Är GI en bantningsmetod eller en kost för livet?
Det var ju rätt längesen nu men kommer ni ihåg, ni gamla läsare som kanske är kvar, att jag skrev att jag började en kurs som hette Kemi i maten? Det ingick att man skulle fördjupa sig i något som gick hand i hand med kursinnehållet och jag valde givetvis att granska GI-kosten eftersom det är det som ligger mig närmast. Jag tänkte publicera mitt arbete så att ni kan läsa, om ni vill såklart. Det är mycket text men det kanske ger en grundläggande information åtminstone. Jag ändrade faktiskt mycket åsikter...
Är GI en bantningsmetod eller en kost för livet?
Jag har alltid varit överviktig i hela mitt liv. De senaste åren har det blivit värre men en dag vaknade jag och bestämde mig för att ändra mina matvanor. Jag hittade en blogg som fick upp mitt intresse för GI-kosten och jag bestämde mig ganska så snabbt för att hoppa på den "dieten", som jag då tyckte att det var. Allt eftersom insåg jag att GI faktiskt inte var en diet utan en livsstil. Men är det min åsikt eller är det ett faktum? Vad anser forskare och vad är egentligen GI-metoden? Fördelar är väl omskrivna men finns det nackdelar?
Förkortningen GI står för glykemiskt index och är ett begrepp som talar om hur ett livsmedel påverkar blodsockernivån i blodet över en viss tidsperiod. För att kroppen ska må som bäst och prestera bäst av energin behöver man hålla blodsockernivån på en jämn nivå. Man talar då om långsamma och snabba kolhydrater. När man äter snabba kolhydrater så rusar blodsockret i kroppen till höjden med en väldig fart. Man får snabb energi av många kalorier men problemet är att blodsockret rasar lika fort ner igen. Då blir man hungrig på mer snabba kolhydrater och en ond cirkel är startad. För att undvika snabba vändningar både upp och ner så ska man äta långsamma kolhydrater. Människans kropp är väl lämpad för den sorts kost eftersom det är det vi har ätit från tidens början, det vet man mycket för att under människans utveckling har man tidigare inte haft problemet med högt blodsocker. När man äter långsamma kolhydrater får man lägre blodsockernivå och det tar också längre tid för kroppen att bearbeta kolhydraterna. Det leder till att man är mätt längre och har en mer jämn energi.
Det finns olika faktorer som avgör vilket värde ett livsmedel har i glykemiskt index. Bl.a. så tittar man på hur snabbt magsäcken töms, hur mycket kostfibrer som finns, hur stärkelsen påverkar men också hur livsmedlet är framställt och hur det tillagas. En kokt, varm potatis har tex högre GI-värde än en kokt, kall potatis.
Såhär ser grundstenarna ut för att äta enligt GI-metoden:
• Ät regelbundna måltider, 3-5 gånger om dagen för att hålla blodsocker på en jämn nivå.
• Ät långsamma kolhydrater så som bönor, linser, fullkorn eller livsmedel med mycket fibrer istället för snabba kolhydrater som går rätt ut i blodet.
• Ät rätt fett (mättat), mycket protein och grönsaker.
Begreppet GI-metoden uppkom för cirka 20 år sedan av en kanadensare vid namn Jenkins. Jag anser däremot att hysterin, åtminstone här i Sverige, har uppkommit de senaste åren. En av de mest välkända förespråkarna för GI är Fredrik Paulún som arbetar som näringsfysiolog. Även Ola Lauritsen är en välkänd man som ofta syns i media. Han har bl.a. startat hemsidan giviktkoll.se där man kan betala ett medlemskap och få all hjälp man behöver för att komma igång med sin viktminskning. Dessa två män anser att GI och låg kolhydratskost är det mest hälsosamma sättet att äta på, både för diabetiker som behöver hålla extra koll på insulinnivån men också för övriga människor. De pratar mycket om att GI skulle kunna förebygga många sjukdomar som hör ihop med hög insulinnivå, några som ofta nämns är cancer och migrän. Det finns inte, vad jag har hittat, några bevis för detta utan enligt min åsikt handlar det snarare om den ohälsosamma maten som leder till övervikt som i så fall bidrar till detta. Däremot är diabetes en sjukdom som kan hjälpas av GI-metoden och det är också bevisat.
Något som debatteras mycket om angående detta är att GI förespråkar för stora mängder fett. Andra forskningar har visat att det inte heller är bra för kroppen då det påverkar kolesterolet. Det är också många som förknippar GI med ägg vilket också har funnits forskningar som har sagt att man ska undvika att äta i stora mängder. Jag tror att alla forskare har en åsikt som de vill bevisa eller motbevisa när de startar sin kunskapsresa. Man forskar till man har kommit fram till en liten punkt som kanske skulle kunna tala för att man har rätt. Därför tror jag att det alltid kommer att finnas en forskare som säger emot en annan och som inte är eniga om vad som är bra respektive dåligt.
Eftersom jag själv har ätit enligt GI-metoden så kan jag också säga att det finns nackdelar. Det finns listor som talar om vilket GI-värde ett individuellt livsmedel har men man får inte låta sig luras av det. Som jag skrev innan så kan tex en potatis ha olika värden beroende på olika sorter, tillagningssätt och värme. Det blir på så vis väldigt komplicerat att räkna ut sina måltider på ett korrekt sätt. Det finns också ett annat sätt att hålla koll och det kallas för glykemisk belastning, förkortat GB-värde. Då räknar man hela portionens värde och det gör man på det här sättet: gram kolhydrat i en normalportion×GI/100. Det är alltså inte mycket lättare för en amatör att hålla räkningen. Ytterligare en nackdel är att det är dyrt. Hälsosam mat är tyvärr dyrare än onyttig mat överlag och det kanske också är ett bidrag till att allt fler blir tyngre. Jag bodde tillsammans med en pojkvän när vi började äta efter GI. Innan åt vi mest pasta och köttfärssås, kyckling och halvfabrikat. Det blev ofta godis och sötsaker, småätande och dryck med mycket socker. Trots det att vi åt mindre mat och onyttigheter när vi började med GI så ökade våra matkostnader med över 1000 kronor i månaden för oss båda. Är man student är det nästan en omöjlighet att lägga 500 kronor mer på mat.
Slutsats. Jag tycker inte att GI-metoden är en livsstil längre, åtminstone inte om man ska följa den slaviskt. Men jag tycker inte heller att den är en bantningsmetod. Utan någonstans där mitt i mellan möts det på vägen. I grunden handlar det om att äta allsidigt, med jämna mellanrum och att röra på sig. Däremot tycker jag att man ska ta i beaktning och att ändra sina matvanor till ett hälsosammare alternativ. Det är bevisat att insulinet är det som gör oss tjocka och att insulin bildas av ”vitt livsmedel” och socker. Om det krävs en så lindrig omställning som att köpa fullkornspasta istället för vit pasta så tycker jag att man ska göra det. Jag känner ingen skillnad på smakerna längre men jag tycker att det är riktigt trevligt att ha ett tuggmotstånd i munnen istället för något som bara glider ner i halsen och lika fort ut i blodet. De flesta människorna vet nog vad som är bra att äta och vad som är dåligt. Det handlar inte om att förbjuda vissa saker, inte ens socker, utan det handlar om att förtära det med måtta. Man har ett liv och ett liv handlar om att leva det till fullo, med en hälsosam kropp som klarar av alla åren framför sig.
Avslutningsvis hittade jag ett bra stycke ur den femte artikeln här nedanför:
”Men trots alla kostråd så blir vi bara tjockare och tjockare för varje år som går. Några forskare pekar ut fettet som den stora boven i dramat, andra varnar för sockerkonsumtionen. Som konsument blir man mest förvirrad. Och kanske är det denna förvirring som, åtminstone delvis, bidrar till att vi avstår från att förändra våra kostvanor.”
http://www.paulun.se/p2_pop.asp?idContent=1042
http://www.paulun.se/p2_pop.asp?idContent=1043
http://www.paulun.se/p2_pop.asp?idContent=1044
http://www.slv.se/templates/SLV_Page.aspx?id=14678&epslanguage=SV
http://www.forskning.se/temaninteraktivt/teman/globalfetma/tiofragorsvar/fragorochsvar/arforskarnaoverens.5.61c03dad1180e26cb8780005250.html
http://artiklar.se/articles/467/1/GI-Metoden---Maximal-Fettforbranning/Sida1.html
Är GI en bantningsmetod eller en kost för livet?
Jag har alltid varit överviktig i hela mitt liv. De senaste åren har det blivit värre men en dag vaknade jag och bestämde mig för att ändra mina matvanor. Jag hittade en blogg som fick upp mitt intresse för GI-kosten och jag bestämde mig ganska så snabbt för att hoppa på den "dieten", som jag då tyckte att det var. Allt eftersom insåg jag att GI faktiskt inte var en diet utan en livsstil. Men är det min åsikt eller är det ett faktum? Vad anser forskare och vad är egentligen GI-metoden? Fördelar är väl omskrivna men finns det nackdelar?
Förkortningen GI står för glykemiskt index och är ett begrepp som talar om hur ett livsmedel påverkar blodsockernivån i blodet över en viss tidsperiod. För att kroppen ska må som bäst och prestera bäst av energin behöver man hålla blodsockernivån på en jämn nivå. Man talar då om långsamma och snabba kolhydrater. När man äter snabba kolhydrater så rusar blodsockret i kroppen till höjden med en väldig fart. Man får snabb energi av många kalorier men problemet är att blodsockret rasar lika fort ner igen. Då blir man hungrig på mer snabba kolhydrater och en ond cirkel är startad. För att undvika snabba vändningar både upp och ner så ska man äta långsamma kolhydrater. Människans kropp är väl lämpad för den sorts kost eftersom det är det vi har ätit från tidens början, det vet man mycket för att under människans utveckling har man tidigare inte haft problemet med högt blodsocker. När man äter långsamma kolhydrater får man lägre blodsockernivå och det tar också längre tid för kroppen att bearbeta kolhydraterna. Det leder till att man är mätt längre och har en mer jämn energi.
Det finns olika faktorer som avgör vilket värde ett livsmedel har i glykemiskt index. Bl.a. så tittar man på hur snabbt magsäcken töms, hur mycket kostfibrer som finns, hur stärkelsen påverkar men också hur livsmedlet är framställt och hur det tillagas. En kokt, varm potatis har tex högre GI-värde än en kokt, kall potatis.
Såhär ser grundstenarna ut för att äta enligt GI-metoden:
• Ät regelbundna måltider, 3-5 gånger om dagen för att hålla blodsocker på en jämn nivå.
• Ät långsamma kolhydrater så som bönor, linser, fullkorn eller livsmedel med mycket fibrer istället för snabba kolhydrater som går rätt ut i blodet.
• Ät rätt fett (mättat), mycket protein och grönsaker.
Begreppet GI-metoden uppkom för cirka 20 år sedan av en kanadensare vid namn Jenkins. Jag anser däremot att hysterin, åtminstone här i Sverige, har uppkommit de senaste åren. En av de mest välkända förespråkarna för GI är Fredrik Paulún som arbetar som näringsfysiolog. Även Ola Lauritsen är en välkänd man som ofta syns i media. Han har bl.a. startat hemsidan giviktkoll.se där man kan betala ett medlemskap och få all hjälp man behöver för att komma igång med sin viktminskning. Dessa två män anser att GI och låg kolhydratskost är det mest hälsosamma sättet att äta på, både för diabetiker som behöver hålla extra koll på insulinnivån men också för övriga människor. De pratar mycket om att GI skulle kunna förebygga många sjukdomar som hör ihop med hög insulinnivå, några som ofta nämns är cancer och migrän. Det finns inte, vad jag har hittat, några bevis för detta utan enligt min åsikt handlar det snarare om den ohälsosamma maten som leder till övervikt som i så fall bidrar till detta. Däremot är diabetes en sjukdom som kan hjälpas av GI-metoden och det är också bevisat.
Något som debatteras mycket om angående detta är att GI förespråkar för stora mängder fett. Andra forskningar har visat att det inte heller är bra för kroppen då det påverkar kolesterolet. Det är också många som förknippar GI med ägg vilket också har funnits forskningar som har sagt att man ska undvika att äta i stora mängder. Jag tror att alla forskare har en åsikt som de vill bevisa eller motbevisa när de startar sin kunskapsresa. Man forskar till man har kommit fram till en liten punkt som kanske skulle kunna tala för att man har rätt. Därför tror jag att det alltid kommer att finnas en forskare som säger emot en annan och som inte är eniga om vad som är bra respektive dåligt.
Eftersom jag själv har ätit enligt GI-metoden så kan jag också säga att det finns nackdelar. Det finns listor som talar om vilket GI-värde ett individuellt livsmedel har men man får inte låta sig luras av det. Som jag skrev innan så kan tex en potatis ha olika värden beroende på olika sorter, tillagningssätt och värme. Det blir på så vis väldigt komplicerat att räkna ut sina måltider på ett korrekt sätt. Det finns också ett annat sätt att hålla koll och det kallas för glykemisk belastning, förkortat GB-värde. Då räknar man hela portionens värde och det gör man på det här sättet: gram kolhydrat i en normalportion×GI/100. Det är alltså inte mycket lättare för en amatör att hålla räkningen. Ytterligare en nackdel är att det är dyrt. Hälsosam mat är tyvärr dyrare än onyttig mat överlag och det kanske också är ett bidrag till att allt fler blir tyngre. Jag bodde tillsammans med en pojkvän när vi började äta efter GI. Innan åt vi mest pasta och köttfärssås, kyckling och halvfabrikat. Det blev ofta godis och sötsaker, småätande och dryck med mycket socker. Trots det att vi åt mindre mat och onyttigheter när vi började med GI så ökade våra matkostnader med över 1000 kronor i månaden för oss båda. Är man student är det nästan en omöjlighet att lägga 500 kronor mer på mat.
Slutsats. Jag tycker inte att GI-metoden är en livsstil längre, åtminstone inte om man ska följa den slaviskt. Men jag tycker inte heller att den är en bantningsmetod. Utan någonstans där mitt i mellan möts det på vägen. I grunden handlar det om att äta allsidigt, med jämna mellanrum och att röra på sig. Däremot tycker jag att man ska ta i beaktning och att ändra sina matvanor till ett hälsosammare alternativ. Det är bevisat att insulinet är det som gör oss tjocka och att insulin bildas av ”vitt livsmedel” och socker. Om det krävs en så lindrig omställning som att köpa fullkornspasta istället för vit pasta så tycker jag att man ska göra det. Jag känner ingen skillnad på smakerna längre men jag tycker att det är riktigt trevligt att ha ett tuggmotstånd i munnen istället för något som bara glider ner i halsen och lika fort ut i blodet. De flesta människorna vet nog vad som är bra att äta och vad som är dåligt. Det handlar inte om att förbjuda vissa saker, inte ens socker, utan det handlar om att förtära det med måtta. Man har ett liv och ett liv handlar om att leva det till fullo, med en hälsosam kropp som klarar av alla åren framför sig.
Avslutningsvis hittade jag ett bra stycke ur den femte artikeln här nedanför:
”Men trots alla kostråd så blir vi bara tjockare och tjockare för varje år som går. Några forskare pekar ut fettet som den stora boven i dramat, andra varnar för sockerkonsumtionen. Som konsument blir man mest förvirrad. Och kanske är det denna förvirring som, åtminstone delvis, bidrar till att vi avstår från att förändra våra kostvanor.”
http://www.paulun.se/p2_pop.asp?idContent=1042
http://www.paulun.se/p2_pop.asp?idContent=1043
http://www.paulun.se/p2_pop.asp?idContent=1044
http://www.slv.se/templates/SLV_Page.aspx?id=14678&epslanguage=SV
http://www.forskning.se/temaninteraktivt/teman/globalfetma/tiofragorsvar/fragorochsvar/arforskarnaoverens.5.61c03dad1180e26cb8780005250.html
http://artiklar.se/articles/467/1/GI-Metoden---Maximal-Fettforbranning/Sida1.html
den nakna sanningen
Här är startlinjen. Att jag ser ut som ett ras har inte med saken att göra och inte heller att jag ser sur ut. Det är redan 27 grader varmt och jag försökte gå ut på en promenad vid nio imorse, efter 40 minuter var jag hemma igen för jag höll på att smälta bort. Får bli en till promenad ikväll när det förhoppningsvis är lite svalare igen.
Vikt: 88.2 kg
BMI: 33.2
Vi har slarvat bort måttbandet här i min familj så måtten får komma när jag har hittat det, typiskt!
Tuddeeloou!
Det känns som att ni har mer tro på mig än vad jag själv har på mig. Det är kanske inte så konstigt egentligen, man är väl alltid hårdast mot sig själv. Men här är jag. Jag är inte helt tillbaka på spåret men förhoppningsvis på god väg. Jag insåg, igen, att jag bara mår sämre av att bli fetare igen.
Förra sommaren flög jag nästan på moln och kunde inte få nog av min egen spegelbild. Nu väger jag 5 kilo mer än då men har aldrig hatat min spegelbild såhär mycket. 5 kilo är ju egentligen inte så värst mycket men det hade lika gärna kunnat vara 50 kilo. Så jag får göra mitt bästa igen.
Fördelen med att jag börjar nu i sommar är att jag är pank. När jag gick ner som mest förra våren så hade jag inte ett korvöre och det enda jag kunde "roa" mig med var att gå promenader. Sen i höstas fick jag studielån och då gick promenaderna till Ica för att köpa det som psyket krävde. Så jag hoppas att det kan bli som en slags kickstart för mig när jag faktiskt inte har så mycket val. Imorgon ska jag ta lite nya kort, plocka fram måttbandet och sluta blunda för verkligheten.
Så hur har det gått för er? Överlever ni i värmen?
Förra sommaren flög jag nästan på moln och kunde inte få nog av min egen spegelbild. Nu väger jag 5 kilo mer än då men har aldrig hatat min spegelbild såhär mycket. 5 kilo är ju egentligen inte så värst mycket men det hade lika gärna kunnat vara 50 kilo. Så jag får göra mitt bästa igen.
Fördelen med att jag börjar nu i sommar är att jag är pank. När jag gick ner som mest förra våren så hade jag inte ett korvöre och det enda jag kunde "roa" mig med var att gå promenader. Sen i höstas fick jag studielån och då gick promenaderna till Ica för att köpa det som psyket krävde. Så jag hoppas att det kan bli som en slags kickstart för mig när jag faktiskt inte har så mycket val. Imorgon ska jag ta lite nya kort, plocka fram måttbandet och sluta blunda för verkligheten.
Så hur har det gått för er? Överlever ni i värmen?
