kan jag bli smal?

Som överviktig eller tjock, åtminstone jag, så är inte kläder det bästa som finns. Men skor! Skor kan man ha hur tjock man än är, skor ser bra ut på foten hur ful resten av kroppen än känns. Behöver jag säga att jag älskar skor? Närmast om hjärtat ligger sommarens alla ballerinaskor. Jag har inte pengar till att ha en hel garderob full med skor men efter dagens tillägg så har jag nog 4-5 par ballerina, vilket är mycket för mig som brukar ha 2 par skor totalt annars. Hur som helst...

Jag fick ett par supersöta skor av min mormor idag! Vi var på Maxi för att hitta skor till min syster egentligen men det var jag som kom ut med ett par. :P Jag älskar dom! Dessutom har jag känt mig så himla sommarfin idag. Kjolen köpte jag förra sommaren men kunde aldrig ha den så när den nu passar måste jag ju bara ha den på mig! När jag blir smal ska jag ha kjol j ä m t! :D

Är du en sko-o-man eller kanske en väsk-o-man? :)

Jag förstår inte sommar2008 som orkar gå så förbannat långt vissa dagar! Hur ser dina fötter ut människa? Idag har jag nämligen varit och vandrat vättlefjällsleden med en vän. 6 timmar var vi ute och vi räknade ut att endast 1 timma av de 6 timmarna satt vi ner. Stegräknaren visade på över 29 000 steg (jag råkade radera siffrorna innan jag såg hela talet)!! Dock gick vi inte hela rundan eftersom vi blev lite förvirrade av längden, vi visste inte riktigt att den var så lång. Men vi gick ju tillbaka hela vägen vi hade gått så vi kom säkert upp i 2 mil ändå.

Jag har just nu så ont i fötterna att jag knappt kan gå. Fy bubblan alltså men det har varit en underbar dag med skön natur, trevligt sällskap, matsäck, sol och mycket motion. :)

Vad är hälsa? När man är smal och vältränad, när man är storlek större men alert och på g. Är hälsa när man äter nyttigt eller är hälsa när man njuter av maten? Är hälsa lycka?

Många verkar glömma av det inre. Identitetskrisen med att plötsligt se annorlunda ut i samband med viktras, att inte kunna placera sig själv i samma fack längre. Många inser inte att en snygg kropp är ingenting om man inte mår bra inuti. Jag vill inte bara bli smal, jag vill bli hälsosam och må bra. Det gör jag inte nu.

Tänk att jag har kämpat på i fem hela veckor och går in i den sjätte idag. Det är nog längre än vad jag någonsin har engagerat mig i något förut. Åtminstone något som är för min egen skull. Det känns bra, väldigt bra och jag är lika peppad som från första dagen. Jag märker däremot att helgerna är svårare, det är som att jag lägger ner garden lite och slappnar av. Det är svårare att ta sig ut, lite mer onyttigheter slinker ner även om det verkligen inte är som förr. Jag är rätt nöjd ändå.

Vikt: 91.0 ( - 1.2 kg sen förra måndagen )
BMI: 34.2 ( totalt - 1.6 )

Det är dessutom den röda veckan just nu vilket betyder att man väger nått kilo mer eller så. Så förhoppningsvis är det stor chans att jag kommer ner under 90 till nästa vecka åtminstone. Det hade varit härligt att stå på vågen och se antalet börja på en 8:a istället för en 9:a. :)

Den här veckan har jag och Caroline bestämt att vi ska skriva ner precis allt som hamnar i magen. En precis matdagbok för hela veckan och dela med oss till varandra på söndag kväll. Jag tycker det låter bra för man är nog inte riktigt medveten om allt man stoppar i sig även om man tänker sig för. Det ska bli spännande att se hur som helst.

När jag var 11 år blev jag tillsammans med min första pojkvän. Det var en känsla jag aldrig hade känt men samtidigt vid den tiden började mina bröst växa. Jag kommer ihåg att jag stod i spegeln och tittade på mig själv i evigheter. Jag var så tjock och ful. En tanke som höll i sig rätt länge var "men mina armar är ju ändå inte tjocka iaf". Det var det jag höll mig fast vid. Nu när jag ser tillbaka på mig själv så var jag nog rätt normalviktig, eller max lite rund.

   

När jag var 14 träffade jag min andra pojkvän som jag skulle hålla ihop med i 5 år framöver. Problemet var att han var både kortare och mindre i storlek än mig vilket fick mig att känna mig ännu tjockare. Jag skämdes över att vara bredvid hans sida och jag brukade skämta om att vi var som en myra och en elefant. Åter igen, när jag ser bilder på den tiden nu är jag verkligen inte tjock. Jag ser ut precis så som jag skulle vilja göra nu.

När jag var 15 eskalerade dock allt på riktigt. I samma veva som jag blev gravid och gjorde en abort skildes mina föräldrar och livet sjönk i botten. Jag kan inte minnas att jag tröståt men logiken säger ju att så måste ha varit fallet. I samband med aborten så skrev dem in mina siffror på ungdomsmottagningen. Då vägde jag 60 kilo och var 160 lång. Normalvikt.

Eftersom jag gick in i en svår depression så slutade det med att jag började äta antidepressiva som skolläkaren skrev ut till mig. Jag frågade honom om det fanns några större biverkningar för att jag visste att man bl.a. kunde gå upp i vikt av sådana tabletter. Nej svarade han säkert och jag trodde på honom.
Ungefär då började jag också värda på friskis och svettis i kommunen och jag tränade 2-3 gånger i veckan. Jag hittade min grej och jag älskar det än i dag.

Men när jag hade ätit tabletterna i cirka 10 månader så kunde jag nästan inte ha några av mina gamla kläder. Jag vägde mig aldrig på den tiden men då gjorde jag det. 25 kilo plus. Jag vägde 86 kilo och skämdes som en gris. Jag slutade med tabletterna på stuts trots riskerna med det. Jag gick tillbaka till läkaren och skällde på honom för att han inte hade upplyst mig om att den medicinen jag fick var känd som den mest viktökande av de alla. (i efterhand kollade jag upp dem på nätet och insåg att det var hur många som helst som hade ökat drastiskt i vikt) Hans svar var: "Du kanske inte är smal och slank men du är söt och rund."  Que!? Det här var i början på höstterminen 2004.

Oktober det året på min födelsedag hade jag en tid för att förnya receptet på p-piller på ungdomsmottagningen. Jag fick då också väga mig och vågen visade på närmare 90 kilo. Människan där var klantarsel nummer två för vet ni vad hon sa? "Ja, egentligen borde du inte få fortsätta på p-piller för risken för blabla men jag skriver ut ett till recept men om 3 månader måste du ha gått ner 10 kilo för att få ett nytt recept. Annars får vi byta till minipiller." Vad tror ni att jag gjorde? Från oktober till julafton gick jag ner 15 kilo. Jag åt en halv portion middag varje dag, tränade 4-5 dagar på friskis och ofta dubbla pass. Jag orkade knappt ta mig igenom hela timmen och  kände mig svimfärdig dag in och ut. Men på julafton vägde jag 75 kilo.

Från och med i måndags har jag tagit mig från Kungälv/Ale till Kungsbacka. Jag kunde gått imål redan igår men dagsplaneringen var lite väl optimistisk. Jag orkade inte helt enkelt men jag kom upp i väldigt många mer steg än vad jag normalt brukar.

Nu är jag hur som helst framme!

Steg idag: 3750 (cyklat en snabbis innan frukost)
Steg totalt: 70 340
Km: 49
Tid 5 dagar

Psst... jag är föressten bara 700 gram från att hamna under 90-strecket, där har jag inte varit sen början på 2006. Nästa vecka blir en glädje. :)

Det här är jag och jag är överviktig.
Det spelar ingen roll om jag är anonym för det är ändå jag.
Vad är jag rädd för? Att folk ska vet att det är jag och inse att jag har en "tjock-blogg"?
De lär nog se att jag är fet ändå.

Så här är jag.

Hur många modebloggar finns det där ute? Alldeles för många. Till vem är det riktat till? Normalviktiga/Underviktiga.

Jag själv passar givetvis inte in i den kategorin och jag antar att det är många som läser min blogg som inte gör det heller. Så nu har jag ramlat på ytterligare en bra sida när jag har halkat runt i bloggvärlden - en modeblogg för oss lite större!

Jag har inte hunnit kolla sådär ingående men det jag har sett gillar jag. Jag kanske kommer tycka att det är lite roligare med kläder om jag får inspiration från sådant som faktiskt skulle kunna gå på mig istället för alla xs-storlekar som bara är en dröm just nu.

Är det bara jag som sneglar lite mer än vanligt på flickorna i filmer? Jag kan bli "besatt" av olika skådespelerskor som jag tycker är vackra och som ser ut precis så som jag vill göra. Det här blir ett ytligt inlägg och jag vet ju att det är insidan och hälsan som räknas... men jag fungerar på det sättet.

Min topplista just nu på vackra kändisar:

          1. Jessica Alba (snyggast ever!)
          2. Katherine Heigl (speciellt i knocked up)
          3. Hilary Duff (hon är så normalbyggd på något sätt)

Här är min stora runda som jag går några gånger i veckan. Igår tog jag stegmätaren med mig och kom upp i 13 566 steg. Enligt hitta.se ska det ta 1 ½ timma att gå, som ni ser, men då måste man nog gå i racerfart. Jag känner själv att jag har fått upp farten jämfört med innan men det tar ändå 1 timma och cirka 50 minuter för mig att gå.

Varje morgon går jag den lilla rundan, den som är längst ner på bilden och det tar cirka 30 minuter att ta sig runt.