tröstäta
"Jag är lite hungrig"
"Jag kanske borde äta något"
"Åh vad jag är sugen på något gott"
Går till köket och tittar i skåp och bakom luckor. En påse bullar som jag bakade igår ligger i frysen. Pulsen ökar och jag tar fram den, tar ut två bullar och lägger på ett fat. Swosch in i mikron. Blir ännu mer rastlös i kroppen och det riktigt river inuti, varför tar det så lång tidför dom att bli varma? Pling säger mikron och bullarna är inte riktigt varma än men jag orkar inte vänta. Tar en tugga och känner hur lugnet sprider sig. Det slutar riva och det känns så himla bra. Efter den första tuggan kan jag ta det lite lugnt, tar ett glas mjölk och sätter mig i lugn och ro och äter upp resten. En tankegång:
"Men varför åt jag det här nu?"
"Jag var inte hungrig."
"Jag känner mig ensam."
"Egentligen behövde jag en kram."
"Fan vad jag är dum."
Det är som en drog, det där med socker och något gott. Efter maten varje dag känner jag ett sug efter något sött men ofta kan jag strunta i det. Det är på kvällarna när jag känner mig så förbannat ensam som scenarion som detta kan dyka upp. Jag har velat dela med mig av detta under en väldigt lång tid men det är svårt för mig, att erkänna. Mest för mig själv men jag får hoppas att det är ett steg i rätt riktning. Jag tror det är många av er som känner igen er i detta också. Jag tycker ju att jag borde ha lärt mig vid det här laget att mat fyller inte tomrummet som finns där inuti...
Åh, jag känner så väl igen mig. Du är stark som erkänner det, inte minst för dig själv, och att ha insikten är en enorm bit på väg. Istället för att se ner på att du "föll dit", boosta dig själv för att du snabbt insåg vad det berodde på. Kram
-sträcker upp handen- Här har du en som känner igen sig! Alltför väl..
kramar om :)
Japp. Det där är jag. I ett nötskal som man säger.
Precis! Den där rastlösheten, och sen det där lugnet som sprider sig. Och så kommer skuldkänslorna...
Peppkram!
ah du är inte ensam om att känna så. jag gjorde samma sak igår.. iväg på affärn kl 19 köpte smågodis för 30 spänn.. la mig i soffan när barnen lagt sig å mumsade i mig nästan allt godis.. sen kom samvetet fram.. usch kände mig så dålig som inte kan motstå sötsaker.. å efter matintag är sötsugen som störst.. hate it.. blää
kram kram
känner precis igen mig!!!
usch hemskt, men sen började jag med krom-tabeletter från hälsokost och sen dess har det blivit mkt bättre. Håller liksom allt på en lagom nivå! :)
ta hand om dej!
Blä! jag har vankat av och an i flera dagar nu med EXAKT den här känslan. Du är så otroligt bra som sätter ord på den! Jag orkar inte ha det såhär längre... jag ska lära mig! Fan vad bra du är, så duktig, så inspirerande!
GGud vad jag känner igen den där känslan. Det kan stundvis göra en galen alltså!
Ja herregud, sådär har man väl gjort! Förr kunde jag tom äta hela bullpåsen om det ville sig illa. Nu är det inte så ofta dock. Mest om jag är rastlös ocu uttråkad
Vilken resa du gör! Hittade dig idag och ska med spänning följa resten... YOU GO GIRL! Kram till dig!
Starkt av dig att erkänna och ens tänka vad du egentligen behöver, en kram är ju bättre än en bulle alla gånger..
Känner ju igen mig. Jag och min snuttefilt... ;)
Men skickar över ett gäng stora kramar till dig och hoppas att det hjälper lite i alla fall.
Du är stark och kommer att klara det!
Hoppas du får en skön helg!
Kram
Mmm det där är vanligare än man tror.
Du är dock starkare än många andra som faktiskt skriver om det och erkänner det.
Jag brukar försöka vilja glömma mina snedsteg men inte fan blir det bättre för det.
KRAM
Jag känner så väl igen mig, men samtidigt inte. jag kan känna suget efter något gått, en kaka, lite godis, läsk kanske mest för att det känns bekvämt när det finns där. Men jag skall sluta! Det klara du också!
Hittade din blogg idag och efter att ha läst det här inlägget bara måste jag plöja mig igenom hela ditt arkiv!
Hej vännen! Usch det är det värsta jag vet, när man börjar tröst äta. Jag kan ju inte sluta när jag väl börjar heller. Idag försöker jag komma ut på en promenad när tankarna kommer till mig och då brukar det släppa..
Kramar om
Hitta oxå dig idag!! Det e väldigt intressant att vi e många som sitter i samma eller liknande båtar!
Detta kommer nog ta några dagar att läsa igenom dina inlägg...men de lilla jag läst (strö läst lite över allt i din blogg) så känner jag ingen mig!
Bra kämpat med vikten!! Ge inte efter...gör de för dig själv! DU e värd det!!
Ville bara säga att din blogg är underbar. Har laggt in dig på min bloggkoll. Skulle uppskatta om du själv lade in mig, så vi kan hålla kontakten. För din blogg inspererar mig väldigt mycket! Kram! =)
Jag är exakt likadan!
Det där är sååå Jag!!!!!!! Jag hade inte kunnat beskriva känslan bättre än du gjorde!
