kan jag bli smal?

Det här var dagens... hm, middag är inte rätt ord men inte kvällsmat heller. Det är helt enkelt dagens kvällsmiddag. 2 ägg, småklickar majonäs, lite stekt kyckling, körsbärstomater och machesallad. Det kanske ser lite ut men jag är väldigt mätt och belåten. :) Det var en stund sen jag åt det nu men det blir kanske nån lättare smoothie om en stund också, självklart med hallon - mumma!

Tänkte också bara säga något jag har glömt de senaste inläggen, att jag kommer inte ta kort varje månad som jag har gjort förr utan det kommer att komma bilder när jag når mina delmål istället. Känns som att det blir roligare resultat då, åtminstone för mig. :)

Sen kommer jag nog också börja fila på någon ny design igen, vet att många tycker att det är störande när man byter ofta för att man inte känner igen sig när man klickar sig in på bloggen.. men jag trivs inte med denna och då ska ni bara veta hur ofta jag byter design på min personliga blogg. ;)

Jag är verkligen så tacksam för alla svar jag fick, ni är så intelligenta och samtidigt så får man ju faktiskt de bästa svaren från människor som vet vad man går igenom och vad det handlar om. Jag tänker inte svara på varje enskild kommentar just på det inlägget för ni flesta skrev liknande saker. Så jag svarar här i ett inlägg istället. :)

Ni verkar vara överens allihop om att det är det bästa att göra sin egna müsli genom att köpa förpackningar med varje produkt man vill använda sig av. Jag vet inte varför jag inte tänkte så istället för om inte annat får jag ju väldigt mycket mer för ett bättre kilopris och jag vet precis vad det innehåller. Så så blir det i framtiden fast nu tänker jag ju äta upp min all bran först. :)

När det gällde "ätardagar" så är ni också rätt överens, även om ni fladdrar ut mot olika kanter. Jag känner däremot att jag behöver utveckla min tanke med det hela för min del.
Jag har aldrig direkt varit en godisråtta. Jag tycker inte att lösgodis är särskilt gott och chips äter jag nästintill aldrig, kan säga att om jag gör det så är det om någon annan har köpt. Min svaghet är choklad, kakor, bullar, smörgåsar och framför allt pasta. Det är det som har gjort mig tjock.

Så när jag tänker på en "ätardag a la Anna" så menade jag inte riktigt att vräka i mig mängder bara för att jag får. Jag kände mer att jag en dag varannan vecka skulle få äta vad jag vill som tex käka pizza med kompisar, köpa popcorn till bion, äta smörgås till frukost eller vad jag nu känner för den dagen. Att inte behöva känna dåligt samvete för att jag faktiskt kanske vill ha en pizza den dagen och att inte känna att viss mat är förbjudet. Jag hade absolut inte tänkt mig att införa en sådan dag nu utan kanske om nån månad eller mer när jag verkligen står längre ifrån suget. Min förhoppning är nämligen att om jag har klarat mig så länge och avvänjt kroppen så skulle jag inte vilja ha det onyttiga på samma sätt. Jag tror inte att det smakar lika bra och jag tror verkligen inte att kroppen skulle tåla en allt för stor sockerchock utan känna sig nöjd med väldigt lite. Det är mina tankar kring en ätardag.

Dock har jag bestämt mig att fundera lite mer på det efter att jag har läst era kommentarer. Många har svarat att alla är olika och det är ju sant, jag kanske helt enkelt måste testa lite försiktigt och se hur det skulle kännas för just mig innan jag beslutar mig helt. Å andra sidan är det ju inget livsviktigt beslut som inte kan ändras. :)


Jag vill iaf bara säga tack så väldigt mycket för era svar, jag fick mer respons och hjälp än vad jag hade förväntat mig. :)

Puh! Nu har jag svarat på de 20-talet kommentarer jag låg efter med. De senaste dagarna har jag vart så otroligt trött och jag vet inte riktigt varför så jag har inte orkat hålla mig aktiv med bloggandet. Men ni ska veta att jag blir så glad för erat stöd och fina ord, alla tips och alla råd som ni ger mig. :)

Nu tänkte jag att ni skulle få hjälpa mig lite till.

1 - Jag har köpt grova flingor, All Bran med extra fibrer tror jag det var. När jag stod i affären så kollade jag på näringsinnehållet på flera olika förpackningar och även på mûsli som jag egentligen var det jag ville ha. Men jag förstår nada om vad som egentligen är bra. För kollar jag på kolhydraterna per 100 gram så är mûslin sämre än flingorna men min logik säger att mûsli är nyttigare med fler fibrer. Sen måste man ju ta hänsyn till hur mycket av kolhydraterna som är sockerarter och då kan den varan med lägre kolhydratsmängd ha väldigt mycket mer sockerarter än den varan med högre total kolhydratsmängd.
Vad borde jag välja? Vet ni någon speciell sort som ni kan rekommendera? Jag köpte sån mûsli som man kan blanda själv på Ica men insåg att det blev alldeles för dyrt i längden... annars hade det varit mitt alternativ. :)

2 - Vid flera olika tillfällen och på olika sidor och av olika människor så har jag fått veta att det är "hälsosamt" att ha en dag då och då som man äter precis vad man vill under hela dagen. Detta för att kroppen har lätt att ställa in sig på matintaget man äter och att man då slutar gå ner i vikt. Jag tycker att detta låter logiskt och jag vet att de flesta brukar ha en dag i veckan som det äts vad man vill. Jag tror att JAG hade fallit tillbaka i sockerträsket om jag började äta så även om det bara är en dag i veckan. Istället har jag funderat på att kanske ha en sån dag en dag varannan vecka.
Min undran är mest, hur lätt tror ni att det är att falla tillbaka? Socker är ju inte bra och än så länge saknar jag det inte, förutom möjligtvis choklad, men jag känner ändå att jag faktiskt skulle vilja ha en dag utan några tankar alls på vad jag äter och hur ofta jag äter under den dagen. Men det är dumt att utmana ödet så vad har ni för åsikter?

För övrigt har jag fortfarande inte ätit något onyttigt alls, förutom lite russin om man nu räknar det till onyttigheter. 13 dagar har gått och de senaste dagarna har jag känt mig lättad inombords - jag är inte alls sugen på socker längre!

En sak till... igår föll mina prenumeranter på bloglovin med 12 stycken på samma gång, tröttnade folk på mig samtidigt eller vad hände egentligen? Tråkigt får jag väl säga men det är inte min förlust, det är dom som missar mina framsteg. ;)

Det här inlägget handlar inte om vikt men väldigt mycket om hälsa. Jag har en absolut favoritblogg, det känns dumt att kalla det så för den handlar om så mycket smärta och sorg att jag blir förstummad när jag läser den. Ni kanske känner till den också, det är Melissa som skriver om sina tvillingdöttrar som föddes alldeles för tidigt och som tyvärr dog efter förlossningen.

Jag är så fascinerad av hennes styrka och hennes förmåga att sätta ord på känslor, jag sitter som fastklistrad varje gång hon har uppdaterat med inlägg och jag vet inte riktigt varför. Kanske för att hon skriver om det som så många andra väljer att gömma i mörkret, kanske för att hon har en sån skrivarförmåga att man helt enkelt inte kan sluta läsa, kanske för att jag avundas hennes sätt att tänka och resonera för hon är så otroligt smart och jag önskar att jag hade en gnutta av hennes tankegångar. Kanske för att jag har en vän som också fick barn för tidigt men som hade turen att få ha sin dotter hos sig och för att jag har en lillasyster som jag plötsligt är så otroligt glad för när hon skuttar runt här hemma och man blir så tacksam för det man har när man läser hur det kan gå. I verkligheten.

Hur som helst, det finns ju massa sidor där man kan tjäna presentkort och jag vet inte allt. Jag är inget fan av de sidorna men Melissa hade hittat en liknande sida men som betalar ut pengar kontant. Allt hon kommer att "tjäna" genom sin länk kommer hon skänka till insamlingen till minne av Antonia och Gabrielle och jag blev givetvis medlem.

Nu har jag en egen länk och jag har bestämt mig för att om någon blir medlem via min länk så kommer jag också att skänka allt till samma insamling. Ni kan givetvis använda er av hennes länk också som ni hittar här men det kanske låter dumt, jag skulle verkligen vilja skänka mina pengar också... Ni gör som ni vill, hur som helst går det till samma ändamål och det är ett väldigt gott ändamål. :)

Det känns som att jag flyger fram, ärligt talat. Jag känner att jag är på väg nu, jag kan! Igår tog jag en riktigt snabb promenad på knappt en halvtimme och sen gav jag mig ut på cykeln för att försöka fånga solnedgången på bild. Eftersom jag inte hittade något bra ställe så flög jag fram på cykeln för att jag skulle hinna hitta något bra ställe innan solen gick och lade sig. Tyvärr hann jag inte och inga bra bilder blev det men istället flängde jag runt cirka 7-8 km i uppförsbackar och nedförsbackar. Allt för att komma så högt upp som möjligt. Det var underbart!

Imorse var jag på en snabb promenad i 75 minuter, svetten rann för ryggen men jag fortsatte och stampa på. Nu känner jag mig såå nöjd, verkligen.
Om en liten stund ska jag hämta min lillasyster på dagis och sen ska vi åka till favoritstället vid havet. Jag har planerat att ta med mig massa jordgubbar och jag kollade upp lite fakta om dem på nätet.

Jordgubbar innehåller cirka fem mikrogram K-vitamin per 100 g. Livsmedelsverket uppger dock att detta inte ska vara något problem med svenska jordgubbar för den som äter blodförtunnande läkemedel. Jordgubbar är mycket rika på C-vitamin och mangan. Det innehåller också mycket av fibrer, jod, kalium, folat, B2-vitamin, B5-vitamin, B6-vitamin, magnesium och koppar.

Jordgubbar är rika på flera sorters antioxidanter liksom många andra sorters bär. De innehåller rikligt av antocyaniner och flera andra antioxiderande fenolföreningar. Dessutom finns ju antioxidanterna C-vitamin, mangan och koppar.

Det känns som att ni har mer tro på mig än vad jag själv har på mig. Det är kanske inte så konstigt egentligen, man är väl alltid hårdast mot sig själv. Men här är jag. Jag är inte helt tillbaka på spåret men förhoppningsvis på god väg. Jag insåg, igen, att jag bara mår sämre av att bli fetare igen.

Förra sommaren flög jag nästan på moln och kunde inte få nog av min egen spegelbild. Nu väger jag 5 kilo mer än då men har aldrig hatat min spegelbild såhär mycket. 5 kilo är ju egentligen inte så värst mycket men det hade lika gärna kunnat vara 50 kilo. Så jag får göra mitt bästa igen.

Fördelen med att jag börjar nu i sommar är att jag är pank. När jag gick ner som mest förra våren så hade jag inte ett korvöre och det enda jag kunde "roa" mig med var att gå promenader. Sen i höstas fick jag studielån och då gick promenaderna till Ica för att köpa det som psyket krävde. Så jag hoppas att det kan bli som en slags kickstart för mig när jag faktiskt inte har så mycket val. Imorgon ska jag ta lite nya kort, plocka fram måttbandet och sluta blunda för verkligheten.

Så hur har det gått för er? Överlever ni i värmen?

Jag och min vän hittar inte motivationen. Det är skitsvårt. Så nu har vi gjort en deal. Den som inte klarar sig ner till 75 kilo till hennes födelsedag i slutet på juni får betala 500 kronor till den andre. Det låter kanske som fel sätt att gå tillväga men på något sätt är det det som krävs. Vi har börjat skriva matdagbok och lovat varandra att vara brutalt ärliga om allt vi stoppar i oss.

Idag har gått riktigt bra. Tills nu ikväll. Jag bråkade med familjen och fick världens ångest. Innan jag visste ordet av det hade jag ätit upp lite av påskgodiset som jag ska ge bort i helgen. :(
Om ni vill kan ni kolla in matdagboken som jag ska skriva i men ha i åtanke att den egentligen bara är för mig och min vän. Men om ni är fler som håller koll på mig kanske jag hittar ännu mer motivation. :)

Sen tänkte jag fråga... kommer ni ihåg utmaningen jag hade förra våren (hah, såg nu när jag skulle hitta inlägget att det är exakt på året som jag startade den ;)), den där man skulle gå från stad till stad? Jag tänkte köra igång en sån igen fast bara om det är någon som är intresserad? Isf tänkte jag börja på måndag efter den "elaka" påsken så ni kan väl bara skriva nån rad om det skulle vara intressant så styr jag upp det i helgen isf. :)

Jag tycker inte om den här bloggen längre. Jag vill prestera bra och det är det första jag tänker på när jag vaknar och det sista jag tänker på innan jag somnar. Jag får kommentarer trots att jag inte skriver där ni talar om för mig hur duktig jag är osv. Jag blir glad, väldigt glad. Men samtidigt så blir jag ledsen för jag vet inte hur jag ska fortsätta.

På morgonen är jag taggad och äter oftast en bra frukost med ägg och grovt gott bröd, jag har skurit ner massor på mejeriprodukterna och förmiddagen håller jag mig mätt och stabil. Men ju närmare slutet på dagen jag kommer, ju mer skit mår jag inuti. Just nu kan jag inte sätta fingret på varför och när jag inte vet varför kan jag inte ta itu med det. Så på kvällarna äter jag. Smörgåsar, choklad, pasta eller vad som finns tillgängligt.

Så på morgonen tänker jag på hur duktig jag ska vara och på hur mycket närmare mitt mål jag ska komma och på kvällarna badar jag i ångest för att dagen inte alls har blivit som jag ville och att jag har ätit massor massor.

Men för att se det positiva i det negativa så har jag verkligen kommit igång med träningen. De senaste veckorna har jag vart i gymmet cirka 3 gånger i veckan och oftast 2-2½ timmar vid varje tillfälle. 1-1½ timme kondition och resten styrketräning. Det är verkligen jätteskönt att börja få det på rutin och jag börjar redan märka att jag orkar mer och kan öka vikterna. Men maten är ju som sagt värre än någonsin...

Förlåt att jag har vart borta, nog för att det är min blogg men det känns ändå som att jag borde uppdatera er när jag ändå har fått så många läsare. Jag kan inte lova hur det blir i fortsättningen men när jag känner att jag har något att skriva så skriver jag. Jag tycker om er. :)

Nu har jag varit borta länge igen. Förlåt. Det har varit mycket med allt och jag har dessutom blivit sjuk igen. Att det aldrig ska ge sig. Men det är bara att rida ut stormen och hoppas på bättre tider. Man märker ju så tydligt att vi går mot bättre, ljusare och förhoppningsvis varmare väder. Igår var jag vid havet och promenerade i över 2 timmar. Givetvis med kameran i handen och det blev en hel del fina bilder.


Vägde mig imorse men står still på samma vikt som sist. Det gör mig inget, som sagt - att stå still är bättre än att gå upp i vikt. :) Jag känner mig väldigt motiverad till att komma igång men just nu är det sjukdom som hindrar mig. Men solen motiverar mig och snart flyger jag fram. :)

För att svara på frågor från förra inlägget. Kursen heter Kemi i maten och är en lokal kurs i just min kommun på komvux. Så det är inget speciellt program jag läser utan bara en individuell kurs för att få slutbetyg med gymnasiekompetens. :)

Hela familjen har varit sjuk mer eller mindre och jag som aldrig brukar bli sjuk känner nu att jag inte kan stå fast vid det påståendet längre. I och med min psykiska svacka så är också immunförsvaret sänkt och tydligen så blir jag också sjuk som andra dödliga personer. ;)

Jag ska inte klaga, det är bara en förkylning än så länge och har jag tur så slipper jag den höga febern och hostan som resterande har drabbats av.

Sen i måndags har jag gått ner 1.2 kilo men jag ska inte säga att det egentligen är någon ära. För natten mellan lördag och söndag kalvade jag som en liten gris, fick inte ens behålla vatten som jag försökte dricka. På ett dygn gick jag ner över 3 kilo, helt sinnessjukt! Men så har jag ju givetvis ätit efter det. Jag säger såhär - aldrig mera rödvin!

Nu ska jag pallra mig till skolan, försöka ta mig igenom en astronomilektion. Om det inte vore för att jag verkligen vill gå på den hade jag stannat hemma under täcket med film...

Efter att jag skrev nedanstående inlägg började jag fundera på allvar. Är det verkligen så att det har ett samband, att jag plötsligt är dödshungrig eller sugen på sött hela tiden samt att jag har vart nere i en djup psykisk svacka - som båda uppkom i samma veva som jag började med pillrena? Nej.

Så jag sluta äta dem och idag har jag varit hos en läkare och diskuterat min hälsa på många olika sätt. Det sista året har jag kämpat mig gul och blå med två saker. Att gå ner i vikt samt mitt psykiska mående. Jag har kämpat alldeles för mycket för att ett litet piller om dagen ska förstöra det för mig. Det var ett ganska enkelt beslut att fatta men nu måste jag fatta ett nytt beslut som är svårare. Vad ska jag ersätta det lilla pillret med?

De som har hängt med en tid vet att jag pratade med en terapeut i våras men det fungerade inte. När man ska släppa någon så nära inpå som man måste för att ta itu med sitt innersta så måste man känna en viss tillit och det måste finnas en kemi emellan som är trygg. Jag kände inte något av det men jag försökte. Idag har jag bokat en tid med en ny person att prata med, en kurator "bara" men jag får ta det från det.

Så utan en större aptit än normalt och med en ny person att prata ut hos så kan väl 2009 bara bli bra? Jag håller tummarna för mig själv för jag ger inte upp...

Jag har funderat på en sak. Jag började äta p-piller för cirka 1½ månad sen och när jag tänker efter var det ungefär då som jag började gå upp i vikt igen, det var också då som chokladberoendet blev som värst. Det måste ju ha ett samband. Vad jag tycker är lite lustigt är att jag åt just dessa pillrena för flera år sedan under en lång period men då märkte jag inte av något alls. Iof var jag inte riktigt medveten om varken mig själv eller saker runt omkring mig just då.

Ah.. det var detta jag inte ville skulle hända. Det räckte när jag fick det mesta av min övervvikt när jag började äta antideppresiva under knappt ett år när jag var yngre, poff sa det och jag var plötsligt 30 kilo tyngre. Jag som vill tro att viljan är starkast men oftast är det som att kroppen agerar innan viljan har insett vad som händer...

Jag skötte mig rätt bra måste jag säga med motion och mat ända fram till veckoslutet, sen blev det inte alls som jag hade tänkt mig. Jag var hos en vän onsdag-söndag och jag har ätit både pizza och kinamat. Dessutom åkte vi en tur över till Danmark i lördags så då blev det inte heller så bra mat.

Jag hade gått ner cirka 1 kilo i torsdags men idag när jag vägde mig vägde jag 86.7 så det är "bara" 0.4 kg sen förra måndagen. Men bättre lite mer än lite upp på vågen. :)


Bild tagen på en gågata i Fredrikshavn.

Har ni saknat mig? (Retorisk fråga) Nu är jag tillbaka så mycket som just jag kan vara tillbaka. Inte helt fit for fight men hoppas på att jag blir det längst vägen. Ett nytt år är här och det skiter jag fullständigt i för jag hade försökt igen om det så var mitt i sommaren. Nyårslöften är inte för mig för det betyder krav och press. Krav och press betyder misslyckande.

Men nu är jag här och jag kommer leva. Jag har börjat lite långsamt med att först och främst ändra mina portioner. Minskat kolhydratsdelen igen och lagt till mer grönt, försöker äta oftare och jag har vart ute på långa promenader. Jag har däremot dragit på mig ett kraftigt chokladberoende efter att ha fått väldigt mycket choklad i julklapp. Men nu är det slut och förhoppningsvis är det inte lika lockande att göra min kropp tillags när jag måste gå ner till affären och köpa chokladen först.

Om en vecka kör skolan igång igen och det ser jag fram emot, främst för att det betyder rutiner och ett normalt liv. Jag är trött på att sitta still och ta dagen som den kommer. Nu vill jag planera och vara i full gång igen.

Jag har tänkt länge nu och har tagit ett beslut. Jag lägger ner bloggen för ett tag. Jag är så tacksam för alla er som har följt mig under lång tid nu och som alltid droppar av uppmuntrande kommentarer, verkligen. Men jag orkar inte. Jag vet i hjärnan vad som är rätt och fel men just nu räcker inte det för att ta mig framåt.

Jag har bestämt mig för att åtminstone stänga ner resten av året. Eller ja, inte stänga ner men det kommer inte komma några inlägg. För er som fortfarande vill "ha koll" på mig kan antingen läsa min personliga blogg, bevaka min motion/träning via kroppskoll och för er som inte har lagt till mig på bloglovin så är det ett smart tips. Då ser ni precis om/när jag har tagit tjuren vid hornen igen.

Bara för att uppdatera er, jag har inte gått ner något i vikt så de tio kilona som skulle vara väck till jul sitter fortfarande kvar.

Det blir bäst såhär. För mig. Avslutningsvis några ord från mig till dig:

1. God Jul och Gott Nytt År!
2. Tänk mindre och känn efter istället!
3. Livet är till för att levas.
4. Regler är till för att brytas.
5. ... skratta mycket!

Idag har jag verkligen promenerat. Först en snabb morgonpromenad innan frukost på över en timme och nu ikväll har jag småpromenerat i nästan två timmar. För jag har en hemlighet. Eller snarare något jag inte har delat med mig än av till er. Jag köpte en kamera igår.

Jag är glad, jag har velat ha en kamera så länge jag kan minnas. Det har jag nog skrivit innan. Så igår såg jag till att det blev av, jag älskar mörkret nu på vintern med alla ljus som är tända överallt. Jag ville verkligen ha en kamera så jag kan fotografera massor. Så en Nikon D60 är nu i min ägo och den sista promenaden idag var i sällskap av min nya kärlek. Så nu kommer det förhoppningsvis lite mer bilder i den här bloggen. :)

Godmorgon mina vänner, idag är jag på strålande humör - är det inte så det ska vara? Man får leva en dag i taget och  efter den senaste tidens sjuka så är jag väldigt tacksam för de dagarna när det känns såhär.

Vaknade upp efter väldigt många timmar av sammanhållande sömn vilket är längesen, har träningsvärk i hela kroppen för igår spenderades sköna timmar på gymmet. Jag känner mig verkligen levande när jag får träna, att jag aldrig har tyckt om det förut kan jag inte förstå. Nu är det nästan som en drog.

Idag ska jag åka och simma, det var längesen och det ska bli skönt. Jag tänkte bara sprida lite glädje i eran vardag också, lite styrka och lite självförtroende. Lyssna på texten och jag utmanar er idag: gör något bra för någon annan så ska ni se att ni kommer känna så mycket glädje inuti er själva också. :)

Jag brukar inte köra med tävlingar, utmaningar så som listor och liknande här. Inte heller reklam eftersom det enda jag är ute efter är att få andra att inse att de inte är själva i sina resor. Men nu måste jag nog göra ett undantag endast för att jag så himla gärna vill vinna...

Ulrika tipsade mig om den här tävlingen där det enda man behöver göra är att välja vad man helst vill vinna - en kamera, en laptop eller en walkmanmobil.
Så länge jag kan minnas  har jag haft ett intresse för att fota men jag har aldrig haft råd med en kamera. Om jag hade haft en kamera hade det kommit så sjukt mycket mer bilder på den här bloggen och alla gillar väl bilder? Det bästa med tävlingen är att om du tävlar genom min länk så vinner vi båda om nån av oss vinner. Om jag har förstått det rätt.

Så snälla, klicka dig vidare och försök du också, man måste chansa för att vinna! :)

---

För övrigt har jag sån träningsvärk idag att jag knappt kan röra mig - u n d e r b a r t ! ! ! :D

Jösses vad tiden går fort samtidigt som den kryper fram. Mörkret sänker sig över oss allt tidigare men till skillnad från alla andra som verkar tycka det är dåligt så tycker jag det är rätt mysigt. Så länge det inte regnar så är jag nöjd för jag har inga regnkläder vilket sätter stopp i mina planer och motivation ännu mer.

Jag fick ställa in alla passen jag hade bokat in. Jag har växlat i förkylningsstadier i 2½ veckas tid nu och nu är jag tillbaka på att bara hosta inälvorna ur mig MEN, bara om nätterna. Vad betyder det? Så fort jag har lagt mig ner de tre senaste nätterna har det kört igång och jag har knappt fått en blund i ögonen. Men jag tänker positivt. På något sätt har jag bestämt mig för att inte vara så veklig mer så imorse gick jag ut på en promenad innan frukost, pluggade för ett prov jag har skjutit upp i över en månad och gick till skolan och fick det överstökat. Nu kan jag inte sitta inne och sitta still längre.

Så en promenad eller två om dagen kommer det åtminstone bli tills jag är fit for fight igen. Jag måste erkänna att jag har blivit lite uppskrämd av kommentarer jag har fått om unga människor som har dött pga träning tillsammans med förkylning. Nej, det är inte mitt öde.

Något annat jag undrar över... jag har så svårt att förstå att så många av er är intresserade av vad just JAG skriver, allt fler lägger till min blogg på bloggkoll vilket jag tycker är det mest motivationshöjande jag kan komma på. Plus alla fina kommentarer såklart. Men vad är det som ni gillar med min blogg? Jag har fått veta att jag borde uppdatera mer men samtidigt har jag inte så mycket vettigt att skriva med mer uppdateringar. Skulle ni inte tröttna om det kom massa nonsens mitt bland allt? Vill ändå hålla mig till ämnet. Så mitt tips är att om någon är intresserad om mer om mig så har jag en "privat" blogg, titta gärna in där istället [klicka här].

Men kritik är önskat, både med bra och åsikter om hur jag kan förbättra för att ni ska stanna kvar under min resa. :)

Jag har ett beroende. Jag väger mig alldeles för mycket. I perioder kan det bli flera gånger om dagen. Aja baja, speciellt nu när jag har börjat träna för det går liksom uppåt istället för neråt. Det sänker motivationen rejält. Så för att göra det hela lite mer spännande så har jag bestämt mig för att skippa vågen fram till slutdatumet för mitt delmål - julafton.

Det kommer bli en riktig utmaning för mig, det är nog jobbigare än att låta bli sötsaker. Men måttbandet får bli min vän tills dess. 56 dagar. Eftersom vågen går uppåt var jag tvungen att mäta mig idag för att se om det åtminstone har hänt något där sen jag började om den 12 oktober. Mina 10 träningstimmar de senaste 7 dagarna har gjort lite nytta iaf för det är totalt 16 cm mindre av mig än då. Så jag får glädjas åt det istället för att deppa för kilona. Det sunda förnuftet vet ju ändå att muskler väger mer än fett...