kan jag bli smal?

Som ni har märkt så har jag inte skrivit något på ett bra tag. För längesedan pratade jag med Jenny om press, dåligt samvete, ångest och krav från mig själv som kommer från denna bloggen. Som ni vet har jag börjat om gång på gång och jag har gång på gång halkat av min väg mot "smal". Jenny är så himla smart och världens bästa lyssnare så hon fick mig att förstå att den här bloggen kanske är ett passerat kapitel.

För att detta inte skulle bli ännu ett snabbt beslut som sedan skulle ångras så tog jag min lilla tid på mig att tänka, fundera och testa på. Imorgon har jag levt en fjärdedels bit på vägen mot hundra år gammal - jag fyller 25 år. Med detta säger jag också hej då till den här bloggen för alltid. Jag kommer inte skriva mer här.

Mina värderingar och tankar har förändrats sen jag startade den här bloggen. Jag vill fortsätta skriva men jag vill inte längre vara en viktbloggare. Jag vill skriva om min hälsa och med det menar jag att jag vill skriva om vad som gör mig ledsen och hur det känns inuti, vad som gör mig glad och hur det känns men fortfarande även ha med vikten på ett hörn. Jag vill skriva om mat och lägga upp recept som jag har gjort men jag vill vara mer än bara en viktbloggare. Jag vill vara Anna som skriver om hur det är att vara tjock, deprimerad men ibland glad och som försöker ta sig upp från botten till livet som det ska vara.

Så jag ber er, ni som vill fortsätta läsa om mig ur ett större perspektiv och med mer ärlighet - ni får gärna följa med mig. Men ni som tror att jag kommer fortsätta att skriva om att vikt är hälsa, ni tror fel. Hälsa är så mycket mer än att bli smal. Hälsa är att hitta en balans mellan lycka, glädje, bra mat osv och sorg, tårar och att få äta precis vad som helst nångång då och då utan att ha ångest för det. Hälsa är att hitta sättet som man kan leva på för resten av livet och må bra.

Gah vad trött jag är! Fast samtidigt inte men det är mycket nytt att vänja sig vid och tiderna tar nog ett tag att komma in i. De 6½ timmarna jag spenderar i bageriet varje dag är smått kaotiska och de flesta dagarna har det inte funnits tid till raster. Jag har gått ner 2 kilo men dessvärre av den anledningen att jag har ätit superdåligt. Jag hinner inte och när jag väl är hemma så känner jag inte hungern och stupar i säng nästan direkt.

Men förhoppningsvis blir det bättre när jag börjar lära mig hur mycket tid jag behöver på morgonen, hur jag effektivt ska få i mig något på fem minuters paus mellan degarna osv.

Men ja.. jag känner mig mer levande än jag har gjort på länge, åtminstone under denna veckan. Vilket också gör att bloggen kommer hamna i skymundan nu, jag har helt enkelt ingen energi eller tid att uppdatera. Vi får se vad framtiden säger och det kommer förhoppningsvis något inlägg då och då. Men nu vet ni varför.

Två dagar av min utbildning har nu passerat och min hjärna är överfull av så mycket information och viktigt vetande att jag känner mig vimmelkantig. Jag är livrädd och otroligt glad, förväntansfull och taggad på samma gång. Det är ett mycket tuffare yrke än jag hade kunnat drömma om.

Jag vill inte berätta för er om vad jag har fått reda på idag för då lär ni aldrig äta bakelser och bröd igen - fast det kanske är det jag borde göra? Men jag kan säga som så att risken för att jag kommer äta överdrivet mycket av något som tillverkas är ganska liten. Fy för allt man har i degar egentligen...

Det blev bara detta uppdaterandet. Det blir inte så mycket rutiner som jag hade trott eftersom schemat är lagt som så att måndag och onsdag börjar jag 6.15 för att tisdagen och torsdagen börja 12 och sluta vid 18. Fredagar är mellan 8-13 så det känns mer överkomligt. Med andra ord har jag precis kommit hem och måste gå och lägga mig direkt så jag orkar upp vid 4 imorgon bitti. Som ni förstår kommer uppdateringen inte bli så bra som jag hade hoppats innan jag åtminstone har vant mig vid mina nya dagar. :(

Jag har inte sovit på över 1 vecka pga hosta och tillsammans med mobilkort så blir det inte den bästa bilden. Men ville ändå visa min nya "skoluniform". ;) 2 dagar kvar och sen är det dags.

Jag har bävat för att handla kläderna hela sommaren, anledningen till att jag inte har köpt dem förrän idag. Nämligen storlekar. Jag har oroat mig för att det inte skulle ha funnits så stora storlekar som jag behöver och att behöva prova om och om igen för att hitta något som passar. Jag hatar att stå i provrummen, ni vet säkert hur det är. Väl där idag gick det bättre än jag hade föreställt mig men ändå var det jobbigt. Den största storleken jag har haft på byxor är 46 så därför sa jag till expediten att jag ville ha en sån, för att vara på den säkra sidan och hellre byta ner mig (som att det skulle hända). Men det var sjukt små storlekar! Jag menar, jag har fortfarande 44 och på vissa 46 i alla mina vanliga byxor. Nu fick jag köpa 48 och dom är ändå för små men det får duga. Förhoppningsvis blir det som en sporre att gå ner i vikt så att dem passar.

Det är skönt att ha det gjort nu iaf, jag börjar bli galet nervös för måndagen men jag pratade om det när jag var hos psykologen igår och det känns lite bättre. Jag har fått en del tips och råd så jag ska verkligen försöka tänka positivt och göra det bästa av saken.

Bagare Anna. Fast målet är att bli konditor Anna. Visst klingar det bra? :)

Efter två toarullar och ett paket med näsdukar så börjar snuvan avta men hostan tyvärr tillta. Men jag kommer snart tillbaka, kroppen har inte segrat över viljan så det känns fortfarande positivt att mina nya rutiner kommer kunna fortsätta när jag väl är frisk.



Jag har gjort små förändringar i mitt lilla rum också för att känna positivitet flöda (man kan ju försöka iaf). Jag har märkt att jag har blivit beroende av ljus och jag gillar inte alls de där mörka, burriga färgerna längre som jag älskade förr. Vitt ska det allra helst vara och jag är den som tror starkt på att vilka färger vi omger oss med påverkar hur vi mår. Jag har orden "Carpe Diem" skrivna på väggen, blomstergröna hjärtan i fönstret, fotografier på människorna jag tycker om står framme, böckerna som jag älskar, vita möbler, så ljust rosa väggar att man måste ha något vitt att jämföra med för att se att det är just rosa. Enkelhet och Anna. Det är vad jag vill omge mig av.

Gårdagens middag - orientalisk räkpanna med matvete och grönsaker

Nu har jag vart ute på dagens promenad innan frukost, var även ute igår plus att jag var på gymmet. Idag blir det utmattande men förhoppningsvis roliga äventyr inne i staden, kulturkalaset sätter ju igång och ikväll spelar Timo Räisänen. I will be there! :D

Jag har även börjat skriva upp allt jag äter igen, det var så mycket lättare för mig att inte äta dumt när jag hade koll på allt. Jag har även bestämt mig för att försöka ta bättre hand om min blogg och er läsare. Som ni vet är jag värdelös på att svara på kommentarer och att uppdatera mer regelbundet. Men jag ska göra mitt bästa för att bli bättre.

2 veckor kvar tills utbildningen börjar - yihoo! :D

Jag trivs inte med mitt utseende. Häromkvällen försökte jag hitta den senaste bilden på mig själv och jag insåg att den var tagen i januari. Det är rätt längesen.

Jag trivs fortfarande inte med mig själv och det jag ser i spegeln men kände ändå att det var dags att försöka ta en ny bild. Jag kämpar stenhårt med att acceptera mig själv på alla nivåer och det går väl sådär, vissa dagar är det lättare och andra är det svårare. Men idag är en bra dag, vågen visade lite minus imorse och jag har tagit en lång promenad under dagen. Lagom med 20 grader nu också istället för hettan. Det gäller att försöka se det positiva istället för det negativa. :)

Jag skulle ju uppdatera igår med foton på allt jag åt men dessvärre blev mina planer för dagen ändrade så på förmiddagen fick jag 20 minuter att packa en väska och sen bar det iväg och jag kom hem alldeles nyss. Nu ska jag göra lite ärenden och sen iväg igen och kommer hem sent ikväll och imorgon bitti åker jag igen för en lång dag.

Men inlägget kommer men kanske först på fredag när jag faktiskt har tid att fixa med bilderna. Ha det så gott i sommarvärmen tills dess, det ska jag ha. :)

Innan jag åkte till Stockholm hade jag fått till rutinerna ganska bra med träning, promenader och kost. Sen hände något för sen dess har jag inte lyckats komma tillbaka och sockerberoendet har till och med ökat även om det, tack och lov, bara har visat sig med ett knappt halvkilo på vågen. Men om exakt 4 veckor startar utbildningen och jag vill verkligen ha kommit tillbaka till mina bra rutiner tills dess.

För det första ska jag börja redan nu med att komma in i en ny sovrutin. Förhoppningsvis kommer det inte bli lika tufft att plötsligt börja gå upp vid 4 på morgonen om jag börjar gå upp lite tidigare i taget redan nu. Sen ska jag verkligen gå mer promenader igen men har hela tiden haft massa ursäkter för att "slippa" under dessa veckorna. För varmt, för regnigt, för trött, jag gör det senare... men "senare" kommer aldrig.

Men viktigast av allt är att komma ifrån sockerberoendet som har smygit på sig allt mer. Idag har jag inte ätit något sött alls (då menar jag godis, läsk, saft osv för frukt kommer jag fortsätta äta och sånt som är naturligt sött) och jag åt middag för en stund sen. Jag har liksom ätit något sött nästan varje dag efter middagen och framåt kvällen och jag känner redan huvudvärken när jag nu inte tillåter mig själv det. Men jag har klarat det förut och jag klarar det igen.

Från och med imorgon kommer jag vara själv hemma i några dagar och jag har köpt hem massa sallad, avocado, granatäpple, paprika, svamp mm... Jag ska bara ta mig förbi dessa första dagarna som jag vet är jobbigast och sen blir det lättare och lättare.

Jag tänkte också att jag skulle göra en kul grej imorgon. Ni vet EFIT (Ett Foto I Timmen)... jag tänkte göra en liknande sak fast med allt jag äter under morgondagen. Lägga upp bilder och visa er hur en dag kan se ut när jag sköter mig och som jag vill att alla dagar ska vara. Så kika in imorgon. :)

På tåget hem. Varje gång jag åker tåg slår det mig hur vackert Sverige är. Jag tycker att vi borde uppskatta vår fina natur mer och ta hand om den bättre. ♥

Nu är jag hemma från Stockholm, eller ja... jag kom hem i veckan men en blandning av sömnbrist och en svacka i själen har gjort att jag inte har orkat något alls.

I början av min vistelse gick det bra med mat och motion, men allt eftersom värmen blev varmare så orkade vi liksom inte hålla igång på samma sätt. Vem orkar turista i stan när det är 30 grader varmt? Sen har jag som sagt varit riktigt låg ett bra tag nu och det började redan i Stockholm så jag har inte alls tänkt på vad jag har ätit. Vissa dagar blev det nästan inget alls och andra dagar har jag nästan rullat fram. Jag mår inte bra av detta och imorgon tar jag på hårdhandskarna igen.

Vågen visade åtminstone 93.2 kg i... hm, torsdags tror jag det var. Det är verkligen super! Jag har också märkt att eftersom det går så långsamt för mig neråt så går jag inte upp flera kilon när jag har såna här svackor när jag äter dåligt och mycket. Det känns bra!

Sen har jag väldigt bra nyheter att dela med mig av! Kommer ni ihåg intervjun jag skulle på? JAG KOM IN! Det var över 70 sökanden för 20 platser och JAG kom in! Det känns fortfarande lite overkligt att jag ska utbilda mig till bagare/konditor som är det roligaste jag vet. Jag har haft en dröm sen jag var 15 att en dag ha ett eget cafe och den här utbildningen är mitt första steg på vägen. Jag är givetvis lite nervös också och det är många tankar som cirkulerar med tanke på min bakgrund av att inte avsluta saker jag påbörjar. Men eftersom jag också ska börja i psykoterapi till hösten så är jag hoppfull att jag kanske för en gångs skull kommer lyckas med något. Yay!

Så i höst kommer jag få rutiner, något att göra på dagarna och förhoppningsvis kommer mina sömnproblem försvinna för annars vet jag inte hur jag ska orka vara i skolan 6.15 varenda dag. :D

8.00 - Rask promenad
9.00 - Frukost utan kolhydrater
10.00 - Gymmet
12.30 - Lunch
16.00 - Middag
19.00 - Frukt/Nötter
20.00 - Kvällspromenad
21.30 - Lätt kvällsmål
22.30 - Stänga av datorn
23.00 - Sova

Rutinerna ska bli bättre och framför allt ska jag gå ännu mer promenader. Givetvis ska jag inte träna på gymmet varje dag och kvällspromenaden ska bli mer en lugn promenad och njuta av den fina sommaren men jag är ändå övertygad om att det kommer göra skillnad. Framför allt måste jag komma ifrån den här förbannade datorn mer och en obligatorisk promenad på kvällskvisten hjälper mig med det. Att ha en tid att gå och lägga sig på och gå upp på tror jag också kommer kännas bättre plus att jag tänkte börja läsa bok på kvällen innan jag somnar istället för ljudbok eller film/serie som jag oftast somnar till.

---

Jag vet inte hur många gånger jag får kommentarer att jag borde utesluta kolhydrater så kommer allt lösa sig och kilona kommer rasa. Jag vet inte hur många gånger jag har skrivit i olika inlägg att det inte är ett alternativ som passar MIG. Ja, jag kommer säkert att tappa kilon, det var ju trots allt så jag gick ner 2008 men jag har förändrats sen dess. Jag vill inte längre bara gå ner i vikt. Jag vet att det är det jag har skrivit om väldigt mycket på sistone men det är ju för att jag är frustrerad. Att äta lagom och varierat som jag gör nu är det som känns bäst för mig, det som gör att jag känner att jag lever och inte bara strävar efter något annat.

När jag inte får äta bröd och pasta (fullkorn) då och då så känns allt jobbigt för mig. Jag menar inte att allt ska vara lätt utan man får kämpa men det gör jag nu också. Från och med nu kommer jag äta frukost utan kolhydrater och det får räcka. Jag blir så less att jag ska behöva försvara mig hela tiden för att jag vill äta kolhydrater. Det är så många som har präntat in att det är den enda lösningen, precis som att förr skulle man verkligen inte äta fett och se nu - nu SKA man äta fett.

Varför skulle ni, anti-kolhydratsmänniskor, ha mer rätt än mig angående min egen kropp? Ni har rätt med vad som passar er men tro inte att ni vet vad jag mår bäst av.

Så snälla, sluta kommentera att jag borde äta gi eller lchf. Jag är superglad för era tips och råd men just på den här punkten sätter jag foten i backen nu. Jag kommer fixa det här på mitt vis och om ni tycker att jag klagar för mycket på den uteblivande viktnedgången så sluta läsa här helt enkelt. Jag är stolt över mig själv för jag anser faktiskt att jag gör allt jag kan för att hitta en lösning som passar just MIG och som gör att jag mår bra både fysiskt och psykiskt.

Läkaren ringde i torsdags och meddelade om mina prover jag tog i veckan. Sist var värdena precis på gränsen till dåliga men den här gången var jag helt i mitten av vad som var bra, alltså normal ämnesomsättning. Jag hade nästan hoppats på att det skulle vara dåligt för att få något slags svar. Med de resultaten så sa läkaren att det fanns inget hon kunde göra för mig överhuvudtaget utan att jag fick fortsätta som jag gör och helt enkelt hoppas på att det släpper. :(

Jag har läst igenom alla era tips och ord nogrannt och tänkte sammanfatta det här för även andra att ta del av.

- Powerwalks och inga kolhydrater.
- Regelbundna måltider 5 ggr/dag.
- Vila från träning.
- Dricka massa vatten.
- Ge allt du har med träningen.
- Personlig tränare.
- Unna dig gott 1 dag/vecka.
- Gå och cykla istället för bil.
- Minst 7 timmars sömn.
- Matschema.
- Cambridge.
- Skriva upp ALLT du äter.
- Variera träning.

och framför allt så har jag fått mest kommentarer om att jag svälter mig.

Mina svar på tal, för att förklara:

- Jag har börjat gå mycket mer promenader nu sen jag skrev om det, jag äter kolhydrater men håller det till långsamma. Jag har försökt förklara att jag vill inte utesluta något utan jag vill äta varierat och lagom av allt vilket också utesluter cambridge.

- Jag äter med 3½-4 timmars mellanrum vid varje måltid. Jag har svårt för att äta tidig frukost och jag går upp vid 9-snåret varje dag vilket gör att jag "hinner bara" äta 4 måltider om dagen. Jag skriver upp ALLT jag äter även om jag har käkat nån kaka eller vad det kan vara. Jag har till och med köpt en våg för ett tag sen för att verkligen vara säker på att jag inte överäter utan att vara medveten om det.

- Jag dricker minst 2 liter vatten om dagen numera, dagarna när jag har tränat blir det ännu mer.

- Personlig tränare har jag verkligen inte råd med. Jag tränar ungefär 2 timmar, 3-4 dagar i veckan. Av de 2 timmarna är det 30-50 minuter styrketräning och resten kondition på olika maskiner. Alltså har jag mycket vilodagar och jag tränar främst kondition men gillar att styrketräna också för det känns som jag blir fastare av det.

- Jag har ingen bil eller körkort och jag tar mig överallt med cykel eller promenad. Jag sover mellan 8-9 timmar varje natt när jag har mina bra perioder men jag kan inte styra över mina sömnsvårigheter. Vi har matschema i familjen och jag äter inte lika strikt på helgerna men har nästan slutat helt med godis, choklad, glass och jag bakar inte längre vilket är det jag älskar att göra mest av allt.

Jag använder hälsovakten varje dag som räknar ut hur mycket kalorier jag tar in och ut. Min inställning där är att jag ska äta 500 under. Så en dag som jag inte rör mig särskilt mycket på äter jag runt 1500 kalorier. Har jag tränat och gjort av med tex 500 kalorier så äter jag 2000 osv. Jag svälter mig inte. Det är till och med dietistens rekommendation från början. Jag kan inte äta mer, vissa dagar får jag tvinga mig att äta mer än vad jag egentligen orkar bara för att komma upp i kalorier.

Jag ville bara skriva ett inlägg om det här för att förklara. Jag vet att jag gör allt rätt och det finns egentligen inte så mycket att ändra på. Visst, jag kan bli ännu mer strikt med VAD det är jag äter men jag känner att jag börjar balansera på gränsen till besatthet. Men en förändring måste ändå ske eftersom det här uppenbarligen inte fungerar. Men det får jag skriva ett annat inlägg om för jag beundrar den som har lyckats läsa sig igenom hela den här romanen hitills. :)

Egentligen är jag emot alla dessa metoder i form av soppor och tabletter och allt som finns. Men jag har funderat länge och jag är inte riktigt säker än men jag tror att jag ska testa en intensivperiod nu ett tag med Modifast-soppor. Att dricka såna 2-3 gånger om dagen och äta middag eller lunch som vanligt samt ett mellanmål.

Jag känner mig rätt nöjd med mina nya rutiner, med hur jag äter och tränar men samtidigt är jag som sagt jätteless på att det händer så lite som syns. Jag hatar att jag går emot mig själv med det här men jag hatar hur jag ser ut ännu mer. Men jag får se, jag drack en vaniljdryck nu för en stund sen och det är egentligen det första jag har smakat på och den var väl kanske inte supergod men ändå helt okej. Jag är absolut inte ute efter en lösning och jag tänker inte att jag ska gå ner hur mycket som helst med hjälp av detta utan det är mer som en kickstart i sådana fall, att jag kanske kan få lite styrka från resultat som gör att jag känner mer motivation att fortsätta som jag gör redan nu.

Vad tror ni? Är jag jättedum som funderar på det här när det går emot mina principer och finns det någon/några som har druckit Modifast som har något att säga om det?

Jag måste säga att antingen vet jag inte alls vad den innebär, den där vårdgarantin, eller så har jag faktiskt rätt att vara upprörd. Jag trodde att den innebar att man skulle få den hjälpen man behöver inom 90 dagar från och med den dagen man söker hjälp. Har jag det helt om bakfoten?

I november var jag hos läkaren och hon skickade remiss till öppen psyk här i kommunen. I mitten på december var jag där på en utredning där jag fick berätta om mitt liv från start till nutid plus lite till. I mitten på januari träffade jag en specialistläkare som skrev ner ännu lite mer och några dagar efter mitt besök hos henne så ringde hon och berättade att man hade kommit fram till att jag var i behov av en psykolog. So far so good.

Sen i januari har jag alltså väntat på att få en tid till en psykolog. Igår, över 3 månader efter den sista kontakten - 5 månader efter den första kontakten, så fick jag en tid hemskickad i brevlådan. OM EN MÅNAD! På denna lappen stod det ungefär såhär: Jag skickar denna tiden för att vi ska prata OM du behöver en psykologkontakt. Det är bara en planering och OM du fortfarande är i behov av det så sätts du på en väntelista där vi är två psykologer som kallar patienterna i tur och ordning. What the..? Hur länge ska jag behöva vänta egentligen? Jag är trött på att vänta.

På vårdguiden står det såhär:

Anser läkaren i den specialiserade vården att du behöver behandling ska den inledas så snart som möjligt – senast inom 90 dagar efter beslutet om behandling.

Läkaren beslutade ju faktiskt att jag var i behov av behandling och skulle få en psykolog. Alltså borde jag ju fått påbörjatt en behandling redan nu? Har jag helt fel?

Det finns flera anledningar till varför det känns extra jobbigt att jag har ansträngt mig utan resultat den senaste tiden. Det är mycket speciella tillfällen som är på väg att hända nämligen. På pingstafton ska jag på bröllop där jag också ska vara fotograf. Det hade ju vart kul om jag hade kunnat njuta av dagen istället för att tänka på hur jag ser ut, som jag mest gör hela tiden ute bland folk just nu.

Sen i början på juni så tar min bror studenten och då blir det stort kalajs med hela stora släkten som jag annars aldrig träffar. Jag ville verkligen ha gått ner en del i vikt till dessa dagar och framför allt för att sist jag träffade hela min släkt så hade jag gått ner som mest och fick så galet mycket beröm för hur duktig jag var. Nu känns det som att folk kommer definitivt snegla och inse hur misslyckad jag har blivit som har gått upp allt igen. Det kommer bli en svår dag.

Dessutom är det meningen att jag ska åka till Stockholm nångång snart och träffa nya och gamla vänner. Det handlar liksom inte vad andra ser eller tycker. Det handlar inte om att mina vänner inte ska tycka om mig för den jag är utan det handlar om vad JAG tycker och tänker om mig själv. Hur jag känner mig inuti strålar ut för andra att se och jag vill ju bara ha tillbaka styrkan, självförtroendet och utstålningen jag kände sommaren 08.

Men ärligt talat. Det känns som att jag har börjat acceptera läget och gör det bästa av situationen. Jag har beställt tid hos läkaren men väntetiden är ju enorm och jag måste vänta till den 2 juni. Jag fortsätter att äta som jag ska och jag har kommit igång med att träna igen efter förkylningen. Förhoppningsvis kanske det blir så att jag kommer rasa neråt när kroppen har insett att det här är min nya levnadsstil.

Nu börjar kaaaanske förkylningen att ge med sig. Har inte lika mycket snuva och har inte längre ont i bihålorna eller öronen. Har dock börjat hosta vid minsta ansträngning så gymmet får vänta några dagar till och promenaderna får duga i lite långsammare takt.

Idag ska jag till dietisten igen. Har bestämt mig för att detta är sista besöket om hon inte säger något annorlunda. 3 gånger måste ju ändå räknas som att man har gett det en ärlig chans? Jag har riktigt ont om pengar så bara att betala resan fram och tillbaka ger mig ont i magen av ångest. Men som sagt.. får se vad hon säger idag.

Att jag fryser har inte gett med sig heller, sover fortfarande med täcke, filt, överkast, tjocktröjor och långbrallor. Jag antar att det får vara så för det är inte så mycket mer jag kan göra åt saken. Vissa kvällar känns det som att jag ska bli galen för det är verkligen påfrestande att frysa precis dygnet runt. Men men...

Hoppas allt är bra med er och njut av solen som åtminstone skiner här idag! :)

Varenda gång jag kommer igång med träningen så blir jag förkyld efter cirka 2-3 veckor. Jag har varit lite låg de senaste dagarna och mest spenderat den fria tiden i min säng framför filmer. Eftersom jag också är allergisk mot pollen så nyser jag en del för tillfället. Igår kväll inget undantag men det var så konstigt för efter en nys så blev jag kaboom - förkyld!

Natten har varit hemsk och jag vaknade helt svullen i både hals och näsa, öronen är känsliga och huvudet dunkar. Men jag hade nästan väntat på att det skulle komma. Nu ska jag bara ta hand om mig ordentligt och anstränga mig extra bra med bra kost och snyta mig ofta, vara så varm jag kan vara osv. Det är ju ett känt faktum att kommer man av sig i rutinerna såhär tidigt är det skitsvårt att komma tillbaka och gymmet är ju trots allt min nya (gamla) vän. :)

Jag träffade en av mina bästa vänner häromdagen som jag inte har träffat så mycket den senaste tiden. Vi pratade ikapp om livet i allmänhet och hon frågade hur det var med mig. Jag sa att det är rätt skönt för sen jag började träna igen så är det lättare att inte fokusera på hur allt annat är runt omkring mig. Genom att trötta ut kroppen så känns det som att hjärnan har inte lika mycket energi till att gräva ner sig i mörkret och det tycker jag är hur skönt som helst.

Däremot har jag blivit otroligt frusen på den här veckan som har gått, jag fryser nästan hela tiden och mina händer, näsa och läppar är nästan alltid iskalla. Är det någon som också känner så eller vet om det är relaterat till träningen överhuvudtaget?

Idag har varit en lång dag, jag försöker komma in i en rutin med att träna två dagar på gymmet och sen vila en dag men att ändå gå promenad den dagen. Men jag blir så rastlös, tänk att jag märker skillnaderna så fort. Men att träna varje dag är inte ett alternativ så jag får väl ha myror i benen var tredje dag, alltså idag. :)

Jo just det ja! Jag ställde ju undan vågen i måndags och jag måste säga att fan så mycket lättare det har varit när jag slipper se den flera gånger om dagen. Inte en enda gång har jag vart sugen på att väga mig, även om tanken fladdrar förbi lite på mornarna. Det känns som en tyngd har släppt från axlarna!

Jag är så stolt över mig själv, nu är kalaset över och jag hade bakat två tårtor - en vanlig sockerkakstårta med hallon och vit chokladmousse och en marängtårta med daim. Det serverades även smörgåstårta vilket jag brukar tycka är supergott. Men trott eller ej, jag har hållt mig till en normalstor bit smårgåstårta (som jag inte ens ORKADE äta upp) och en ganska tunn bit av den vanliga tårtan. Det stora jublet ligger mest i att jag var nöjd efter detta, jag hade kunnat äta hur mycket jag ville men jag var inte ens sugen. Hur bra är inte det på en skala? :D

Jag spenderade dessutom morgonen på gymmet, igen, och idag var en sån där dag när det kändes som att jag rörde mig i seg kola. Fy vad tufft det var och vad jag fick kämpa! Jag antar att kroppen har fått sig en liten chock när jag faktiskt har tränat 4 gånger när jag tidigare inte har varit aktiv på det viset på jag-vet-inte-hur-många månader. Jag känner mig öm i varenda muskel men samtidigt så känns det såå bra.

Nu ska jag spendera kvällen med en film under mitt gosiga täcke. Hoppas ni har haft en bra lördag! :)