfileerna och bryn i stekpanna. Häll sedan över tärnad lök och champinjonerna, pressa i vitlöken. Låt steka tillsammans någon minut eller två. Pytsa sedan över baconbitarna igen.

Klicka sedan i mango chutneyn, sambal oeleken och grädden och låt puttra tillsammans ett tag på ganska låg värme. Grädden hade nästan kokat in totalt när jag bestämde mig för att den var färdig. Salta och peppra om det behövs men jag tyckte inte att det behövdes.

GOTT! :)

För många veckor sedan så köpte jag ett par jeans som skulle fungera som motivation. Sen som ni vet så har jag gått upp mer än nödvändigt och jag har snarare kommit längre ifrån att komma i byxorna än innan. Jag gjorde en Jenny idag för att visa, för jag tänkte att det skulle bli ett sätt att visa framsteg för både mig själv och er.

Just nu känns det som att jag inte kan misslyckas den här gången, men så är jag bara på femte dagen in i leken också. Men när jag ser mina kurvor som redan visar neråt och att jag vet att jag äter och äter och äter (känns det som) så växer självförtroendet i takt med nedgången. Tack också för alla era svar på min undran med proteiner, jag har främst tagit till mig keso och kesellatipsen eftersom det är sånt som jag kan äta till frukost/mellanmål utan att behöva steka värsta biffen. :P Pelikan, jag ska skriva ett mail till dig med lite svar på din kommentar. :)

Jag har gått ner 2.5 kilo sen i torsdags morgon! Som jag skrev i inlägget under så är det främst vätska men det är strunt samma när det motiverar mig. Jag känner mig inte lika svullen längre och jag är ute på långa promenader varje dag.

---

Okej, jag har ingen anledning till att börja vara hemlig nu när jag har visat minsta lilla skavank innan. Jag har gått upp 8 kilo på 2½ månad och i torsdags vägde jag 94 kilo. (fy fan!) Så som ni förstår har jag verkligen struntat i allt och bara ätit mest det jag vill, alltså mest onyttigt helt tiden.

Vikt: 91.5 ( -2.5 || - 2.5 kg sen 12 november )
BMI: 34.4 ( - 1.0 sen 12 november )

Men det hjälper inte mig själv att hålla det hemligt, det är lika verkligt ändå. Så varsågod.

Det här är mina spalter från gårdagens mat. Som ni ser så försöker jag att äta så lite kolhydrater som möjligt (egentligen är nog det mesta av kolhydrater från att jag åt 2 clementiner och 1 dl osockrade hallon) och kompenserar det med fett och egentligen protein. Men ser ni vad jag ser? Proteinstapeln är verkligen alldeles för låg. Jag har inte en susning om hur jag ska kunna äta mer protein än vad jag gjorde igår.

Jag käkade någon slags äggröra med 2 ägg till frukost, 2 stora pannbiffar till lunch och sen åt jag iof en väldigt liten "middag" bestående av 3 ägg, lite korv och rullar av skinka och ost men eftersom jag också åt något litet var tredje timme så var jag faktiskt inte ens hungrig till middagen.

Men jag undrar - vad finns det för proteinrika källor som man kan äta som mindre mål, alltså inte bara rent kött och sånt till middag/lunch?

För övrigt så har jag förlorat 0.8 kg (vätska) bara sen igår. :)

Det är en månad sedan jag skrev något här, framför allt för att jag inte har haft något att skriva om men också för att jag har varit sjuk. I fyra veckors tid har jag varit ständigt förkyld med snuva i omgångar, hosta dag och natt och en slö kropp. Förutom detta så har jag vart nere i världens djupaste svacka och jag kan säga att jag kan nog använda båda händernas fingrar för att räkna gångerna jag har satt min fot utanför dörren.

Jag har varit hos läkare, förkylningen är bara att vänta ut och den är antagligen så långvarig eftersom immunförsvaret är kraftigt nedsatt under en depression. Däremot har jag fått en remiss till öppenpsyk där jag förhoppningsvis kommer att få börja prata med någon snart.

Jag har bävat inför det här men jag måste ändå vara ärlig. Jag har mer eller mindre ätit och ätit och ätit under de sista veckorna och det syns otroligt mycket på vågen. Jag tänker inte säga hur mycket jag har gått upp men det är tillräckligt för att jag skäms något enormt.

Idag har jag fixat iordning kontot på giviktkoll och jag har bestämt mig för att sträng koll är det enda som får hjälpa just nu. Jag vet att strikt gi funkar och även om jag tänker börja med rivstarten nu så är målet att äta mer efter balans i januari redan. Jag vill träna på gymmet och jag vill inte vara utan framför allt pasta. Men ja.. jag hoppas verkligen att det kommer gå bra och jag ska också åter igen bli av med sockerberoendet som har klängt sig fast i mig som aldrig förr.

Är ni fortfarande med mig trots min brist på självdisciplin och styrka? :)

... jag funderade lite och kom på att jag ville fråga (av nyfikenhet): Har du provat att ta hjälp av en dietist, Kognitiv Beteende Terapi eller medicinering någon gång? Eller är du kanske av åsikten att man ska klara att gå ner i vikt utan att ta hjälp av sådant?

Det var delen av en kommentar jag fick häromdagen och jag tänkte att jag skulle svara på den såhär inför alla. Det kanske är någon mer som undrar och om inte så är det ändå något jag har tänkt skriva om.

Jag är inte av åsikten att man definitivt ska klara av att gå ner i vikt utan hjälp. Men jag vet att jag egentligen inte har något fysiskt problem med att gå ner, hade jag haft det hade jag inte klarat att gå ner de 15 kilona förra våren. Så medicinering är egentligen inget alternativ för mig eftersom jag vet att jag kan om jag hittar motivationen och håller fast i den.
Däremot har jag ofta börjat fundera på att ta kontakt med en läkare för att komma vidare med att hitta en terapeut eller liknande igen. Förra våren drevs jag av rent jävlar anamma eftersom en då viktig person hade sagt till mig att jag inte skulle klara att ta tag i något i mitt liv. Dessutom gick jag och pratade med en terapeut en gång i veckan och även om hon inte var bra så hjälpte det mig lite.

I dagens läge så känner jag mest ingenting. Jag försöker hitta tillbaka till den där känslan jag hade när personen sa att jag inte skulle klara det men han betyder inget för mig längre och därför har orden ingen kraft i sig trots att han faktiskt hade rätt för jag har ännu inte klarat det. Förra våren trodde jag att jag kämpade för allt i mitt liv, nu är jag bara fast i en tjock vardagssmet där tiden bara flyter ifrån mig.

Men mitt svar på kommentaren är iaf att jag har mina tankar på att söka hjälp för mitt inre, det är nämligen det som sätter stopp för mig och egentligen inte det yttre. Ovanorna, rutinerna, självdiciplinen, mitt psyke och de essentiella problemen är det som gång på gång tar ifrån mig min kraft...

Jag skrev ju om att jag skulle lägga upp ett recept på morotssoppa för ett tag sen. Bättre sent än aldrig eller hur? Jag har dessutom ändrat om det mesta den här andra gången jag gjorde den, man kan nästan inte säga att det är samma soppa längre. Smakerna passar perfekt, den är söt men lite stark på samma gång, varm och mjuk och med en klick creme fraiche eller turkisk yoghurt är den i mitt tycke perfekt nu på hösten.

4 normalstora morötter
1 squash
6 dl Vatten
1 st Grönsaksbuljong
6 dl mjölk
4 dl Vispgrädde
2 msk sweet chilisås
rikligt med curry
Salt och Peppar

en klick turkisk yoghurt eller creme fraiche

Koka morötterna och squashen i småbitar i vattnet med buljongtärningen. När det är mjukt så mixa det tills det blir slätt och utan klumpar, häll tillbaka i kastrullen. Koka upp tillsammans med mjölken, grädden och kryddorna. Häll i sweet chilisåsen någon minut innan servering och rör om ordentligt. Klicka i yoghurt eller creme fraiche när soppan är serverad. Det är det som gör den så god, tycker jag. Det kalla och lite syrliga passar så bra ihop med det varma. :)

Smaklig måltid!

Jag tänkte skriva ut vad ni har tipsat mig om här i detta inlägget. Sen i framtiden om jag får mer tips eller hittar egna bra råd så ska jag fortsätta skriva ner här så blir det som en samling för mig och andra att kika på när inspirationen brister. :)

Det här är alltså tipsen som ni har kommit med och det blev många frukosttips. Fortsätt gärna att tipsa om ni har något ni känner att ni vill dela med er av så lägger jag till det. :)


Frukost:
Grov smörgås
Knäckebröd
Fil
Yoghurt
Gröt (graham, havregryn)
Ägg (kokt, stekt, äggröra, omelett)
Fruktsallad
müsli (havregryn, rågflingor, vetegroddar, linfrön, solrosfrön, havrekli, B-jäst, nötter, russin)
morotsstavar
fet ost
keso


Lunch/Middag:
Tacos utan bröd
Het köttfärsröra
Sallad med vit tryffelolja
Kött stekt i sweet chili sås, blandat med sesamolja och soya


Mellanmål:
Frukt
Skorpor med Te
Smoothie

Hej och välkommen till en grå måndag! :P

Vet ni hur mycket bättre man mår psykiskt av att inte hålla på att väga sig stup i kvarten? Det är en vanesak att vänja sig av vid men tillslut så tänker man inte på att vågen står där i badrummet. Jag tänker inte väga mig igen på ett bra tag, som jag har skrivit förut.

Jag undrar en sak... ni är ju ändå en del som läser min blogg och de flesta är väl viktkämpar på något sätt. Alla har hittat sätt att äta och röra på sig som passar dom. Vissa äter viktväktarna, andra lchf och säkert massa andra sätt. Jag har ju på den sista tiden ätit "vanligt", alltså ingen diet utan bara sunt förnuft men jag har kommit på att även om det känns bättre så tycker jag att mat är tråkigt.

Skulle någon vilja göra ett matschema till mig eller kanske om ni alla vill skriva lite olika frukostförslag, lunch och middag så kan jag plocka ut och göra ett schema själv av det? Jag kan givetvis publicera det här på bloggen också så att fler kan ta del av det. Det hade varit lite kul och spännande att se vad ni rekommenderar och framför allt få lite inspiration till att tycka att mat är kul igen. :)

Det enda jag kan säga är ett big no no är fisk. Jag äter inte fisk och det är jättesynd för det är ju så nyttigt men jag får helt enkelt inte ner det. Så shoot! :D

Jag vill må bra och jag vill komma i bättre form, det är mina huvudbyggstenar. Det är grunden till varför jag vill gå ner i vikt. Inte för att bli snyggare, inte för att få mer killar, inte för att kunna klämma mig i ett par byxor i storlek 34 eller vad det nu kan vara som många har som mål. Jag vill bara må bra och känna att kroppen är i form. Så varför stannar jag kvar i ett destruktivt beteende?

Jag vet hur man fixar detta, hur man kommer i mål. Jag har kunskapen lika tydligt i huvudet som skrivet med spritpenna på en blackboardtavla. Jag vet att det enda som krävs är att äta mindre mål oftare på dagen och att röra på sig så att man tar in mindre energi än man ger ut. Att aldrig ens smaka på en enda chokladbit för att det slutar med att man tar två nästa gång och plötsligt sitter man där med hela chokladkakan i magen. Låta frestelserna vara totalt helt enkelt. Piece of cake, eller hur? Nja...

När jag sköter mig prickfritt så känner jag så tydligt att jag mår bättre. Jag blir gladare, piggare, mindre huvudvärk som jag ofta dras med överlag, känner mig lättare, kroppen är mindre svullen, jag sover bättre och längre. När jag inte sköter mig så mår jag alltså motsatsen till detta - alltså dåligt både fysiskt och psykiskt. Jag har kommit på mig själv med att skälla på mig själv. Mitt dumma fåne, gör det bara! Varför är det så mycket lättare att strunta i det som gör en gott för att det är lite mer arbete bakom? Varför är det så lätt att lyssna mer på huvudet än på kroppen som säger nej, nej, nej - inte en bulle!

Jag läste någonstans att den starkaste människan är den som alltid reser sig upp när hon har ramlat. Gosh, jag måste vara så stark att Pippi kan slänga sig i väggen men ja, jag ger inte upp. Jag måste bara bygga mig ett starkare psyke som stöttar min kropp. Det är som ett föräldraskap, mamma och pappa måste vara överens om reglerna för att barnet ska få den bästa uppfostran. Min kropp är mitt lilla barn och kropp och huvud måste komma överens för som det är just nu får helheten blandade signaler i form av en jojo på vågen...

Förra vintern så var jag inne på aromboden och jag måste säga att det blev min favoritsida när det kommer till att handla online, nästan på direkten. Jag är ju en sån där typisk höstmänniska, jag älskar när mörkret kryper över oss och man får tända levande ljus på kvällen eller när man kryper upp i soffan med ett gott te. Jag är inte så förtjust i att dricka stora mängder te dock utan oftast smuttar jag på det tills det nästan är iskallt men med minst hälften av teet kvar. :P

Det finns det allt möjligt att sukta efter - teer, smaksatta kaffen, marmelader, oljor, godis, chokladpinnar och även massa olika kryddor. Kryddor passar mig bättre egentligen för jag älskar att exprimentera med matlagning. När jag lagar mat så är det ingen ide att fråga vad jag har haft i och för sitt eget bästa kanske man inte ska veta heller för ibland har jag lite konstiga ideer för mig - typ curry i köttfärssåsen.

Vad jag egentligen ville säga var att jag tycker att ni alla ska ta er en titt på aromboden.se om ni är som mig. Kryddorna jag köpte förra året är på bottenskrapet och det är dags att köpa lite nytt. Tänkte bla testa en pepparkakskrydda nu inför julen, en krydda som heter African Ribb med vittvin som lät riktigt spännande men också lite nya teer. Det är också jättebra saker att ge bort i födelsedagspresent eller julklapp, det har jag gjort och det tycks vara mycket uppskattat.

Jag menar, hur skulle man kunna motstå att dricka ett te från sin älskade som heter "Kärlekste" eller kanske ge ett te med namn "Värm ett fruset hjärta" till en vän som känner sig låg i höstrusket? :)

Jag har ju inte direkt särskilt många helkroppsbilder när jag är påklädd om man säger så, ni vet mer hur jag ser ut mer eller mindre naken än hur jag ser ut med kläderna på. :P

Men jag testade hela "outfiten" för dopet som äger rum på söndag, som jag skrev om för ett tag sen. Jag måste säga att jag känner mig riktigt fin och det var ju det som var tanken. Trots att jag inte har gjort ett smack med håret och inte en sminkgnutta i fejan just på denna bilden så känner jag mig ändå fin så frågan är om det kommer kännas ännu bättre på söndag då när jag har gjort iordning mig på riktigt? Den största utmaningen kommer definitivt att bli att kunna gå med stövlarna, klackarna är skyhöga för mig som är van vid att endast använda converse och skatedojor.

Klicka på bilden för större.

Jag tänker inte be om ursäkt för att jag inte bloggar men jag vill ändå bara säga att jag inte har någon lust för tillfället att blogga. Det kommer när det kommer och jag är ganska säker på att det kommer snart. :)

Jag har ju inte vägt mig på ett tag nu och det känns faktiskt befriande. Jag har däremot ramlat ner i sockerträsket igen och den enda anledningen var att jag trodde att jag var starkare än vad jag var. Så när jag tar kraft till mig nästa gång, för ja - det blir en nästa gång, så tänker jag inte ens tillåta mig att smaka minsta lilla sockrigt. Det är inte värt det i längden.

Jag har funderat mycket på varför det är så mycket svårare denna gången att gå ner i vikt än förra men kan inte riktigt komma på något. Jag hade nog väldigt lätt förra gången helt enkelt som förlorade över ett kilo i veckan nästan varje vecka. Men jag går som sagt hellre ner långsamt, långsamt och stannar kvar än rusar ner och går upp allt igen. Det rätta sättet är det bästa sättet. Det jag ville säga var att jag äter inte lika strikt nu och jag äter vad jag vill men tänker på mängden och trots att jag inte väger mig är jag ganska säker på att jag åtminstone inte har gått upp något. Det känns inte så iaf.

Hoppas allt är bra med er och tack för era inramlande kommentarer även om jag är dålig på att svara för tillfället! :)

Jag skulle gå och lägga mig för en timme sen men kikade in lite snabbt på bloglovin och topplistan över hälsobloggarna, där den här bloggen är placerad. Jag har tänkt på det förut men slogs ännu mer av det ikväll när jag gick in på några av dessa "anorexiabloggarna", eller vad man nu ska kalla dem.

Jag kan bli ledsen på att "såna" bloggar ska ligga på topplistan över hälsa. Hälsa är väldigt mycket och olika för alla, antar jag. Det är också skillnad på anorexiablogg och anorexiablogg. Det finns många som bloggar om sin väg till tillfrisknandet och det tycker jag verkligen är hälsa i högsta grad. Men alla dessa andra, där det redovisas exakt hur lite människorna bakom skärmen faktiskt äter men fortfarande har fet ångest för att dom äter för mycket, de bloggarna där vartenda inlägg har en medföljande bild på benrangel som ska fungera som thinspiration eller vad sjutton dom nu kallar det.

Jag är medveten om att jag antagligen är ute på djupt vatten som skriver detta och jag tar mer än gärna emot era åsikter så länge det är på ett civiliserat sätt. Anorexia och Bulimi är sjukdomar, sjukdomar tillhör hälsa - absolut. Jag antar att det jag reagerar på är att jag har uppmärksammat så många bloggar med ohälsa inom kategorin att jag blir lite orolig. För ju mer lättåtkomligt man kan hitta sånt här, desto lättare är det att ta det som motivation att göra likadant. Precis som att ni skriver till mig att jag är en motivationskälla, så blir ju också dessa tjejer (har inte sett någon kille) det på samma sätt för andra som kanske redan har halkat in i det tankesättet men som pga bloggarna fastnar ännu mer. Jag vet egentligen inte.. men ändå tänker jag.

Den här bilden på Kate Moss har jag sett många gånger, inte bara i de tidigare nämnda bloggarna utan också i andra sammanhang och oftast är det för att människor tycker att hon är så sjukt snygg och har en perfekt kropp på denna bilden. Det tycker inte jag, jag tycker att hon är galet smal. Alldeles för smal och jag skulle hellre se ut som jag gjorde för 10 kilo sedan för resten av mitt liv, än att vara sådär smal. Om man jämför med bilden på Jessica Alba som jag har letat fram så är det säkerligen inte många kilon som skiljer men ser ni ändå skillnaden?

Jag tycker att Jessica är den som är sjukt snygg. Hon har former på kroppen, en liten kula eller vad man ska säga om magen men hon är ändå smal. Bara det faktumet att revbenen inte syns gör att hon ser hundra gånger hälsosammare ut än Kate och att armarna ser ut som armar istället för tändstickor. För mig är Jessicas kropp min drömkropp men jag lever i verkligheten och jag vet att jag inte skulle kunna se ut sådär även om jag inte var, eller hade vart stor innan. Det är nog inte heller hur jag tänker mig mitt ideal, min idealkropp är definitivt några kilon till.

Sen får man ju ta till sig att båda bilderna är retuscherade otroligt mycket. Men nu har jag gjort en jämförelse med just dessa två bilder i det skicket dom är. Vad tycker ni?

Läste också att Jessica faktiskt var diagnostiserad med anorexia 2001 men är friskförklarad sen länge...

Jag har blivit sämre än kass igen på att svara på era kommentarer, det kommer lite respons från mig snart. Jag är väldigt tacksam för era peppningar och det är inte så att jag är otacksam och struntar i er. Jag vet bara inte vad som har hänt med mig men jag börjar fundera på om jag har någon slags brist på järn eller liknande. Det spelar ingen roll hur mycket, lite eller lagom jag sover för jag vaknar trött och sen är jag trött resten av dagen. Det spelar ingen roll om jag tränar och har en dag på språng eller om jag sitter vid datorn hela dagen för jag är ändå trött. Jag har känt såhär större delen av sommaren men har då tänkt att det är för att jag har varit deprimerad, de sista veckorna har det nämligen blivit värre. Jag ska ringa läkaren på måndag om det inte blir bättre för jag är trött på att vara trött. ;)

Nu sitter jag här med träningskläder på för tanken var att gå till gymmet - för en timme sen. Jag kom inte längre än såhär innan luften gick ur mig men min kompis är på väg för jag tänkte att om hon kommer så har jag inte lika lätt för att skita i gymmet totalt.

Jag har planerat massa inlägg i huvudet dessutom som inte tycks komma längre än så för tillfället. Men nångång lär det dyka upp lite recept på morotssoppa, bilder på en supergod laxsallad, en andra nötspecial och lite funderingar. Väntar man på något gott väntar man aldrig för länge eller är det inte så? :)