storlek på kläder
Trots mindre centimetrar i omkrets och 10 kilo mindre så har jag ändå samma storlek som innan. På vissa kläder är det 44 men det mesta är 46 eller XL. Jag ville ju åtminstone passa bra i 44 och kanske hamna på L. Det enda jag kunde köpa var två par mjukisbyxor i storlek L, jättesköna dock! Å andra sidan så var det flera byxor som jag provade som gick bra ända upp till höfterna och där tog det stopp, tror dom att tjocka människor inte har höfter?
Jag ska verkligen försöka komma igång denna veckan som kommer, jag måste för annars förfaller jag totalt.
Hur är det med er mina trogna läsare? :)
egentid = hälsa
Vad är hälsa? När man är smal och vältränad, när man är storlek större men alert och på g. Är hälsa när man äter nyttigt eller är hälsa när man njuter av maten? Är hälsa lycka?
Många verkar glömma av det inre. Identitetskrisen med att plötsligt se annorlunda ut i samband med viktras, att inte kunna placera sig själv i samma fack längre. Många inser inte att en snygg kropp är ingenting om man inte mår bra inuti. Jag vill inte bara bli smal, jag vill bli hälsosam och må bra. Det gör jag inte nu.
Jag svek mina vänner idag och gick upp till sjön, ensam. Jag satt där och satt. Sen låg jag ner och bara låg. Jag lyssnade på en bok i mobilen, jag lyssnade på naturen. Jag lyssnade på mina tankar. Jag grät en skvätt. 30 minuter, 1 timma, 1 ½... Det kanske inte är hälsa för dig, men jag behövde det... ( det tar ju dessutom en stund att promenera dit och hem också.. :P )
min vikthistoria
Vi satt några stycken utanför klassrummet i femman och pratade. Klassens "snyggaste" tjej var en av dem och hon sa att hon hade varit på JC och köpt kläder dagen innan. Hon berättade vad hon hade köpt och i vilken storlek. Så började vi prata om vilken storlek alla hade men problemet var att jag hade typ 2 storlekar större än de flesta. Jag gick därifrån.
När jag var 11 år blev jag tillsammans med min första pojkvän. Det var en känsla jag aldrig hade känt men samtidigt vid den tiden började mina bröst växa. Jag kommer ihåg att jag stod i spegeln och tittade på mig själv i evigheter. Jag var så tjock och ful. En tanke som höll i sig rätt länge var "men mina armar är ju ändå inte tjocka iaf". Det var det jag höll mig fast vid. Nu när jag ser tillbaka på mig själv så var jag nog rätt normalviktig, eller max lite rund.
När jag var 14 träffade jag min andra pojkvän som jag skulle hålla ihop med i 5 år framöver. Problemet var att han var både kortare och mindre i storlek än mig vilket fick mig att känna mig ännu tjockare. Jag skämdes över att vara bredvid hans sida och jag brukade skämta om att vi var som en myra och en elefant. Åter igen, när jag ser bilder på den tiden nu är jag verkligen inte tjock. Jag ser ut precis så som jag skulle vilja göra nu.
När jag var 15 eskalerade dock allt på riktigt. I samma veva som jag blev gravid och gjorde en abort skildes mina föräldrar och livet sjönk i botten. Jag kan inte minnas att jag tröståt men logiken säger ju att så måste ha varit fallet. I samband med aborten så skrev dem in mina siffror på ungdomsmottagningen. Då vägde jag 60 kilo och var 160 lång. Normalvikt.
Eftersom jag gick in i en svår depression så slutade det med att jag började äta antidepressiva som skolläkaren skrev ut till mig. Jag frågade honom om det fanns några större biverkningar för att jag visste att man bl.a. kunde gå upp i vikt av sådana tabletter. Nej svarade han säkert och jag trodde på honom.
Ungefär då började jag också värda på friskis och svettis i kommunen och jag tränade 2-3 gånger i veckan. Jag hittade min grej och jag älskar det än i dag.
Men när jag hade ätit tabletterna i cirka 10 månader så kunde jag nästan inte ha några av mina gamla kläder. Jag vägde mig aldrig på den tiden men då gjorde jag det. 25 kilo plus. Jag vägde 86 kilo och skämdes som en gris. Jag slutade med tabletterna på stuts trots riskerna med det. Jag gick tillbaka till läkaren och skällde på honom för att han inte hade upplyst mig om att den medicinen jag fick var känd som den mest viktökande av de alla. (i efterhand kollade jag upp dem på nätet och insåg att det var hur många som helst som hade ökat drastiskt i vikt) Hans svar var: "Du kanske inte är smal och slank men du är söt och rund." Que!? Det här var i början på höstterminen 2004.
Oktober det året på min födelsedag hade jag en tid för att förnya receptet på p-piller på ungdomsmottagningen. Jag fick då också väga mig och vågen visade på närmare 90 kilo. Människan där var klantarsel nummer två för vet ni vad hon sa? "Ja, egentligen borde du inte få fortsätta på p-piller för risken för blabla men jag skriver ut ett till recept men om 3 månader måste du ha gått ner 10 kilo för att få ett nytt recept. Annars får vi byta till minipiller." Vad tror ni att jag gjorde? Från oktober till julafton gick jag ner 15 kilo. Jag åt en halv portion middag varje dag, tränade 4-5 dagar på friskis och ofta dubbla pass. Jag orkade knappt ta mig igenom hela timmen och kände mig svimfärdig dag in och ut. Men på julafton vägde jag 75 kilo.
sommar och höst 2005 och våren 2006
Sen dess har jag faktiskt mer eller mindre struntat i mig själv, undvikit speglar och undvikit vågar. Jag gick på folkhögskola 06/07 och gick upp typ 5 kilo, sen träffade jag min senaste pojkvän och vi blev sambo. Vi båda gick upp i vikt under tiden tillsammans och jag slutade på strax under 100 kilo. Sjukt, men sant.
Det finns så mycket som jag skulle vilja ändra på men samtidigt inte. Jag må ha mått dåligt både fysiskt och psykiskt största delen av mitt liv men det har gett mig den styrkan jag har idag. Nu är jag här och nu gör jag något åt det, på riktigt. Jag svälter inte mig själv och jag har spänt på mig säkerhetsbältena för nu är jag inriktad på mitt livs resa!
mina bruna byxor
Steg idag: 9609
Steg avklarade hittils: 47 928
Steg kvar: 22 072
Imorse drog jag fram ett par gamla mysbyxor som bara är använda nån månad eller så innan för att jag blev för fet strax efter att jag köpte dom. Det är ingen vidare stretch i och har därför legat oanvända sen i mitten på 2006. Jag skulle bara se om dom gick på mig och tro det eller ej men dom sitter perfekt, kanske till och med lite stora! Idag är en bra dag för mitt självförtroende, inte minst för alla fina kommentarer jag har fått. :)
kvällspromenad
Nu har jag kommit in i en rutin då jag måste gå ut för annars blir jag rastlös i hela kroppen och jag kan inte somna på kvällarna. Idag har jag varit ute vid tre tillfällen. En morgonpromenad innan frukost, en promenad med lillasyster i vagnen och nu en kvällspromenad i den vackra solnedgången. Naturen sporrar verkligen mig att gå ut för vem går inte hellre ut i solsken än i regn?
Steg idag: 14 233
im going public
Det här är jag och jag är överviktig.
Det spelar ingen roll om jag är anonym för det är ändå jag.
Vad är jag rädd för? Att folk ska vet att det är jag och inse att jag har en "tjock-blogg"?
De lär nog se att jag är fet ändå.
Så här är jag.
nu får det räcka!
Om jag ska vara ärlig så har jag knappt gått ner något de två sista veckorna. En annan anledning är att jag har ätit alldeles för lite bra mat. Jag har ätit frukost, middag och ibland mellanmål. Skärpning krävs!
Måttbandet visar ju på mindre och mindre men vågen står still. Jag mår inte bra av att veta att jag inte sköter mig bra. Jag som var så stolt ett tag.
Jag är dödstrött efter en lång och sen kväll igår men nu bär det av på den långa rundan i regnet innan frukost. Sen ska jag se om jag sätter på pilates-videon igen. Åh vad jag är trött men fan vad jag inte vill vara fet längre!
(glöm inte min utmaning som dyker upp senare idag...)
topplista
Är det bara jag som sneglar lite mer än vanligt på flickorna i filmer? Jag kan bli "besatt" av olika skådespelerskor som jag tycker är vackra och som ser ut precis så som jag vill göra. Det här blir ett ytligt inlägg och jag vet ju att det är insidan och hälsan som räknas... men jag fungerar på det sättet.
Min topplista just nu på vackra kändisar:
1. Jessica Alba (snyggast ever!)
2. Katherine Heigl (speciellt i knocked up)
3. Hilary Duff (hon är så normalbyggd på något sätt)
Det är min inspiration att nångång få känna mig lika vacker som de ser ut.
dumma anna!
På kalaset åt jag en bit smörgåstårta och en 2 cm bred bit från en almondytårta. Förr hade jag ätit tills jag sprack vilket jag inte gjorde igår iaf. :)
Senare på kvällen bjöd vännen på supergoda kycklingspett, curryris, sallad med gott tillbehör såsom fetaost och creme fraiche. Trott eller ej men min tallrik bestod av två spett och sallad! Lite applåder förtjänar jag allt. ;)
Problemet är att samma vän är en jävel på att baka och efter maten ställde hon fram en stor cheesecake och en persika-hallonpaj som jag fullkomligt avgudar. MEN, i mina ögon kom jag fram till att en bit cheesecake (det är ju "bara" socker och digestivekexen som är dåliga tillskillnad från pajdegen och allt socker i pajen...)skulle vara bättre ur gi-perspektiv så det blev ingen paj.
Idag har jag dåligt samvete, jag mår inte alls bra i kroppen och vet inte om det är sockerchock, kolhydratschock eller vad det är men jag mår illa och känner mig uppblåst och slö. (Då står ändå chips, dipp, kesella och bär kvar oätet i köket...)
Det blir en lång promenad senare...
hurtbulle just idag
Jag har dessutom upptäckt att mina favoritmjukisbrallor är sönder. Sömmarna har gått upp i grenen men hindrar det mig från att använda dom? Knappast! Jag ska kika runt på nätet efter både badkläder och mjukisar som jag kan använda till både soffmys och sköna promenader. :) Någon som har nått bra tips på sida?
långsamt, långsamt
En promenad om dagen ska jag klara, det är nummer ett. När jag har lyckats få det till en rutin så kan jag lägga till något annat. Jag kommer äta så mycket nyttigt jag kan, men jag måste öva mig på det där med ångesten.
Mitt mål är ju inte bara att gå ner i vikt, utan att må bra. Och det inre räknas precis lika mycket som det yttre. Det är ingen ide att köra på på ett sätt som ger mig mer psykisk ohälsa än innan. Så nu börjar jag om på ett nytt sätt.
Denna veckan har varit okej, det är ju bara tredje dagen iof. Frukostarna har jag lyckats bra med - ägg och proteiner. Måndagen blev ändring i planerna och vi var i shoppingcentret. Det blev hamburgare på Max. Det var då jag insåg att jag måste fokusera på det jag gör bra, istället för det jag gör dåligt.
Igår åt jag inget onyttigt men jag åt bara vid två tillfällen. Sambo lagade mat, baconvirad kycklingfile och ugnsrostade grönsaker.
Nu ska jag ta kraft och gå ut och gå.
Heja mig! Heja mig!
mitt gi
Enligt gi viktkoll så ska man försöka hålla mejeriprodukter nere till max 2 dl om dagen under rivstartsperioden. Men jag äter/dricker inte så mycket annat i den kategorin så det kanske inte spelar någon roll?
Jag läste dessutom på mat och hälsa förut idag hur lurad man kan bli på att endast läsa av ett livsmedel på gi-värdet eftersom det är beräknat på större mängd än det man faktiskt får i sig. Så jag bestämde mig för att ändra lite till, frukt är okej!
Vissa dagar har jag svårt att äta mellanmål och om jag då redan har ätit en frukt så kan jag ju inte ta en till. Men jag tror nog att det är bättre att jag äter mer frukt om dagen, än inte äter något alls.
Nu går jag efter mitt gi. Det kan inte bli annat än att det tar lite längre tid. :)
Nu kör vi!
Häng med under min resa!
