stirra rädslan i vitögat
Nu på morgonen har jag vart hos min vanliga läkare. Det var egentligen bara ett återbesök angående gårdagens möte men jag tog också ett annat beslut. Jag frågade om hjälp för att klara att gå ner i vikt. Jag vill verkligen gå ner i vikt men samtidigt så är det alldeles för mycket omkring mig just nu för att jag ska ha någon kraft kvar att verkligen satsa helhjärtat på viktnedgång. Så trots mitt inlägg i det förflutna så ska jag få en remiss till en dietist. Vad som händer där har jag ingen aning om men det är ett steg på vägen.
Missförstå mig rätt, varenda morgon är jag beslutsam med att äta bra och motionera. Dåliga dagar fungerar det bra fram till kvällen och bättre dagar fungerar det bra i flera dagar. Sen är det som att allt blir blankt. Jag läste någon blogg igår där personen förklarade det som att bli inbäddad i bomull. Man inser inte vad man gör förrän man sitter där och slickar resterna från fingrarna.
Huvudsaken är att jag gör mitt bästa och det gör jag verkligen. Men det räcker inte har jag insett nu. Jag behöver hjälp för både yttre och inre för att jag ska bli en hel människa. Min depression får inte ta så mycket överhand att jag vandrar åt helskotta fel på vågen. Jag är redan fel, men inte så att hoppet är borta. Hur som helst... jag var tvungen att ta blodprov för att kolla ämnesomsättningen och mitt blodsocker. Blodsockret var kanonbra, ämnesomsättningen får jag veta imorgon, blodtrycket var bra över men lite för högt under (inte för att det säger mig något alls) och ve och fasa, JAG HAR KRYMPT 1 CM! :(
Jag är iaf glad att jag försöker mitt bästa och att jag faktiskt inser att jag inte klarar det själv. En stark människa är den människan som kan ta hjälp av andra i svaga stunder. Dessutom är jag glad att jag inte svimmade denna gången när jag skulle ta blodprov för det gjorde jag nästintill sist... jag har svår fobi mot blod och nålar.
Men visst, med en sån start på morgonen så kan dagen bara blir bättre! :)
Kämpa på vännen! Man behöver hjälp och stöd för att klara det här, det är inte bara att börja äta rätt det är så mycket mer. Det är att gå in på djupet och förstå varför man mår som man mår.
Underbart att du faktiskt vågar och vill söka hjälp för allt, du har kommit en bra bit på vägen!
Jag håller med Therese i kommentaren ovan! Att våga söka hjälp är något bra, känns bra att du tagit mod till dig att göra det! En människa kan inte klara allt själv, men alla klarar något! :)
Bra att du får hjälp och att du är villig att ta emot den. Man ska inte behöva klara allt själv.
På tal om blodtrycket; det jag fått höra är att det är viktigast att det undre blodtrycket ligger bra. Det ska inte överstiga 90. Det helst ligga under 140. Det övre mäter trycket då hjärtat drar ihop sig och det undre då hjärtat utvidgas. Det är var allt jag har koll på om blodtryck.
Då står du och jag ungefär lika just nu. Jag går till en kurator för att jag inte alla gånger mår så bra. Funderar på att byta då vi inte riktigt är överens.
Jag ska till en dietist nu i Januari, har kollat upp ämnesomsättningen som var normal och funderar på att börja med Reductil även fast jag inte alla gånger tror att det är rätt verktyg men jag behöver liksom du hjälp på traven. Jag kan inte göra det här själv. Just nu har jag fullt upp med att hålla näsan ovanför vattenytan...
du ska inte känna dig misslyckad (om de e så du känner) bara för att du ska få hjälp av en dietist. De e ju i grunden du som gör allt jobb! kram
oooh tack anna!!!! du är bäääässttt <3<3<3
Hej!
Jag tycker du är jätteduktig. Och hur modig som helst som vågar ta hjälp. :)
Jag vet att du kan klara det!
Kram
Det är aldrig fel att be om råd eller hjälp när saker känns för tunga! Jag hoppas du får fortsatt stöd och god vägledning så du mår bättre både fysiskt och psykiskt snart :)
Men kanon att du tar till hjälp. Man behöver den där extra lilla hjälpen.
Tyvärr har jag haft lite otur när det gäller besök hos dietist, en väldigt gammaldags syn på mat och hade ingen aning om vad GI och LCHF innebar....."bara en diet som alla andra" fick jag till svar.
Hoppas det går bättre för dig!
kramis Lila
jag hoppas du får den hjälp du förtjänar och behöver, tänk på att de finns där för dig! det är du som ser till att de har ett arbete!
oerhört starkt att inse att man behöver hjälp, och att våga söka den! jag har fortfarande lite kämpigt med den biten, men det är skönt när man faktiskt nån gång ber om hjälp och märker hur bra det blir!
här finns delar av min historia om mina depresionssvårigheter. Om det kan hjölpa lite så är jaag glad.
http://hurtsoul.blogg.se
Bra val och starkt gjort av dig! Jag håller tummarna för dig, för att du verkligen ska få nå ditt mål med att långvarit må bra så snart som möjligt :)
