Men hur svårt ska det vara egentligen?!
Jag vet hur man fixar detta, hur man kommer i mål. Jag har kunskapen lika tydligt i huvudet som skrivet med spritpenna på en blackboardtavla. Jag vet att det enda som krävs är att äta mindre mål oftare på dagen och att röra på sig så att man tar in mindre energi än man ger ut. Att aldrig ens smaka på en enda chokladbit för att det slutar med att man tar två nästa gång och plötsligt sitter man där med hela chokladkakan i magen. Låta frestelserna vara totalt helt enkelt. Piece of cake, eller hur? Nja...
När jag sköter mig prickfritt så känner jag så tydligt att jag mår bättre. Jag blir gladare, piggare, mindre huvudvärk som jag ofta dras med överlag, känner mig lättare, kroppen är mindre svullen, jag sover bättre och längre. När jag inte sköter mig så mår jag alltså motsatsen till detta - alltså dåligt både fysiskt och psykiskt. Jag har kommit på mig själv med att skälla på mig själv. Mitt dumma fåne, gör det bara! Varför är det så mycket lättare att strunta i det som gör en gott för att det är lite mer arbete bakom? Varför är det så lätt att lyssna mer på huvudet än på kroppen som säger nej, nej, nej - inte en bulle! Jag läste någonstans att den starkaste människan är den som alltid reser sig upp när hon har ramlat. Gosh, jag måste vara så stark att Pippi kan slänga sig i väggen men ja, jag ger inte upp. Jag måste bara bygga mig ett starkare psyke som stöttar min kropp. Det är som ett föräldraskap, mamma och pappa måste vara överens om reglerna för att barnet ska få den bästa uppfostran. Min kropp är mitt lilla barn och kropp och huvud måste komma överens för som det är just nu får helheten blandade signaler i form av en jojo på vågen...
Jag känner igen mig så väl, fast tvärtom.
Jag väger för lite, men jag trivs och blir piggare genom att träna. jag känner mig starkare och behöver bygga förtoende.
Jag tränar inte för att förbränna, jag tränar för att bygga, bli en starkare människa, jag är ute efter att må bra!
Jag har gått igenom enhel del, och har varit kraftigt överviktig förut, trot eller ej (finns bilder på bloggen)
Men nu, poff, 3,5 år senare är ag ett levande lik.
Och jag är oxå en sån som unviker godis nu, för jag VEEET att en choklad bit leder till 2, leder till en hel choklad kaka, leder till en hel chipspåse , andra sötsaker.
För tanken blir typ: "gud vad gott, men nu har jag redan börjat då kan jag ju fortsätta, dagen är ju ändå redan förstörd" poff toa dax, typ.
Jag klarar inte av att äta sötsaker, frö de leder bara till hets och ångest. Och får man massa ångest, då mår man ju inte bra! =P
Ist för att ta en bulle, tar jag hellre 2 mackor, bara för att slippa det beroendet som jag engång hade.
hoppas på att vi båda ska klara de kram!
Hoppas det går bra för dig, känner igen mig i det du skriver! Heja dig! :) Kram
Känner igen de där tankegångarna så väl. Men det är som du säger, den som reser sig upp är stark. Du är stark som reser dig upp efter varje fall och till slut så kommer det gå längre och längre mellan fallen. Men de kommer alltid finnas där och du kommer alltid resa på dig igen. Ibland tar det kanske lite längre tid, men upp kommer du till slut =D
Kämpa på!
Peppkramar till i massor dig!!!
Jag känner igen mig så otroligt mycket. Man kämpar och kämpar, och sen så släpper man lite och då faller man tillbaka helt och hållet. Det är därför man måste ändra sitt tänkande och låta det ta tid, man ska kunna ta en chokladbit och kunna njuta utav den. Man måste hela tiden analysera varför man får ångest så fort man äter...
Viktnedgång är ingen dans på rosor, men vi kommer klara det =) =)
härligt att du fortfarande kämpat! du klarar det :)
Jag tror du just beskrev något MÅNGA känner igen sig i, däribland jag själv. Framförallt att man gör fel när man VET vad som får en att må bra egentligen.
Har följt din blogg ett år nu och tycker du är så stark som kämpar på! Sitter alltid och håller tummarna för att du ska lyckas så du blir nöjd :)
det är så jobbigt att känna så annis. jag gjorde det sjukt mycket innan och gör fortfarande, dock inte lika mycket. jag vet inte hur jag ska förklara hur jag har gjort. men när jag kommer på det så är du den första som ska få veta det :D POSS
Det sägs att det tar tre månader att få bort ett beroende. Och det har jag märkt, det har tagit mig väldigt länge, men jag är inte dugen på godis och jag vill inte röka (slutade röka för några månader sen). Det tar sin lilla tid, men det gäller bara att hålla ut! Ta en dag i taget och till slut slutar man räkna hur många dagar sen det var man åt en bulle, köpte godis eller åt m´pizza :)
Du ska klara det :D
så enormt bra skrivet. Känndes precis som om jag skrivit det själv. Som att möta verkligheten Uch, lite otäckt å läskigt.
tack för ett bra inlägg! kram
Åh vad jag känner igen mig i dina tankar. Jag är precis likadan! Varför kan man inte bara ta tag i det!?
Kika gärna in i min blogg för att stötta mig på min väg mot en sundare livsstil. Jag ska fortsätta följa dig iaf...
Ha en bra kväll!
Fruktansvärt bra skrivet!
Det här var riktigt bra skrivet. Känner igen mig jag med! Men det är precis som du skriver, gör av med mer än du stoppar i dig! :) Det betyder ju inte att man ska nöja sig med att äta ett ägg och tee till frukost. Hälsosam kost är så mycket godare och det håller i längden!:) Jag heja på dig!:) Kram Ida
När jag rasade i vikt åt jag som en häst, kändes det som. Fast det beror förmodligen på vilken diet man går efter. Du är så duktig som kämpar på!
